Välkommen ut i världen, där det inte finns enkla svar
Grisar flyger och helvetet har fryst till is. Jag skriver inlägg och alla människor på jorden lever i fred och harmoni.
Allt ovanstående är inte sant. Faktiskt. Men jag önskar att det var det.
Det har varit mycket rabalder om SD senaste tiden. Som tiden innan det. Och tiden dessförinnan. Rasistisk reklam i tunnelbanan och allmänt nonsens som målas ut som fakta av partiet och dess anhängare.
Men jag har så svårt att förstå. Hur (ursäkta franskan) ÄNDA IN I HELVETE KAN MAN VARA SÅ JÄVLA TRÖG?
Att tro att vi lever i en stor konspiration där människor från andra länder inte vill något hellre än att komma till just Sverige och ta alla våra pengar, alla våra jobb och nu tydligen också tränga in i det käraste vi har (IKEA, såklart) bara för att driva svenskarna och "det riktiga Sverige" på flykt. De ska sitta där i sitt gathörn och sno alla våra pengar bara genom att be om det, för att sedan ta den extremt välfyllda penningasäcken och åka hem för att bygga swimmingpool. Eller bara gå runt och knivhugga alla svenskar de ser för sitt höga nöje skull, och det vet vi väl alla att det är så det går till i andra länder.
Detta är saker som min älskade morfar skulle kunna häva ur sig när han är på det humöret. Något jag starkt ogillar men också får acceptera. Dels på grund av att på hans tid var det kanske inte mer känt vad som egentligen fick folk att fly till Sverige och dels på grund av att det inte är hans tid längre. Generationen som nu ligger mellan pensionen och den sista resan stör mig inte så mycket. De får vara så rasistiska och snedvridna de vill. De är ändå något utav passé.
Men, unga killar och tjejer i min egen ålder som spinner vidare i exakt samma hjulspår som tidigare i historien bara lett till otrevliga saker så som förtryck, våld och försök till utrotning. Där blir jag rädd. Rädd, arg, irriterad, less och förvånad. Hur kan man inte ifrågasätta saker mer? Varför kan man inte ställa sig utanför sin egen bakgård och försöka tänka "varför kan det vara så här?".
"De bara slåss och härjar! Skicka hem dem och hjälp dem där!!"
Absolut, det gör vi. Problemet är att det kanske inte finns något hem att skicka dem till. Att dina nedsättande kommentarer och allmän idioti är en västanfläkt mot de människor flyr ifrån i sina hemländer. Krig, terror, fattigdom, misär.
Jag tror att många som jag anser som tröga och trångsynta bara är lata. För lata för att orka koppla samman mer än de saker de ser på avpixlat. Samma personer som tyckte G på historian i 6:an var kalas, för då räckte det att rabbla fakta i form av statistik, händelser och årtal. Medans det för att nå de högre betygen både krävdes sammankoppling mellan fakta och till slut ett resonemang som kan härledas till den fakta man lärt sig.
Att säga att allt är invandrarnas fel är inte ett G. Knappt ett IG. Då har man ju inte fått sin fakta rätt. Att säga att det råder högre kriminalitet i områden som är tätt befolkade med nyanlända och/eller dåligt utbildade svenskar med låg eller ingen inkomst, det är däremot rätt. Kan man sedan se varför det sker fler brott bland människor som saknar sysselsättning och inte har hopp om framtiden, ja då kanske man kan börja se ett VG i horisonten. Och ska man nå ända fram till det där åtråvärda MVG:et, då kanske man ska försöka sig på att hitta en lösning på dessa individers problem(OBS att skyffla ut dem ur landet gills inte som lösning!).
När jag ser personer i mitt eget facebook-flöde dela artiklar, bilder och inlägg från diverse olika nationalistiska sajter och personer, då blir jag bara så trött. Ska det samhället jag lever i behöva präglas av er lathet? Är det verkligen så jobbigt att försöka tänka kritiskt? Ni vet, som när man inte fick kopiera texter direkt från Wikipedia för att det kunde vara färgat av den som skrivit det.
Jag tror inte att någon av dessa människor vill något illa. De säger och delar bara det tycker och tror på. Men att det som de önskar skulle leda till ett mer isolerat och mindre fungerande samhälle, det tror jag inte de egentligen vill. De vill bara se det som är enklast att se.
Men världen är inte enkel. Inget är enkelt. Allt är svårt.
Därför ska man aldrig försöka nöja sig med ett enkelt svar.
Bland marsvinsbajs och cyklar
Måndag kväll. Fantastiskt.
Imorse kände jag mig faktiskt utvilad efter helgen. Ja, faktiskt! Det är helt sant. Fylld av energi för att möta en ny vecka. Nu, ca 14 timmar senare är det lite tvärtom. Somnade på soffan direkt när jag kom hem från jobbet och den tänkta träningen uteblev. Skäms.
Men så är det ibland. En kan inte alltid vara lika fitness som man tror. Detta gäller speciellt mig under hösten. Har snittat kanske 2 tyngdlyftningspass per vecka. Och det skäms jag för. Vet inte för vem eller varför. Min lille inre latmask tycker att det får räcka när man har nästan 2,5 timmes pendling plus en flickvän att umgås med. För att inte tala om alla de cyklar som jag måste fixa. Den inre träningsnissen däremot skäms. Att det går så långt mellan passen så att jag får kämpa för att öka resultaten, eller ens hålla dem uppe och inte minska.
