Välkommen ut i världen, där det inte finns enkla svar
Grisar flyger och helvetet har fryst till is. Jag skriver inlägg och alla människor på jorden lever i fred och harmoni.
Allt ovanstående är inte sant. Faktiskt. Men jag önskar att det var det.
Det har varit mycket rabalder om SD senaste tiden. Som tiden innan det. Och tiden dessförinnan. Rasistisk reklam i tunnelbanan och allmänt nonsens som målas ut som fakta av partiet och dess anhängare.
Men jag har så svårt att förstå. Hur (ursäkta franskan) ÄNDA IN I HELVETE KAN MAN VARA SÅ JÄVLA TRÖG?
Att tro att vi lever i en stor konspiration där människor från andra länder inte vill något hellre än att komma till just Sverige och ta alla våra pengar, alla våra jobb och nu tydligen också tränga in i det käraste vi har (IKEA, såklart) bara för att driva svenskarna och "det riktiga Sverige" på flykt. De ska sitta där i sitt gathörn och sno alla våra pengar bara genom att be om det, för att sedan ta den extremt välfyllda penningasäcken och åka hem för att bygga swimmingpool. Eller bara gå runt och knivhugga alla svenskar de ser för sitt höga nöje skull, och det vet vi väl alla att det är så det går till i andra länder.
Detta är saker som min älskade morfar skulle kunna häva ur sig när han är på det humöret. Något jag starkt ogillar men också får acceptera. Dels på grund av att på hans tid var det kanske inte mer känt vad som egentligen fick folk att fly till Sverige och dels på grund av att det inte är hans tid längre. Generationen som nu ligger mellan pensionen och den sista resan stör mig inte så mycket. De får vara så rasistiska och snedvridna de vill. De är ändå något utav passé.
Men, unga killar och tjejer i min egen ålder som spinner vidare i exakt samma hjulspår som tidigare i historien bara lett till otrevliga saker så som förtryck, våld och försök till utrotning. Där blir jag rädd. Rädd, arg, irriterad, less och förvånad. Hur kan man inte ifrågasätta saker mer? Varför kan man inte ställa sig utanför sin egen bakgård och försöka tänka "varför kan det vara så här?".
"De bara slåss och härjar! Skicka hem dem och hjälp dem där!!"
Absolut, det gör vi. Problemet är att det kanske inte finns något hem att skicka dem till. Att dina nedsättande kommentarer och allmän idioti är en västanfläkt mot de människor flyr ifrån i sina hemländer. Krig, terror, fattigdom, misär.
Jag tror att många som jag anser som tröga och trångsynta bara är lata. För lata för att orka koppla samman mer än de saker de ser på avpixlat. Samma personer som tyckte G på historian i 6:an var kalas, för då räckte det att rabbla fakta i form av statistik, händelser och årtal. Medans det för att nå de högre betygen både krävdes sammankoppling mellan fakta och till slut ett resonemang som kan härledas till den fakta man lärt sig.
Att säga att allt är invandrarnas fel är inte ett G. Knappt ett IG. Då har man ju inte fått sin fakta rätt. Att säga att det råder högre kriminalitet i områden som är tätt befolkade med nyanlända och/eller dåligt utbildade svenskar med låg eller ingen inkomst, det är däremot rätt. Kan man sedan se varför det sker fler brott bland människor som saknar sysselsättning och inte har hopp om framtiden, ja då kanske man kan börja se ett VG i horisonten. Och ska man nå ända fram till det där åtråvärda MVG:et, då kanske man ska försöka sig på att hitta en lösning på dessa individers problem(OBS att skyffla ut dem ur landet gills inte som lösning!).
När jag ser personer i mitt eget facebook-flöde dela artiklar, bilder och inlägg från diverse olika nationalistiska sajter och personer, då blir jag bara så trött. Ska det samhället jag lever i behöva präglas av er lathet? Är det verkligen så jobbigt att försöka tänka kritiskt? Ni vet, som när man inte fick kopiera texter direkt från Wikipedia för att det kunde vara färgat av den som skrivit det.
Jag tror inte att någon av dessa människor vill något illa. De säger och delar bara det tycker och tror på. Men att det som de önskar skulle leda till ett mer isolerat och mindre fungerande samhälle, det tror jag inte de egentligen vill. De vill bara se det som är enklast att se.
