Heeeeeeej Bloggen!

Ja. Detta är precis vad det ser ut som. En livstecken. Något som vi länge inte trodde skulle ske. Men nu är det dags. Nu tar vi tag i skiten igen.

Och vad har då hänt sen sist?

Ehe...

En hel del. Typ, en jävla(ursäkta språket mamma) massa jobb. Och nu sedan en månad tillbaka: La dolce vita- Asia style.

18 veckor ska jag och min trogna följeslagare(i vissa kretsar känd som flickvän) Pia "Pittan" Liedholm, resa runt i sydost-Asien och bara äga. Vi har hunnit med 2 veckor sol och chill i Thailand. Nu har vi gjort 2 veckor i världens kanske mest intensiva land. Indien.

Och det äger.

Just nu befinner vi oss i den lilla staden Mumbay. Ca 18(plus minus några millar) miljoner människor bor här. Vi bor mitt i schmeten på ett mycket mysigt hotell för 600 rupier natten. Typ billigt.

Idag har vi gjort schtan och sett den gigantiska strandpromenaden, india gate och lite andra små häftiga saker. Käkat löjligt god lunch, bestående av typ varma mackor med lök, rödbetor, gurka och vitlök. Kostnad: 4 kr styck.

Sedan så har jag även fått min kära mobil lagad. Låt mig dra historien bakom lite snabbt: Jag har den som vanlig i fickan när jag åker skidor, den dör. Åker till Telia. De skickar den för undersökning(kostar 344 kr). De kommer fram till att den är "fuktskadad". De vill ha ytterligare 1800 spänn för att laga den. Jag säger kyss mig i räva och får(faktiskt, får) en så gott som ny av min älskade vän Mr Erik Wendel.

Så långt, allting gott. Men jag tänker tanken: "hmm, kanske det finns någon liten asiat eller indian som kanske vill laga min mobil lite billigt". Så jag tog med den på våran lilla rundtur. Gick till ett litet hål i väggen där det stod "iPhone repair" och två timmar senare och 360 kronor fattigare så hade de undersökt och bytt ut både batteri, laddningskontakt och två knappar som också behövde fixas.

Den känslan. Vilken seger.

Det kanske är det som fick mig att ta det här så svåra steget till att bloggeliblogga efter detta smått otroliga uppehåll. Men det känns bra detta. Skönt att kunna bajsa ur sig vad som. Stilen här är ju ganska avslappnad.

Men nu tittar Pia på mig med en förmanade blick att jag ska sluta upp med detta och gå ut och äta istället. Låter fint. Sedan ska vi gå på indisk bio! På hindi. Utan undertext. Ska bli ascoolt!

Så sköt om er där hemma så sköter vi om oss här, deal? Bra.

Puss från Mumbay!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0