Det är tufft att inse men så är det just nu. Jag har inte motivation för att lägga ner mer tid. Varenda gång jag sätter mig på cykeln till gymmet börjar jag titta på klockan för att se att inte klockan blir för mycket. Som att jag alltid är stressad och aldrig kan vara tillräckligt snabb. Sen känner jag mig inte riktigt helt hemma på mitt nya gym, Sundbybergs TK. Det är bra på alla sätt och vis men det blir inte riktigt samma driv att gå till gymmet utan att ha en fast tid med tränare och polare som är där för att göra samma sak som du.
Men tror att det är bra för mig att inse att jag inte behöver vara värst jämt. Att man får vara slapp.
Nog om tråkig info om bristande motivation!
Haft en askalas helg som spenderats mer eller mindre enbart med ingen mindre än den fantastiske Jakob Daniels. Killen med de brutna fotlederna som jag först lärde känna honom som i Österrike för drygt ett år sedan. Det är till stor del Herr Daniels förtjänst att jag blivit lite av en cykelnisse. Han har lyckats sprida visionen om att man inte kan ha för många cyklar till lille Ingemar.
Vi har ialf i Jakobs källare mekat och svurit under så gott som hela lördagen. Sedan var vi och lekte runt på Kistamässan under gårdagen på cykelmässan. OJ vad mycket roligt det fanns där. Allt från handmålade tantcyklar, fullkittade downhillcyklar, elcyklar som kan lasta 150 kg och en racer för 122 lök som väger under 3,5kg...
MYCKET SKOJ med andra ord.
Roligast var definitivt att få provcykla stora delar av Haibikes elcykelsortiment. Elcykel har länge tilltalat mig. Men Haibikes heldämpade enduroelcyklar som gör över 40km/h så länge man bara drar runt vevpartiet är helt sinnesjuka! När jag blir stor och rik kommer jag att köpa en sån. En cross har aldrig känts mer onödig.
Och med det bombnedslaget, ha en bra kväll!
Snälla tomten...
Livet på landet
Att leva i storstaden har sin charm. Nära till allt, bra kommunikationer, mycket på gång och alla har möjlighet att få vara sig själva.
OSV.
Som väntat så försvann min pepp på att blogga cirka 7 minuter efter det tidigare inlägget publicerades. Det blev så svårt att skriva det här svåra andra comeback-inlägget. Vad ska jag ta för riktning? Ska jag skriva om marsvin? Lite fitness? Lite cykel? Lite reflektioner från en bemanningsanställd trädgårdsskötare i november?
Började ju ovan med någon sorts reflektion över hur det är att bo i "schtan". Det är faktiskt mycket bra. Tycker det är väldigt skönt att få leva på ett ställe där man faktiskt träffar på folk från hela världen, med möjliga olika religioner och politiska åsikter. När man är från ett ställe där alla känner alla är det rätt schysst att knappt känna en käft.
Men. Bara för att jag flyttat till stan är jag inte beredd att baktala allt som har med småstadsliv att göra. Nästan tvärtom. På samma sätt som det kan vara jobbigt att känna alla, är det även fantastiskt att få vara en del i ett sådant litet kretslopp som ändå Falköping är. Man har alltid gemensamma bekanta. Bor nära varandra, sett samma saker. Att vara lika är bra. Att vara olika är bra. Bra va?
Och för den intresserade har jag idag blåst löv i 8 timmar och mycket motvilligt tagit mig till gymmet. Väl där körde jag lite ryck och frontböj i brist på bättre fantasi. Ganska seg. Men hyfsat stark. Dock inte som jag var för ett år sedan. Tyvärr. Men jag är iallafall bättre på att blåsa löv än jag var för ett år sedan. Det ni!
"Don't call it a comeback"
Och här är vi nu.
Du sitter/står/ligger och läser detta på någon sorts apparat med internetanslutning.
Jag sitter i min och Pias gråa soffa i den lägenhet vi hyr i andrahand på Gustafsvägen 1 i Solna.
Varför blogg? Varför då? Varför nu? Varför upphåll? Varför liv? Varför är inte lakrits något som staten förser alla med, likt sjukvård?
Frågor som söker svar.
Sen sist? Vad som har hänt de senaste dryga 570 dygnen i mitt liv(denna överslagsräkning ska tas med en nypa salt(som de flesta andra uträkningar på internet))?
Jo, jag ska göra en sammanfattning.
- Jag har kommit hem från Asien med Pia (Juni -13)
- Jag slet på ett lager och missade vad som sägs varit en bra sommar (Sommaren -13)
- Jobbade som Elevassistent i en autistgrupp på Kyrkerörskolan (Hösten -13)
- Min flickvän åkte till Peru i ett halvår (Hösten -13)
- Stukade foten.
- Jag krängde skidor som en gud (Hösten -13)
- Spenderade 4 månader i Österrike och åkte en herrans massa snöbräda (Januari-April -14)
- Bröt handen.
- Flyttade till Stockholm (Maj -14)
- Började jobba som trädgårdsskötare (Maj- Pågående)
- Svettades mer än vad som borde vara möjligt under en sommar.
- Röstade på F!, MP, MP.
- Började tro att cyklar är lösningen på allt.
Så. Frågor på det?
Alltså. Jag vet bannemig inte hur jag ska knyta ihop den här säcken. Eller om jag ens måste knyta ihop någon jäkla säck.
Vad är den här bloggen för något kommer många undra? Varför startades den? Vilka är brödernabra? Vem fan är Marcus?
Sen finns det ni få, men älskade människor som faktiskt varit med här förut. I tidernas begynnelse. När jag körde Epa-traktor och hängde på Mcdonalds mest hela kvällarna. Ni är ändå med på tåget. Men ni kanske mer undrar varför denna plattform för meningslöst dravel och elektroniskt dagboksskrivande legat latent under så lång tid?