Men världen är inte enkel. Inget är enkelt. Allt är svårt.
Därför ska man aldrig försöka nöja sig med ett enkelt svar.
Hej
Okej, började skriva meningen "Tänker inte ta hänsyn till uppehållet" i någon form av "jag är en rebell som inte bryr mig om vad du som läsare tycker"-anda. Men okej en recap för er ickeexisterande läsare skulle absolut kunna vara på sin plats och även roligt för mig själv.
Sen tryckte jag på enter och insåg att det enda jag gjort sen senaste inlägget är att flytta till Göteborg och börjat på Chalmers(vilket iofs inte är så lite), blivit singel och tagit del av ALLT vad studentlivet har att erbjuda.
Jag trivs bra.
Men nu till min poäng jag tänkte lätta mitt hjärta i en form av kommunist-hippie-misantrop-nihilist-anda.
Såg att, vårat statliga, Apoteket hade en reklamaffisch i en busskur för att kränga julklappar(hade inte apotekets hemsida legat nere vid just denna tidpunkt så hade det nog suttit en bild på den här) så som chokladtryffel och honung. Där en viss procent gick till unicef.
Ser ju jättetrevligt ut spontant vid första anblick, "Så trevligt med julmys och man hjälper ju till också".
1. Vad har ett statligt Apoteket för validitet till att marknadsföra sådana produkter?
2. Jag tycker att det är fult att försöka driva konsumtionsmönster med att sälja chokladtryffel där konsumtionen drivs av att man är god när man lyxkonsumerar och en liten del av överskottet går till någon behövande. När man egentligen kunde skippa chokladen och gett till någon behövande.
Sen för att vara lite kritisk så kan det ju vara genuint goda satsningar i grund och botten. Samtidigt som det lika gärna kan vara just som jag ponerar i texten ovanför, ett medel för att driva konsumtion.
Vet inte ens var jag vill komma, sitter här och svamlar efter att ha shottat lite ryssvodka.
Var snälla mot varandra och låt er inte luras av marknadsföring. Undvik någon lyxkonsumtion och ge till någon behövande, även om jag är en hycklare och inte lever som jag lär.
puss!
PS.
Det här kan nog vara bland den mest osammanhängande och sämst strukturerade texten i mannaminne.
Men det är okej.
DS.
Bland marsvinsbajs och cyklar
Måndag kväll. Fantastiskt.
Imorse kände jag mig faktiskt utvilad efter helgen. Ja, faktiskt! Det är helt sant. Fylld av energi för att möta en ny vecka. Nu, ca 14 timmar senare är det lite tvärtom. Somnade på soffan direkt när jag kom hem från jobbet och den tänkta träningen uteblev. Skäms.
Men så är det ibland. En kan inte alltid vara lika fitness som man tror. Detta gäller speciellt mig under hösten. Har snittat kanske 2 tyngdlyftningspass per vecka. Och det skäms jag för. Vet inte för vem eller varför. Min lille inre latmask tycker att det får räcka när man har nästan 2,5 timmes pendling plus en flickvän att umgås med. För att inte tala om alla de cyklar som jag måste fixa. Den inre träningsnissen däremot skäms. Att det går så långt mellan passen så att jag får kämpa för att öka resultaten, eller ens hålla dem uppe och inte minska.
Det är tufft att inse men så är det just nu. Jag har inte motivation för att lägga ner mer tid. Varenda gång jag sätter mig på cykeln till gymmet börjar jag titta på klockan för att se att inte klockan blir för mycket. Som att jag alltid är stressad och aldrig kan vara tillräckligt snabb. Sen känner jag mig inte riktigt helt hemma på mitt nya gym, Sundbybergs TK. Det är bra på alla sätt och vis men det blir inte riktigt samma driv att gå till gymmet utan att ha en fast tid med tränare och polare som är där för att göra samma sak som du.
Men tror att det är bra för mig att inse att jag inte behöver vara värst jämt. Att man får vara slapp.
Nog om tråkig info om bristande motivation!
Haft en askalas helg som spenderats mer eller mindre enbart med ingen mindre än den fantastiske Jakob Daniels. Killen med de brutna fotlederna som jag först lärde känna honom som i Österrike för drygt ett år sedan. Det är till stor del Herr Daniels förtjänst att jag blivit lite av en cykelnisse. Han har lyckats sprida visionen om att man inte kan ha för många cyklar till lille Ingemar.
