Grisar flyger och helvetet har fryst till is. Jag skriver inlägg och alla människor på jorden lever i fred och harmoni.

 

Allt ovanstående är inte sant. Faktiskt. Men jag önskar att det var det. 

 

Det har varit mycket rabalder om SD senaste tiden. Som tiden innan det. Och tiden dessförinnan. Rasistisk reklam i tunnelbanan och allmänt nonsens som målas ut som fakta av partiet och dess anhängare. 

 

Men jag har så svårt att förstå. Hur (ursäkta franskan) ÄNDA IN I HELVETE KAN MAN VARA SÅ JÄVLA TRÖG?

 

Att tro att vi lever i en stor konspiration där människor från andra länder inte vill något hellre än att komma till just Sverige och ta alla våra pengar, alla våra jobb och nu tydligen också tränga in i det käraste vi har (IKEA, såklart) bara för att driva svenskarna och "det riktiga Sverige" på flykt. De ska sitta där i sitt gathörn och sno alla våra pengar bara genom att be om det, för att sedan ta den extremt välfyllda penningasäcken och åka hem för att bygga swimmingpool. Eller bara gå runt och knivhugga alla svenskar de ser för sitt höga nöje skull, och det vet vi väl alla att det är så det går till i andra länder.

 

Detta är saker som min älskade morfar skulle kunna häva ur sig när han är på det humöret. Något jag starkt ogillar men också får acceptera. Dels på grund av att på hans tid var det kanske inte mer känt vad som egentligen fick folk att fly till Sverige och dels på grund av att det inte är hans tid längre. Generationen som nu ligger mellan pensionen och den sista resan stör mig inte så mycket. De får vara så rasistiska och snedvridna de vill. De är ändå något utav passé.

 

Men, unga killar och tjejer i min egen ålder som spinner vidare i exakt samma hjulspår som tidigare i historien bara lett till otrevliga saker så som förtryck, våld och försök till utrotning. Där blir jag rädd. Rädd, arg, irriterad, less och förvånad. Hur kan man inte ifrågasätta saker mer? Varför kan man inte ställa sig utanför sin egen bakgård och försöka tänka "varför kan det vara så här?". 

 

"De bara slåss och härjar! Skicka hem dem och hjälp dem där!!"

 

Absolut, det gör vi. Problemet är att det kanske inte finns något hem att skicka dem till. Att dina nedsättande kommentarer och allmän idioti är en västanfläkt mot de människor flyr ifrån i sina hemländer. Krig, terror, fattigdom, misär.

 

Jag tror att många som jag anser som tröga och trångsynta bara är lata. För lata för att orka koppla samman mer än de saker de ser på avpixlat. Samma personer som tyckte G på historian i 6:an var kalas, för då räckte det att rabbla fakta i form av statistik, händelser och årtal. Medans det för att nå de högre betygen både krävdes sammankoppling mellan fakta och till slut ett resonemang som kan härledas till den fakta man lärt sig. 

 

Att säga att allt är invandrarnas fel är inte ett G. Knappt ett IG. Då har man ju inte fått sin fakta rätt. Att säga att det råder högre kriminalitet i områden som är tätt befolkade med nyanlända och/eller dåligt utbildade svenskar med låg eller ingen inkomst, det är däremot rätt. Kan man sedan se varför det sker fler brott bland människor som saknar sysselsättning och inte har hopp om framtiden, ja då kanske man kan börja se ett VG i horisonten. Och ska man nå ända fram till det där åtråvärda MVG:et, då kanske man ska försöka sig på att hitta en lösning på dessa individers problem(OBS att skyffla ut dem ur landet gills inte som lösning!).

 

När jag ser personer i mitt eget facebook-flöde dela artiklar, bilder och inlägg från diverse olika nationalistiska sajter och personer, då blir jag bara så trött. Ska det samhället jag lever i behöva präglas av er lathet? Är det verkligen så jobbigt att försöka tänka kritiskt? Ni vet, som när man inte fick kopiera texter direkt från Wikipedia för att det kunde vara färgat av den som skrivit det.

 

Jag tror inte att någon av dessa människor vill något illa. De säger och delar bara det tycker och tror på. Men att det som de önskar skulle leda till ett mer isolerat och mindre fungerande samhälle, det tror jag inte de egentligen vill. De vill bara se det som är enklast att se. 

 

Men världen är inte enkel. Inget är enkelt. Allt är svårt. 

 

Därför ska man aldrig försöka nöja sig med ett enkelt svar.