Jag vet inte vilka som ska premieras i detta.
Så jag ska helt enkelt göra som följer: Skita i allt det och skriva det jag tänker.
Och då kan vi börja med senaste veckan.
Jag och min älskade flickvän Pia Lovisa Liedholm har åtagit oss att ta hand om två marssvin som om de vore våra egna barn. Olle och Snurr. I all ärlighets namn ska man också tillägga att det kanske var mest Pia som åttog sig detta och jag i mitt tigande gav mitt medgivande . MEN det är ganska kul att få ha två pälsbollar som härjar runt i köket.
Då när det skulle skaffas marsvin ansåg jag att jag behövde en till cykel.
En till(?) cykel undrar ni som inte följer mig på andra sociala medier, vad menas med en till?
Jo, ska ni förstå. Jag har sedan Maj gått från att äga 0 cyklar till 5. Varför då?
Kan hitta på många olika anledningar. De är fina att titta på. Jag känner mig händig och lite duktig när jag lyckas skruva isär(och ibland ihop) något själv. Då är cyklar bra för de har inte överdrivet många saker som kan krångla.
Det var det jag tänkte innan jag började. Men precis som allt annat som finns kan även den enklaste sak bli något mer komplicerat i slutändan. MEN kul är det i alla fall och så länge inte någon far illa av det(eller det finns mer plats i förrådet) kommer jag nog hålla fast vid denna "hobby".
Och på tal om komplicerade slutändar, duktigt att du tagit dig igenom detta inlägg. Detta början på fortsättningen i framgångsagan om brödernabra.
Vi får se vart det tar vägen. I Januari kommer jag till exempel åter pröva lyckan i det förlovade landet som flödar av veteöl och semestrande ryssar, Österrike. Och där kan det tänkas att jag kanske till och med kan komma med lite kul inlägg.
Med det sagt, och detta MYCKET SVÅRA inlägg skrivet skulle jag vilja passa på att hälsa nya läsare välkomna och gamla välkomna åter. Brödernabra är "tebaka"
Man kan aldrig gå fel med en ko
Linus och feminismen
Hej kära blogg,
jag började spåra lite på facebook och kände att de vara dags att gå till ett forum där jag faktiskt har möjligthet att uttrycka mig. Även om det må vara ut i tomma intet så är det ändå skönt att få avreagera sig på ett strukturellt vis och faktiskt komma till avslut i sina tankegångar.
Det började som så,
att jag har gått och haft längre inre kamper med mig själv om hur man ska betrakta och hantera feminismen och dess anhängare. Nu menar jag inte att jag på något vis att jag skulle tycka att jämnställdhet inte vore en självklarhet. Men just precis av den anledning att ekonomisk och social jämställdhet är en självklarhet så att jag haft åsikter som att det inte är någon debatt för det borde bara vara självklart och det är först när det begås grova klavertramp av individer.
Saker som kvotering på arbetsplatser/utbildningar(http://www.dn.se/debatt/sluta-kvotera-till-polishogskolan , bara för att ta ett exempel(Jag menar jag förstår vart de är på väg samtidigt som att skulle man implementera samma metodik på tex. en IT-utbildning på en vanlig högskola hade det nog blivit ett himla liv pga att det då rör betyg och intellekt. Inga argument bara en tanke)) osv osv är idéer jag nästan vill spy åt pga att jag har någon form av extremliberal värdegrund där individen och dess frihet är det heligaste trots att jag är i princip kommunist samtidigt som jag sympatiserar mer med högerblockets politiker pga deras, i mitt tycke, mer objektiva retorik. Slutsatsen är väl att jag har haft en inre kamp om vad jag ska tycka huruvida jag har ett bra genustänk eller om jag helt enkelt är en mansgris som lever i en illusion av en postpatriarkalt samhälle.
Men för att komma till det som fick igång hjärnan den här gången var en artikel som länkades av Tekniksprånget på facebook(http://www.va.se/ledarskap/va-kvinna/hon-ar-naringslivets-maktigaste-kvinna-2013-482115). Där de gör en intervju med "Svenskt näringslivs mäktigaste kvinna" innehållandes bilden här under.
. 
Vilket får mig att tänka, "okej?". Du är alltså en av de mäktigaste kvinnorna i Sverige och väljer att porträtteras med ena benet uppe på skrivbord i någon form av ansträngd kraftfull men samtidigt kvinnlig och förförsik istället för att bara ta en helt vanlig bild av dig själv sittandes vid ditt skrivbord.
Det jag tänker är att Svenskt näringslivs mäktigaste man skulle aldrig välja att portätteras på detta vis(dock skulle väl manlig sexualitet porträtteras på ett helt annorlunda sätt men i alla fall).
Sen kanske hela denna bilden grundar sig i ett jag gjorde det för jag ville det scenario, men då vill jag ställa frågan "Varför ville du visas upp på detta vis?".
Det jag tror är att man är kulturellt matad med en normaliserad syn på att män och kvinnor ska porträtteras annorlunda och att då göra detta val normaliserar det ännu mer då det verkar som det är okej att Sandviks VD fotograferas på detta vis. Detta är bara något jag vill belysa jag känner jag kommer ingen vart med min argumentation.
När jag ändå är inne på min relation till feminismen så vill jag belysa när man skapar sexism som inte finns.
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2012/may/oh-shut-the-fuck-up.html
Män säger att kvinnor är vackra utan spackel. Feminist tycker det är fel.
Män säger att kvinnor är vackra utan spackel. Feminist tycker det är fel.