Vi har ialf i Jakobs källare mekat och svurit under så gott som hela lördagen. Sedan var vi och lekte runt på Kistamässan under gårdagen på cykelmässan. OJ vad mycket roligt det fanns där. Allt från handmålade tantcyklar, fullkittade downhillcyklar, elcyklar som kan lasta 150 kg och en racer för 122 lök som väger under 3,5kg...
MYCKET SKOJ med andra ord.
Roligast var definitivt att få provcykla stora delar av Haibikes elcykelsortiment. Elcykel har länge tilltalat mig. Men Haibikes heldämpade enduroelcyklar som gör över 40km/h så länge man bara drar runt vevpartiet är helt sinnesjuka! När jag blir stor och rik kommer jag att köpa en sån. En cross har aldrig känts mer onödig.
Och med det bombnedslaget, ha en bra kväll!
Livet på landet
Att leva i storstaden har sin charm. Nära till allt, bra kommunikationer, mycket på gång och alla har möjlighet att få vara sig själva.
OSV.
Som väntat så försvann min pepp på att blogga cirka 7 minuter efter det tidigare inlägget publicerades. Det blev så svårt att skriva det här svåra andra comeback-inlägget. Vad ska jag ta för riktning? Ska jag skriva om marsvin? Lite fitness? Lite cykel? Lite reflektioner från en bemanningsanställd trädgårdsskötare i november?
Började ju ovan med någon sorts reflektion över hur det är att bo i "schtan". Det är faktiskt mycket bra. Tycker det är väldigt skönt att få leva på ett ställe där man faktiskt träffar på folk från hela världen, med möjliga olika religioner och politiska åsikter. När man är från ett ställe där alla känner alla är det rätt schysst att knappt känna en käft.
Men. Bara för att jag flyttat till stan är jag inte beredd att baktala allt som har med småstadsliv att göra. Nästan tvärtom. På samma sätt som det kan vara jobbigt att känna alla, är det även fantastiskt att få vara en del i ett sådant litet kretslopp som ändå Falköping är. Man har alltid gemensamma bekanta. Bor nära varandra, sett samma saker. Att vara lika är bra. Att vara olika är bra. Bra va?
Och för den intresserade har jag idag blåst löv i 8 timmar och mycket motvilligt tagit mig till gymmet. Väl där körde jag lite ryck och frontböj i brist på bättre fantasi. Ganska seg. Men hyfsat stark. Dock inte som jag var för ett år sedan. Tyvärr. Men jag är iallafall bättre på att blåsa löv än jag var för ett år sedan. Det ni!
"Don't call it a comeback"
Och här är vi nu.
Du sitter/står/ligger och läser detta på någon sorts apparat med internetanslutning.
Jag sitter i min och Pias gråa soffa i den lägenhet vi hyr i andrahand på Gustafsvägen 1 i Solna.
Varför blogg? Varför då? Varför nu? Varför upphåll? Varför liv? Varför är inte lakrits något som staten förser alla med, likt sjukvård?
Frågor som söker svar.
Sen sist? Vad som har hänt de senaste dryga 570 dygnen i mitt liv(denna överslagsräkning ska tas med en nypa salt(som de flesta andra uträkningar på internet))?
Jo, jag ska göra en sammanfattning.
- Jag har kommit hem från Asien med Pia (Juni -13)
- Jag slet på ett lager och missade vad som sägs varit en bra sommar (Sommaren -13)
- Jobbade som Elevassistent i en autistgrupp på Kyrkerörskolan (Hösten -13)
- Min flickvän åkte till Peru i ett halvår (Hösten -13)
- Stukade foten.
- Jag krängde skidor som en gud (Hösten -13)
- Spenderade 4 månader i Österrike och åkte en herrans massa snöbräda (Januari-April -14)
- Bröt handen.
- Flyttade till Stockholm (Maj -14)
- Började jobba som trädgårdsskötare (Maj- Pågående)
- Svettades mer än vad som borde vara möjligt under en sommar.
- Röstade på F!, MP, MP.
- Började tro att cyklar är lösningen på allt.
Så. Frågor på det?
Alltså. Jag vet bannemig inte hur jag ska knyta ihop den här säcken. Eller om jag ens måste knyta ihop någon jäkla säck.
Vad är den här bloggen för något kommer många undra? Varför startades den? Vilka är brödernabra? Vem fan är Marcus?
Sen finns det ni få, men älskade människor som faktiskt varit med här förut. I tidernas begynnelse. När jag körde Epa-traktor och hängde på Mcdonalds mest hela kvällarna. Ni är ändå med på tåget. Men ni kanske mer undrar varför denna plattform för meningslöst dravel och elektroniskt dagboksskrivande legat latent under så lång tid?
Jag vet inte vilka som ska premieras i detta.
Så jag ska helt enkelt göra som följer: Skita i allt det och skriva det jag tänker.
Och då kan vi börja med senaste veckan.
Jag och min älskade flickvän Pia Lovisa Liedholm har åtagit oss att ta hand om två marssvin som om de vore våra egna barn. Olle och Snurr. I all ärlighets namn ska man också tillägga att det kanske var mest Pia som åttog sig detta och jag i mitt tigande gav mitt medgivande . MEN det är ganska kul att få ha två pälsbollar som härjar runt i köket.
Då när det skulle skaffas marsvin ansåg jag att jag behövde en till cykel.
En till(?) cykel undrar ni som inte följer mig på andra sociala medier, vad menas med en till?
Jo, ska ni förstå. Jag har sedan Maj gått från att äga 0 cyklar till 5. Varför då?
Kan hitta på många olika anledningar. De är fina att titta på. Jag känner mig händig och lite duktig när jag lyckas skruva isär(och ibland ihop) något själv. Då är cyklar bra för de har inte överdrivet många saker som kan krångla.
Det var det jag tänkte innan jag började. Men precis som allt annat som finns kan även den enklaste sak bli något mer komplicerat i slutändan. MEN kul är det i alla fall och så länge inte någon far illa av det(eller det finns mer plats i förrådet) kommer jag nog hålla fast vid denna "hobby".
Och på tal om komplicerade slutändar, duktigt att du tagit dig igenom detta inlägg. Detta början på fortsättningen i framgångsagan om brödernabra.
Vi får se vart det tar vägen. I Januari kommer jag till exempel åter pröva lyckan i det förlovade landet som flödar av veteöl och semestrande ryssar, Österrike. Och där kan det tänkas att jag kanske till och med kan komma med lite kul inlägg.
Med det sagt, och detta MYCKET SVÅRA inlägg skrivet skulle jag vilja passa på att hälsa nya läsare välkomna och gamla välkomna åter. Brödernabra är "tebaka"
Man kan aldrig gå fel med en ko
Universal Studios Singapore
För att göra ett långt uppehåll kort: Vi är i Singapore. Det är modernt, dyrt och de har löjliga lagar om allt. Vi bor på världens mysigaste hostel(Gratis frulle som man har tillgång till 24-7).
MEN, nu till det coolaste denna veckan. Universal Studios. Liseberg fast med filminspirerade attraktioner. Transformers 3D- Sjukaste åkturen någonsin, mer en 5D-film än något annat. Kändes helt sjukt verkligt, bra där. Sedan Jurassic Park, Battlestar Galactica, Madagaskar, Shrek osv.
Bästa är att även fast det är mycket folk så har inte asiaterna fattat det här med single rider-kö. Vi åkte transformers tre gånger på en kvart medans de som stod i vanliga kön fick vänta i 50 min...
Imöra drar vi till Indonesien och kommer förhoppningsvis åka därifrån som fullfjädrade supersurfare.
Så kämpa hemma i slasket så ska jag sola ordentligt åt er. Kjamis!
MALSYIA-KL
Kuala Lumpur, vilket jävla ställe.
Att komma hit från att ha spenderat en månad med livsfarliga bussresor, apor på gatorna och inte ett 7-11 inom landets gränser är som att bli född på nytt.
Detta är helt klart den modernaste staden jag någonsin varit i. Allt är nytt. Allt är rent. Allt är platt. Allt är fixat och allt finns inom gångavstånd.
Igår softade vi runt och kollade in Chinatown bland annat. Vi gick löss lite på shoppingen(med våra mått mätt) och lyckades ändå inte göra slut på en dagsbudget.