Jag förstår argumentet med att män ska inte säga mig vad jag ska göra och jag vill inte ha fler ideal att följa!
MEN DET HAR JU FÖR FAN INGEN GRUND. Ja, jag vet att många tjejer motiverar sitt sminkande och sina medvetna klädval för att det är för dem själva.
MEN NÅGON GÅNG I HISTORIEN SÅ HAR NÅGON GJORT DET VALET FÖR ATT DE VILL KNULLA.
Och vilken är den vanligaste sexuella läggning? Jo, heterosexualitet. Vilket borde betyda att majoriteten av kvinnor vill ligga med män. Och lever vi inte i ett mansstyrt samhälle? Vem har då bestämt att smink är fint på tjejer? JO MEN DET ÄR MÄNNEN!
Så då om en man säger "Jag tycker inte att du behöver sminka dig." så...
1. Bryter han den dels det allt för normaliserade skönhetsidealet med smink
2. Så ren lingvistiskt så säger han inte borde utan att han tycker att det borde vara kvinnans val och att han inte ser några som helst problem med att hon väljer att bryta denna norm.
Jag menar det är så enkla grejer som man kan göra för att inte underkasta sig patriarkatet. Allting ligger inte på männen även om vi ( trots att jag inte vill erkänna) bär det stora ansvaret. Utan det gäller att bryta sådana här enkla normer igenom att inte gå med på att tycka man ser sliten ut utan smink eller välja att porträtteras sexistiskt.
FUCK YOU, ALLA SUGER :D
Bögjävlar och flator
När jag slutar mina kvällspass klockan 23.30 varje Måndag-Torsdag så lyssnar på jag på P3 de 25 minutrarna de tar för mig att åka hem från Annelund. De 25 minutrarna sänds Ligga med P3, ett program som kretsar kring sex, sexualitet och allt där omkring. Allt från kyssar till gråtrunkning. Något som också ofta diskuteras är homosexualitet. Just idag så pratade man om den homfobi som homosexuella känner för sig själva och sin egen läggning.
Det låter ju ganska skumt. Varför känner man så? Det är ju lite som att älska lakrits men förakta sig själv för att man äter det.
Varför känner då större delen av alla homosexuella på något sätt denna "inre" homofobi? Jo. Det är det övriga samhällets fel. Som en man som berättade hur han inte ville eller kände sig obekväm med att hålla sin man i handen när de gick på stan och hur de inte kramades eller kysstes när de till exempel skulle säga hejdå till varandra på en tågstation. Rädda för att någon ska kommentera. Kommentar och kommentar, mer att någon skriker "BÖGJÄVLAR" över hela perrongen. Något som inte är så ovanligt. Flera andra exempel radas upp från olika personer med olika läggning(bi, homo, trans) radades upp under programmet.
Och jag blir så jävla arg när jag hör detta. Hur ett killgäng skriker "jävla bögar" när ett gift par står och håller om varandra i en rulltrappa. Ser mig framför hur det "coola" killgänget med kepsar och Monster-hoodies tycker de är de grymmaste i stan när de skriker saker som de inte själva förstår sig på.
Det är ju ganska förståeligt att man blir "rädd" för att visa sin sexualitet om någon hånar en öppet ute på stan. Och jag tycker det är så sjukt. Så oerhört lågt. Dåligt. Skamligt. ÅH IDIOTER.
Jag vet ju med mig själv att man kallat andra "jävla bög" och "Är du gay eller?" osv. Men det är ju som en förolämpning, som lika gärna kunde varit något helt annat. Men att ge sig på någon/några som just är homosexuella. Och tycka att det är fel. Det är fel.
Hur många gånger har man inte hört: "Det är väl okej men bara de ger fan i mig!" när man talar om homosexualitet.
Min hjärna låser sig lite. Men jag vill bara säga att jag blir så arg på småsinta människor som inte kan acceptera en sådan sak som att Kalle älskar Johan eller Anna älskar Sofia. Jag vill bara stå och skrika på dem som kallar det "onaturligt" och "en sjukdom" att DET ÄR VÄL FÖR FAN INGEN SLUMP ATT MÄNS JÄVLA G-PUNKT SITTER I RÖVEN ERA JÄVLA IDIOTER.
Jag hyser ju nämligen väldigt stor tilltro till evolutionen och hade det ur den synpunkten varit onödigt att ha en g-punkt i analen så hade vi inte haft det. Och hade inte det funnits homosexuella djur överallt.
Det känns som att de människorna som inte kan acceptera att alla människor är olika är just de människorna som kör en gammal rostig 240 med en sliten stickers som det står: "Det 11:e budordet, sköt dig själv och skit i andra" på. Och snälla, kan ni inte bara låta folk vara ifred.
Så. Inga konstigheter.
Fäkk off
Helghelhelg
Jag har jobbat 24 övertidstimmar sedan i fredags. Det var ungefär det min helg hade att bjuda på. Är nu ledig i hela 24(bara typ 12 kvar men ändå) timmar tills jag börjar imorgon.
Tog med min kära syster till tyngdlyftarlokalen och försökte lära henne lite vettiga saker. Såg lovande ut, men sen har hon ju fina gener också.
Jag har insett att jag måste ta tag i rehabeliteringen av min ljumske och det med en gång. Borde gjort det för länge sedan. Är klen som ett svin i benen nu och det kommer inte bli bättre av det som sjukgymnasten kommer säga, det är jag övertygad om. Men så går det när man är dum som jag och tror att det bara ska gå över. Jag är en sådan hycklare som alltid säger till alla andra att kolla upp det så snabbt som möjligt men själv går jag emot det. Dåligt Victor. Dåligt.