Idag har varit en sådan jävla svulldag att jag inte varit med om dess like! En månad i Indien och 8,5 kg lättare så är det verkligen en fröjd att få sätta tänderna i KFC's friterade kyckling, en cheeseburgare, dricka en Frappucino osv.
Men som sagt, idag har slått alla tidigare skådade gränser! Dagen började ändå helt ok med en löptur på 4 km, i skuggan av twin towers, innan frulle men sen vid lunch började det balla ur. En stor portion snow ice(typ isglass fast glass), sedan en våffla med choklad, en glass, en Frappucino med grädde, en MEGA(!)crêpe(vilken var mer som en tratt) fylld med glass, grädde, frukt och självklart choklad. Sen käkade vi sushi som två galningar(billig och sjukt god!) och sen när vi var på bio och såg Django unchained toppade vi magsäcken med popcorn(både saltade och caramel), gelegodis och varsin stor cola.
Jag har aldrig kännt mig så äcklad av mig själv som efter den där crêpen. Men i övrigt har det varit underbart att få släppa på tyglarna lite och bara gå loss. Det värsta/bästa är att vi kunde gått ut ändå hårdare. Det finns så mycket coola och onyttiga saker som man vill pröva att man blir tokig.
Det bästa är väl ändå att vi inte heller idag gjort av med en dagsbudget...
Nog om matprat. Filmen vi såg var sjukt bra! Vi bor på ett jättemysigt hostel med underbara människor, pratar iväg en kväll på ett kick. Imorgon lämnar vi KL för att ta oss nordväst mot Penang. Ska vara coolt.
Nu är jag så trött att jag redan tappat mobilen i ansiktet en gång. God natt
Aldrig har det väl varit så gött
Med en macka. Prisa vare Gud i höjden. Osv. Idag har det hänt det som vi inte trodde var möjligt, vi hittade en supermarket!!
Föga förvånande blev vi båda smått saliga av lycka och sprang runt och vred och vände på så gott som varenda pinal inne i butiken(och då ska man säga att det var en mycket välsorterad butik så det tog sin lilla stund). När vi kom ut med två sprängfulla kassar hade vi fått tag i: Yoghurt, riktig müsli, semi-mörkt bröd, smör, ost, choklad, bananchips och juice. Allt vilket nu är instuvat i vår lilla kyl i väntan på frulle(frukost mamma). Det känns som dan före julafton!
Vi busade lite och tog oss varsin macka med smör. Ljuvligt. Tänk att något så enkelt kan vara så gott.
Tänk på det, ni som avnjuter mackor vareviga dag. NJUT
Linus och post-biologismen
Nu pumpas det content här som aldrig förr, med en bredd som aldrig förr. Medans en brodern har det gött i Asien så sitter den andra här hemma, skadad, sjuk och allmänt melankolisk. Men jag har tänkt att jag i fortsättningen ska orka stå för vad jag tänker(kommer nog aldrig att orka stå för vad jag tycker men det är ju en bit på väg) och att jag skulle ha ett lite mer ofiltrerat flöde av tankar här på bloggen. Idéer som att hitta ett eget litet krypin i någon djup håla på internet där jag skulle vara mig själv helt ocensurerad på engelska har flygit igenom mitt huvud, men eftersom läsartrafiken här på BrödernaBra inte är supertung så kan jag nog vara ocensurerad här utan att få alldeles för mycket skit.
Noterbart är att detta är BARA vad jag tycker och tänker ALLA GÖR VAD FAN DE VILL DET GÖR INTE MIG NÅGOT!!!!!!!
Nu till min tanke. Detta knyter an till mitt senaste inlägg om att jag tror väldigt naivt att vissa ideal är så normaliserade att det finns någon form av konsensus om att dessa ideal inte behöver brytas.
MEN nu hamnade jag i någon form av intressant självkritisk tankegång angående vad jag baserar min värdegrund på. Jag vill gärna utforma normer utifrån vad som är naturligt och inte, tex. att sminka sig är inget vi sprang runt på savannerna och höll på med. Vilket för mig vidare till min grundtanke om att varför tänker jag så? För samhället vi lever i idag är väldigt långt ifrån savannen. Så varför känner jag ett behov att motivera våra beteenden utifrån någon form av naturalism/biologism då vi lever i en post-biologisk/post-evolutionär tid där majoriten av befolkningen sitter på kontor större delan av dagarna, äter sönderraffinerad mat och inte har sex för att föröka oss. Så det är ju mycket konstigt att jag väljer att motivera mina ideal utifrån en sådan ståndpunkt. Så det är kanske alla tjejer som spacklar sig varje morgon som har insett att vi är post-biologiska och inte bör acceptera begränsningen av våra egna kroppar utan att vi kan bli så mycket mer än enkla apor utan kanske faktiskt bli något annan.