Drömmer om att ha motorcykelkörkort och glida runt på en Kawasaki Z750R. Det hade varit fint. Som snus.
Men det får vi väl se hur det blir med det.
Ska sova nu. Och drömma om hur kass jag blivit på knäböj. Puss
Det var bättre förr
Livet är hårt
Inte nog med att jag har jobbat som ett jävla svin(och ändå inte blivit färdig på långa vägar) och tränat idag så spinner min hjärna igång när jag sätter mig i bilen. Först över hur fantastiskt Ligga med P3 är. Ett program där allt är öppet och inget döljs och alla säger precis vad man tycker och tänker, man får hopp för mänskligheten. PUBLIC SERVICE ÄR SKITEN!
Sedan. Så kommer ekot. Stora översvämmningar. Stora kravaller i Spanien på grund av statens nedskärningar av bistånd till spanska kolgruvor.
Ursäkta? Får kolgruvor bistånd?? VAD HÄNDE DÄR??
Kol. 1800-talet. På 1800-talet eldade vi med kol och såg ingen ändå på kapitalismens fördelar och hur den lovade att alla skulle bli rika. Jag trodde någonstans utmed vägen vi insett att det inte riktigt fungerar så bra det här med kapitalism. Först och främst bygger kapitalismen på konkurrens. Och för att kunna konkurrera behövs råvaror. Oändliga råvaror. Det existerar ingen oändlig råvara(möjligtvis solljus men det är det ingen jävel som säljer).
Ja, ämnet var Spaniens nedskärningar. Jag säger inget om dem i sig. Klart det måste skära ner. Och varför då inte göra det på något som inte borde få finnas överhuvudtaget år 2012. Jag förstår också att det inte är bara att stänga alla gruvor över en natt och så får alla nya jobb.
Nu slutade min hjärna att fungera. Så jag släpper Spanien och kolen.
Som tur är snurrar väldigt mycket annat i min skalle. Om hur vi lever 10-20-faldigt över våra tillgångar, över hur pengar skapas ur intet och över hur vår moderna(just nu blomstrande) värld någon gång kommer att krascha. Jag med mina 19 vårar ska väll inte lägga för stora växlar på att tycka och tänka eftersom jag förhållandevis inte varit med om så många ekonomiska kriser men när land efter land går bankruppt och fattiga blir fattigare och rikare rikare, borde inte den breda massan kunna lyfta sina blickar från vardagen för att se vart det skepp vi kallar jorden är på väg?
Nu läser du det här(om någon orkat) och tänker kanske: "Amen lätt att sitta bakom en dator och tycka och tänka men ändå inte leva som man lär". Och ja, det är faktiskt ganska lätt att skriva ett blogginlägg. Och ja, jag är inte världens mest miljövänliga person. Men jag tänker väldigt mycket på vad som sker runt omkring mig och i hela världen och hur det hänger ihop. Gör fler människor det kommer det till slut kunna ske saker.
Äsch, jag orkar inte motivera. Jag ska gå med i Miljöpartiet och skrika åt alla som tycker jag är en "vegan-miljö-tönt" att de själva är dumma i huvudet för att de inte fattar att världen kommer gå åt helvete om vi inte börjar om från början på något som inte är lika dumt som det är idag.
Tack för det. Puss.
Detta är en katt
Politik
Nu när man är ledig har man tid att reflektera över livets stora frågor. Eller så kan man sitta vid datorn och googla om MC-kort och kolla 9gag.
Ialf.
Såhär i Almedalstider är politik på tapeten mer än vanligt, och försöker man sätta sig in i det är det mest en stor jädra soppa. Några vill att man ska kunna tjäna mycket pengar och bli rika och att alla ska få sköta sig själva. Endel tycker att det är viktigast att alla ska ha det jämlikt. Endel tycker om att kunna gå till Konsum utan att se en enda invandrare(Eller snarare att de skulle vilja kunna göra det för så kunde man göra på den gamla goda tiden när negrerna och blattarna höll sig där de kom ifrån, ätandes på sina bananer).
Självklart tycker jag och tänker mycket om politiken och de som sägs och hurvida det ena eller andra förslaget är bra för mig eller vårat land. Däremot har jag ingen stark grund i någon av de politiska ideologierna. Antingen är jag alldeles för velig eller så är det fel på ideologierna(Möjligtvis är det bara fel på mig).
Det jag tycker är den absolut viktigaste ämnet som borde tas om hand om över hela världen är miljön.
Miljön och allt som hör där till.
Överbefolkning, produktion, utsläpp osv.
Jag vet att jag skrivit om det tidigare men ett av de största problemen är att det finns för många människor på denna planeten. Ialf om alla dessa människor tänkt leva så som till exempel vi i Sverige gör. Skulle alla världens 7 miljarder 24 miljoner 500 tusen 820 människor velat ha samma liv som jag har just nu skulle vi behövt 8 jordklot.
Vi lever 8 ggr över vad vi egentligen kan.
Självklart blir det lite(väldigt) motsägelsefullt för mig att skriva detta när jag ser över mitt eget liv och hur jag gör mina val i vardagen. Oftast(nästintill alltid) så finns miljön aldrig med i åtanken när jag står inför ett val.
Här skulle jag kunnat försöka binda ihop mitt resonemang men istället ska jag ta bilen in till stan för att lyfta skrot. Hycklare är ett starkt ord men...
http://www9.ocn.ne.jp/~aslan/pfe/pop.htm
LEDIGHET... men, vad gör man då?
Så. Nu sitter jag här. Kämpat mig igenom en torsdag.