VI ÄR BARA DJUR
Kovalam- för att stranden äger
Efter en bussresa på 6 timmar med mycket, gas-broms, tut, svettiga lår mot lädersäten, intima möten med lokala indianer och självklart en massa nära-döden omkörningar så har vi från Cocchin hamnat i vad som enligt indianerna själva är "Guds rike" -Kovalam.
Och tja, varför inte. Kan man få ett schysst rum med A/C och balle(skämtsamt ord för balkong kära mor) bara 7 m ifrån havet för 90 spänn natten så måste det ju betyda att någon sorts övermänsklig varelse haft ett finger med i spelet. Eller så är det bara ett vanligt billigt, bra hotell vid en fin strand. Vem vet.
Havet svalkar ju till och med här(!). Enligt säkra källor så ligger temperaturen på en 26-27-28 grader och det är rena isvaken jämfört med Thailand ska jag lova! Temperaturen ligger på sina stadiga 30-35 grader. Dygnet runt. Men nu när svalka erbjuds både i form av A/C och bad går det ingen som helst nöd på oss.
Idag har vi käkat frulle. Solat. Ätit lunch. Badat. Solat. Duschat.
Detta tänker vi upprepa de kommande dagarna, tills vi tröttnat på det och då flyger vi till Malaysia. Inte så jobbigt liv. Kan vi nu bara jaga fatt på det lokala Systembolaget så att vi kan få oss en öl på balkongen tror jag detta kommer lösa sig fint.
Och, höll på att glömma, nu har till och med mitt tarmsystem beslutat sig för att det är härligt att resa genom att börja fungera ypperligt. Tidigare har det varit lite sådär från dag till dag... Och med den äckliga tankebilden i era huvuden vill jag lämna er åt er egen vardag.
Hejhej!
Linus och feminismen
Hej kära blogg,
jag började spåra lite på facebook och kände att de vara dags att gå till ett forum där jag faktiskt har möjligthet att uttrycka mig. Även om det må vara ut i tomma intet så är det ändå skönt att få avreagera sig på ett strukturellt vis och faktiskt komma till avslut i sina tankegångar.
Det började som så,
att jag har gått och haft längre inre kamper med mig själv om hur man ska betrakta och hantera feminismen och dess anhängare. Nu menar jag inte att jag på något vis att jag skulle tycka att jämnställdhet inte vore en självklarhet. Men just precis av den anledning att ekonomisk och social jämställdhet är en självklarhet så att jag haft åsikter som att det inte är någon debatt för det borde bara vara självklart och det är först när det begås grova klavertramp av individer.
Saker som kvotering på arbetsplatser/utbildningar(http://www.dn.se/debatt/sluta-kvotera-till-polishogskolan , bara för att ta ett exempel(Jag menar jag förstår vart de är på väg samtidigt som att skulle man implementera samma metodik på tex. en IT-utbildning på en vanlig högskola hade det nog blivit ett himla liv pga att det då rör betyg och intellekt. Inga argument bara en tanke)) osv osv är idéer jag nästan vill spy åt pga att jag har någon form av extremliberal värdegrund där individen och dess frihet är det heligaste trots att jag är i princip kommunist samtidigt som jag sympatiserar mer med högerblockets politiker pga deras, i mitt tycke, mer objektiva retorik. Slutsatsen är väl att jag har haft en inre kamp om vad jag ska tycka huruvida jag har ett bra genustänk eller om jag helt enkelt är en mansgris som lever i en illusion av en postpatriarkalt samhälle.
Men för att komma till det som fick igång hjärnan den här gången var en artikel som länkades av Tekniksprånget på facebook(http://www.va.se/ledarskap/va-kvinna/hon-ar-naringslivets-maktigaste-kvinna-2013-482115). Där de gör en intervju med "Svenskt näringslivs mäktigaste kvinna" innehållandes bilden här under.
. 
Vilket får mig att tänka, "okej?". Du är alltså en av de mäktigaste kvinnorna i Sverige och väljer att porträtteras med ena benet uppe på skrivbord i någon form av ansträngd kraftfull men samtidigt kvinnlig och förförsik istället för att bara ta en helt vanlig bild av dig själv sittandes vid ditt skrivbord.
Det jag tänker är att Svenskt näringslivs mäktigaste man skulle aldrig välja att portätteras på detta vis(dock skulle väl manlig sexualitet porträtteras på ett helt annorlunda sätt men i alla fall).
Sen kanske hela denna bilden grundar sig i ett jag gjorde det för jag ville det scenario, men då vill jag ställa frågan "Varför ville du visas upp på detta vis?".
Det jag tror är att man är kulturellt matad med en normaliserad syn på att män och kvinnor ska porträtteras annorlunda och att då göra detta val normaliserar det ännu mer då det verkar som det är okej att Sandviks VD fotograferas på detta vis. Detta är bara något jag vill belysa jag känner jag kommer ingen vart med min argumentation.
När jag ändå är inne på min relation till feminismen så vill jag belysa när man skapar sexism som inte finns.
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2012/may/oh-shut-the-fuck-up.html
Män säger att kvinnor är vackra utan spackel. Feminist tycker det är fel.
Jag förstår argumentet med att män ska inte säga mig vad jag ska göra och jag vill inte ha fler ideal att följa!
MEN DET HAR JU FÖR FAN INGEN GRUND. Ja, jag vet att många tjejer motiverar sitt sminkande och sina medvetna klädval för att det är för dem själva.
MEN NÅGON GÅNG I HISTORIEN SÅ HAR NÅGON GJORT DET VALET FÖR ATT DE VILL KNULLA.
Och vilken är den vanligaste sexuella läggning? Jo, heterosexualitet. Vilket borde betyda att majoriteten av kvinnor vill ligga med män. Och lever vi inte i ett mansstyrt samhälle? Vem har då bestämt att smink är fint på tjejer? JO MEN DET ÄR MÄNNEN!
Så då om en man säger "Jag tycker inte att du behöver sminka dig." så...
1. Bryter han den dels det allt för normaliserade skönhetsidealet med smink
2. Så ren lingvistiskt så säger han inte borde utan att han tycker att det borde vara kvinnans val och att han inte ser några som helst problem med att hon väljer att bryta denna norm.
Jag menar det är så enkla grejer som man kan göra för att inte underkasta sig patriarkatet. Allting ligger inte på männen även om vi ( trots att jag inte vill erkänna) bär det stora ansvaret. Utan det gäller att bryta sådana här enkla normer igenom att inte gå med på att tycka man ser sliten ut utan smink eller välja att porträtteras sexistiskt.
FUCK YOU, ALLA SUGER :D
Tankar från en lobby
Ännu en dag i Mombai(stavas tydligen inte alls med y jävla autostavning). Vi har gått en jädra massa, sett ännu mer, druckit shakes, ätit löjligt billig lunch, hängt på starbucks, käkat dyr falafel(15 spänn) och druckit mer shakes.
Dagen i korthet var det där alltså. Roliga anekdoter och orelevant info kommer här: Det har varit snuskigt varmt idag och vi trodde mer än en gång att vi skulle smälta bort. Blir inte klok på hur billigt det kan vara att äta om man håller sig till de underbara gatuköken, idag kostade lunchen med dricka och påfyllning för två 15 kr. Och då var det jävligt gott dessutom(vilket typ allt du kan köpa på gatan är). Har äntligen prövat sockerrörsjuice med ingefära och lime, vilket typ verkar vara standard-drycken för indier i denna delen av landet. Mycket gott, förmodligen löjligt nyttigt och kostar 1 kr glaset. Stort glas alltså.
Livet känns inte alltför svårt just nu. Det svåra är nästan att få pengarna att gå åt när man bara är på ett ställe och bara äter. Idag till exempel så lyxade vi med starbucksfika och en onödigt dyr middag(återigen så räknas alltså 35 kr för två med dryck som dyrt) och ändå ligger vi under vår löjligt låga speciella dagsbudget på 1000 rupier för två.