En torsdag som började med att jag gick upp 8. Sprang, gymmade, sprang(Blev väldigt svettigt, vilket vara föga förvånande). Sedan lunchade jag med Fronthan vid 11.45. Vi båda svettades som svin inne på Mon och jag mesade med maten. Jag äter ju segt i vanliga fall och direkt efter träning... ja, ni kan ju tänka er. Men Jonas sa att det var OK så då var det OK. Innan jag begav mig mot Annelund så blev jag bjuden på en Piggelin i solen. Bästa studentpresenten jag fått typ! Typ.
Och jobbet. Började otroligt segt med inget att göra. Så då tyckte mupparna på kontoret att vi behövde lite och göra och hittade en fantaloniskt stor och krånglig sänding som de skickade ner 4 timmar innan vi slutade. Och den skulle skeppas på morgonen efter. Efter det var det inte så lungt.
Så det är vad som är upp.
Försöker febrilt hålla fanan högt efter det förra inlägget som jag tydligen lyckades med. Skönt att det åtminstone är ett inlägg som faktiskt kunna göra lite sense för någon annan än mig själv under alla dessa år. Men fanan ja. Den är svår att hålla högt.
Tänker mest på att jag är trött. Och att jag inte får jobba över imorgon... eller ja idag eller imorgon(lördag) för att det helt enkelt inte finns något att göra. Och det suger lite. Gjorde en snabb huvudräkning på vad det hade blivit om jag jobbade 12 timmar övertid i veckan hela sommaren. Det blev en nätt summa. Men som tur är pengar inte det enda som har värde här i världen. En kall folköl klockan halv två är inte heller fel på en torsdag.
Och med det sagt, trevlig helg på er!
Nakenhet- något att skämmas över?
På vägen hem ikväll lyssnade jag som alltid på det fantastiska programmet Ligga med P3 som går mellan 23.03-00.00 på vardagar. Idag hade de bland annat frågat väldigt många människor frågan: "vem kan du visa dig naken för?"
Svaret blev som oftast ingen eller möjligtvis sin man/fru/sambo/flick-/pojkvän. Följdfrågan blev sedan varför det var så att det var så få som man kunde visa sig naken för. Väldigt många anledningar gavs men det var främst en som jag fastnade för. En kvinna pratade om skam. Skam för sin egen nakna kropp. Det låter så oerhört banalt på ett sätt. Killen efter pratade om hur nakenhet för honom var helt naturligt och absolut inget att skämmas över. Vi kommer in till denna värld nakna. Och större delen(typ 99.99999999%) av tiden människor har funnits har vi inte haft kläder på oss och då följdaktligen varit nakna hela tiden. Varför ska man då skämmas?
Nudism är inget jag förespråkar. Jag är inte den som slänger av mig kläderna när som. Inte på ett släktkalas eller på något bröllop(möjligtvis om det blir mycket C2H5OH på ett bröllop men det är en annan historia) eftersom det samhället vi lever i har en viss norm och standard i många situationer som absolut inte innefattar nakenhet och det har jag inget problem med.
Men som nu i badtider att människor går runt och skäms för sina kroppar. Att de inte vill bada bland andra bara för att bli rädda att bli "dömda", det tycker jag är skrämmande. Rent utav sjukt. Bada är ju tamejfan bland det roligaste som finns(och också en väldigt naturlig sak(ungefär som att duscha där man också ibland stöter på andra människor(badhus osv))) och varför ska man då behöva hålla tillbaka på badandet bara för att man inte vill ta av sig tröjan för att visa bilringarna eller vad det nu är man skäms över.
Jag är ju verkligen inte den som är den när det gäller att gå utan tröja eller i korta byxor(eller naken också för den delen även om det är mer sällan). Jag har accepterat min kropp för vad den är och är jag då varm och svettig(vilket jag väldigt ofta är och blir av i princip ingenting) så tar jag då gärna av mig tröjan för att svalka mig. Jag bryr mig väll inte om vad någon annan tycker om det. Nu tänker kanske ni "Amen lätt för dig att säga som ser ut som du gör!"
Då ska jag säga er att jag inte alltid varit så bekväm med mig själv. Från unga år var jag det men sedan kom en liten period som kallas puberteten. Och för mig innebar det(med mina underbara grottmänniskogener) en massa kroppshår(för att kompensera det falnande hårfästet förmodligen) och en massa svett så fort jag rört på mig mer än tre sekunder. Och det var inte så jävla kul alla gånger att stå i duschen och få gliringar för sin "raggarsträng"(hår på magen) när de andra inte ens fått hår på pungen. Idag stoltserar jag ju med en ganska bra behåring på både bröst och mage, något som inte är så många 19-åringar förunnat och verkligen inget som anses "fashionabelt" i dessa renrakade tider. Men vafan, vad ska jag göra åt det? Ja, raka dig din jävla apa. Men det är ju ändå såhär jag ser ut. Så vafaen.
Skäms inte för din kropp. Bryr inte du dig så kommer ingen annan göra det heller. Och gör dem det så vad gör det dig? Varför lägga energi på att oroa sig för sådant du ändå inte kan göra något åt istället för att ägna den energin på något roligt? Som att bada till exempel.
Det blev ju ett ganska långt och fint inlägg det här. Får leta upp en fin och hårig bild för att avsluta det ordentligt. Godnatt!
Jäger-marinerade magar
Ledig, vafalls?
Idag är jag ledig en hel jädra dag i sträck. vafalls? Det är ju rena rama semestern! Planerna för dagen är att gå upp och sedan någon gång åka och köpa nya hörlurar och träna lite. Svårare än så behöver det inte vara.
Legat här och slötittat på massa bloggar, något som jag gör ungefär en gång per halvår. Precis lagom intervall enligt mig. Har då fått se massa fina och mindre fina bilder från studenten. Tänk, nu är det tre veckor sedan. Jag fattar ju inte riktigt det. Fattar ingenting. Kör mest truck. Tänkte att jag som i egenskap av bloggägare inte skulle vara sämre men tyvärr så har jag sparat bort de bilderna någonstans på min dator. Men sno från facebook funkar med!
HALE4Ö
Nytt liv?
För inte ens en månad sedan så kretsade mitt liv kring studentfester, förberedelser, häng med polarna och sista rycket i skolan. Behöver väll knappt tillägga att det varit den bästa tiden i mitt liv. Och det kanske fortfarande är den tiden.
Idag skulle jag varit ledig, eller rättare sagt igår ser jag nu, men jag jobbade övertid bara för att tjäna ihop pengar. Vilket är väldigt bra. Imorgon ska jag också jobba övertid vilket är väldigt bra. Denna veckan har jag spenderat större delen antingen inne i ett lager eller i min säng. Det är det man hinner med. Mitt sociala liv har avstannat helt, eller ialf trappats ned väsentligt.
Idag(läs igår) så fyllde Samuel år så jag och Laggan tog med honom ner till puben för att fira lite och sällskapa oss. Allt eftersom vi satt där trillade det in folk och det var som vanligt i lilla Falköping många välkända ansikten. En hel del ansikten som man under tre års tid nästan sett dagligen och bytt några ord med. Det känns speciellt på något sätt att träffa folk igen efter studenten. Ialf så var det väldigt trevligt och jag vet inget bättre än att sitta och prata och träffa massa olika folk, typ ett klassiskt cafeteria-häng. Folk kommer och går och man byter några skämtsamma ord. Men hur blir det med sådant nu?
Tänker tillbaka på de där veckorna innan studenten. Så mycket som hände, så mycket man gjorde och kanske ännu mer vad man kunnat göra mer.
Jag har väll tagit ett betydligt större steg än jg kanske tror i livet nu, eller kommer ta om inget annat. Men det är så mycket jag kommer sakna. Så många människor jag kommer sakna framförallt.
Regnet öser ner, det är svalt och skönt ute. Det är den 30:nde juni och jag börjar jobba om 5,5 h. Vet inte om jag fick fram något av det vemod jag känner just nu. Eller så är jag bara lite trött och ensam.
Kram från en sällskapssjuk kille.
Små steg
Hej. Nu är det fan dags. Börjar med ett helt litet oambitiöst inlägg.
Jag är lite ledsen över att jag inte bloggat kontinuerligt under den senaste tiden. Vilket är en ganska lång tid. Ledsen för att det är så himla mycket som hänt och som gjorts som jag så gärna velat läsa om i efterhand men som nu redan fallit i glömska. Sådana där triviala smådetaljer som så gärna fastnar i mina inlägg. Men men, man ska inte gråta över obloggade bloggar. Jag har ju haft det något underbart fantastiskt, student och allt där till. FAN VA GÖTT.
Men nu har mitt liv börjat. Mitt liv som anställd på färdiglagret på TA Hydronics i Annelund. Anställd var väl att ta i, sommarvikarie ialf. Så nu spenderar jag större delen av mina dagar i en lagerlokal mitt ute i ingenstans(Annelund är ju faktiskt inte stort alls). Kör truck och packar pallar så ögonen och knäna blööör. Men det blir nog bra till sist.
Idag har jag gått upp, ätit lunch och jobbat. Imorgon ska jag gå upp, äta lunch och jobba. På lördag ska jag gå upp, äta lunch och sen jobba.
Alltid en början. Antingen ett sista dödsryck eller en ny födelse. Den som lever får se. Puss
Det går bra nu
Snart dags
Tänker ju på att det snart dags för studenten. Och la Dolce Vita. Och det kan man ju inte leva utan en flashig bil och häftig båt. Och självklart kommer pappa köpa detta till mig. Därför är jag snäll och länkar det jag vill ha så att han slipper tänka själv, är jag inte den perfekta sonen? EHE
Så, det tackar vi för. Om jag måste välja... Porschen. Man behöver ju faktiskt inte allt... EHE
Livet
Jag är ju lite utav en vinterfantast. Men att vakna upp till knädjupt puder, det är ju inte allt här i livet.
Att spendera en halvslapp dag i skolan, lite trista lektioner, lite fantastisk rolig idrott, lite solande, lite fin skollunch, lite glass på lektionen. Det är fint.
Sedan att gå från att vara helt klibbig efter att legat i solen, gå in och käka lite våfflor, ta en sval dusch, dra på sig ett par slappa shorts och en tischa och bara sätta sig ute i den lite svalkande kvällssolen.
Att bara sitta. Inte tänka. Lyssna på biltrafiken som hetsar förbi. Titta på fåglarna. Studera katterna som smyger runt och försöker hitta en bra plats att lägga sig på. Bara få sitta och va lite. Det är underbart.
Även fast man egentligen är döstressad över jobb, inlämningar, planer för framtiden osv så är det bara så mycket bättre att leva just precis i sekunden.
Åh. Jag älskar det här.
Tänka, tanke, tank
Tror jag löst det här mysteriet med att ju längre tid det går emellan inläggen desto jobbigare blir det. Det är ju exakt samma som att städa(vilket jag inte heller gör speciellt ofta... ehe), städar man ofta blir det mindre att plocka iordning och bloggar man ofta behöver man skriva mindre.