Saknar att träna väldigt mycket. Det är så svårt att få kvalité på det lilla man gör här. Dels för att det oftast inte finns några bra utrymmen, för att det alltid är så varmt osv. Ursäkter jag vet men hemma är man så van att kunna ta på sig speciella kläder, ladda med speciella saker, träna där det finns a/c på ett riktigt gym. Bortskämda svin är vi! Hoppas verkligen vi kan ramla över ett strandgym någonstans. Tills dess får det räcka med armhävningar och situps.
Nu ska jag lira lite iPhonespel innan mobilen dör. Ha ett fint liv där hemma.
Heeeeeeej Bloggen!
Ja. Detta är precis vad det ser ut som. En livstecken. Något som vi länge inte trodde skulle ske. Men nu är det dags. Nu tar vi tag i skiten igen.
Och vad har då hänt sen sist?
Ehe...
En hel del. Typ, en jävla(ursäkta språket mamma) massa jobb. Och nu sedan en månad tillbaka: La dolce vita- Asia style.
18 veckor ska jag och min trogna följeslagare(i vissa kretsar känd som flickvän) Pia "Pittan" Liedholm, resa runt i sydost-Asien och bara äga. Vi har hunnit med 2 veckor sol och chill i Thailand. Nu har vi gjort 2 veckor i världens kanske mest intensiva land. Indien.
Och det äger.
Just nu befinner vi oss i den lilla staden Mumbay. Ca 18(plus minus några millar) miljoner människor bor här. Vi bor mitt i schmeten på ett mycket mysigt hotell för 600 rupier natten. Typ billigt.
Idag har vi gjort schtan och sett den gigantiska strandpromenaden, india gate och lite andra små häftiga saker. Käkat löjligt god lunch, bestående av typ varma mackor med lök, rödbetor, gurka och vitlök. Kostnad: 4 kr styck.
Sedan så har jag även fått min kära mobil lagad. Låt mig dra historien bakom lite snabbt: Jag har den som vanlig i fickan när jag åker skidor, den dör. Åker till Telia. De skickar den för undersökning(kostar 344 kr). De kommer fram till att den är "fuktskadad". De vill ha ytterligare 1800 spänn för att laga den. Jag säger kyss mig i räva och får(faktiskt, får) en så gott som ny av min älskade vän Mr Erik Wendel.
Så långt, allting gott. Men jag tänker tanken: "hmm, kanske det finns någon liten asiat eller indian som kanske vill laga min mobil lite billigt". Så jag tog med den på våran lilla rundtur. Gick till ett litet hål i väggen där det stod "iPhone repair" och två timmar senare och 360 kronor fattigare så hade de undersökt och bytt ut både batteri, laddningskontakt och två knappar som också behövde fixas.
Den känslan. Vilken seger.
Det kanske är det som fick mig att ta det här så svåra steget till att bloggeliblogga efter detta smått otroliga uppehåll. Men det känns bra detta. Skönt att kunna bajsa ur sig vad som. Stilen här är ju ganska avslappnad.
Men nu tittar Pia på mig med en förmanade blick att jag ska sluta upp med detta och gå ut och äta istället. Låter fint. Sedan ska vi gå på indisk bio! På hindi. Utan undertext. Ska bli ascoolt!
Så sköt om er där hemma så sköter vi om oss här, deal? Bra.
Puss från Mumbay!
hej
hej
Streak
Detta kan vara min längsta streak jag gjort på bloggen sen dess uppstart 2010(?) vilket är lite sött. Hur jag i brist på sällskap behöver få utlopp för mitt övertänkande någonstans. Det är väl bra att jag har någonstans att vända mig för att få uttrycka mig lite och spekulera i den strukturella världens deformationer.
Det som är riktigt sjukt är hur jag faktiskt går runt och på riktigt har anteckningar i mobilen och på fysiska papper där jag skriver ner väldigt basa dispositioner till blogginlägg, trots att mitt ickebloggande får mig att känna mig smutsig och naken. Men som jag vidrört i tidigare är det en envägs kommunikation som för det mesta är helt utan respons. Vilket gör att jag inte behöver stå upp för min åsikt, vilket är skönt eftersom jag vet att jag har fel 90% av gångerna(Jag tror ju att jag har rätt men det är skillnad på att veta och tro(also jante))
Började skriva märkte att det blev bara skit. Skippar nog det.
Orkar inte ens med bild och skit. Ska samla min spontanångest till ett inlägg nån annan dag.