Nu lämnar jag ju giganto-luckor på flera timmar, dagar, VECKOR! Utan att någon av er har en aning om vad lilla jag håller på med. Vadför spratt jag spelade omvärlden idag osv.
Lite tråkigt för just nu händer det ju ganska mycket roligt hela tiden... men just därför är det svårt att ta sig tid att skriva.
Ialf.
Vädret är ju som bekant helt jävla fantastiskt. Varmt så jag vet inte vad. Har gått i linne och shorts och ändå svettats i stort sett hela dagen. Sitter här alldeles klibbig och go nu. Ja, jag ska duscha.
Även skickat in en intresseanmälan till Volvo om att jobba där. Hade varit jävligt sweet att få jobb där. Då kan en börja snacka pengar. Men den som lever får se.
Tänker att jag ska försöka släppa allt det och verkligen bara NJUTA den sista tiden innan studenten och det riktiga livet tar vid. Utan att få panik. Det låter nämligen väldigt skönt att bara chilla lite. Och håller vädret i sig kommer det inte bli så svårt.
Behöver träna mer. Får göra det när jag är arbetslös.
Men man kan ju ialf lyssna på bra musik även fast man är hopplös och förlorad som människa.
Allti nött som käringa sa
Snuttan
HEJ SNUTTAN! Har du saknat mig?
Om jag ska vara helt ärlig så har ialf jag saknat dig.
Sporadiska inlägg är det nya svart.
Det senaste som hänt är att jag varit på en långweekend i Stockholm, Ons-Sön. Vi solade, grillade, dansade, drack, handlade, spelade biljard, käkade frukostbuffe och gud vet allt! En jädrigt bra minisemester skulle man kunna kalla den.
Idag har jag suttit i en brassestol vid 47:an i höjd med Bilia och druckit öl. Vi har kört "DuTutarViDricker", och det har ägt!
636 tutningar under de dryga 9 timmarna vi satt där. Tutningar från bland bilar, motorcyklar, cyklar, lastbilar, minibussar, linjetrafik, taxis, brandbilar, ambulanser, kranbilar och även en bandvagn. HURCOOLT?
Har varit ett fantastiskt sätt att spendera denna måndag må jag säga.
Nu är jag lite lätt vimmelkantig efter mycket sol. Känns konstigt utan solbrillor framför ögonen och utan tut i öronen.
Kollar nog på något skräpigt program på kanal 5, typ Svenska miljonärer innan jag somnar som ett litet nöjt barn.
Kramisar!
"Min mage är full!"
WOOWEEEOOP!
Nu jävlar. Nu har inspirationen slagit mig hårt i huvudet.
Gårdagen var en mycket bra dag! Trots det faktum att jag fylld 19 vårar. Ett år närmare halvvägs till 4Ö.
Fick många hjärtliga gratulationer, kramar, blommor, väska, sulor och en celsius. Frågor på det?
Fick äntligen lyfta på träning!!! Åh vad kul det var! Körde typ 50 set på lagom vikt i ren eufori. ÅHVADROLIGTDETVAR.
Sedan hade vi lite kaffe och kak-kalas hemma hos mig. Ett glad och gulligt gäng intog uterummet under kvällen.
Idag har jag börjat pilla på lite inlämningar och varit en halvbra människa, skällt ut Palme för att han inte har koll på något och gjort CAE-speaking. Vilket gick, jag vet inte. Det kunde varit värre ialf. Sedan gjorde vi den näst sista körövningen innan SM, det kommer nog bli bra. Rektigt bra!
Nu sitter jag här och taggar så att jag skakar med den här fina låten pumpande i öronen. Tack Kajsa för det tipset!
"ÅHVADBRA"
"Allt är inte bajs som glimmar"
Än en gång tror jag mig funnit inspirationen. Sedan loggar jag in... och vips så är den som bortblåst.
Det är tråkigt då det finns så mycket roligt som händer under en dag som skulle kunna vara roligt att skriva ner, både för de som tittar på bloggfan och mig själv när jag någon gång läser arkivet på bloggfan. Men jag ids ju aldrig.
Helgen har varit fin. Coachat små barn i Volley2000. Blev så stolt idag när de spelade asbra och går löss på "Serveäss mitt i räva" helt utan att jag hetsat dem innan. Fick nästan en liten tår i ögat. Det är sådana stunder det äger att vara Coach Göran.
Har haft lite körövning också inför nästa SM. Kan bli bra det här till slut. Lär jag mig bara texterna så... ehe. Kommer verkligen sakna fredagsensemblen insåg jag idag. Vi hade ett sådant där gyllene ögonblick när jag och Palme bara går bananas och cepar och garvar och försöker sjunga en stämma vi absolut inte kan på ett språk ingen hört talas om. Fina stunder. Nästan som förra året när eliten fortfarande var kvar.
För snart 19 år sedan mötte min redan då kala hjässa för första gången solljuset, en fin dag i Maj 1993. Om 68 minuter är det dagen F. F som i födelse.
Det är intressant hur denna dagen gått från en av de absoluta höjdpunkterna(Jul, nyår, skolavslutning osv) till att mest vara en dag där man glider runt och får en herrans massa notifikationer i mobilen från facebook. Hade jag haft det aktiverat hade jag fått det åtminstone.
Men det är väll trevligt.
Tänkte att jag kanske kunde bjuda på kaffe och kaka här hemma hos mig imorgon kväll om någon som läser detta är intresserad.
Nu kom jag förövrigt på att jag glömt köpa min present från mamma och pappa. Aja, den får väll komma när den kommer.
Nu ska jag sova. Grattis på mig själv i förskött.
Festar man och är stupfull i Strömstad kan man se ut såhär
