Har precis tagit mig igenom ett sömnigt Barcelona på ett par något skakiga ben. Lite stokad på att jag inte hamnade mer fel än jag gjorde, rätt på första försöket när man är bakschmal och på en vägbeskrivning av en bakfull biskops son och en lika bakfull flicka (Tant) från Tranås.

Igår var det tidig revelj, avresa till Tarragona med tåg som vi precis hann med, svettiga spanjorer i massor och trust me, mina lökringar låg i lä! Väl där gick vi runt med en trevlig guide som rabblade spanska i sällan skådat tempo och alla andra hängde med som aldrig förr och jag stod där och fattade vart tusende ord och kunde med det förstå en tusendel av vad han berätta om de romerska ruinerna. Rätt gemytlig upplevelse. Hela Tarragona var faktiskt väldigt gemytligt, som ett litet vackrare, lite lugnare, lite tristare Barcelona ungefär.

Sen hemresa, tåg, mer svettiga spanjorer, salladsbuffé och en underbar siesta. Sen blev det risotto på balkongen och vin med härliga människor. Haha, kommer nog komma upp ett underbart album som ska namnges med något i stil med "50 epic faces in Barcelona". Håll koll på fejjan I tell you!

Det blev vin för hela slanten tills vi snurrade ut vi 23-tiden. En ganska okej upplevelse ändå, lite vitt vin till risotton var inte att leka med ialf! Syster kände sig inte 100% taggad så hon avböjde utgång, men med de två ovan nämnda individerna var förutsättningarna mer än godkända. Vi gled runt på pub efter pub, bar efter bar, klubb efter klubb. Men det bästa (förutom regnsskogsbaren!) var nog att sitta på Ramblan och dricka packeöl och bara njuta av livet.

Haha, när jag skulle slå mig ner på den första baren vi kom in på så noterar jag en liten påse med gräs på soffan jag tänkte slå mig ner på. Lite chockad föser jag undan påsen och nån annan snappar så småningom åt sig den och lever la livet en stund. Vilka upplevelser tänk!

Efterfesten varade en bra stund in på morgonkvisten, kommer ihåg att klockan var närmare 7 när jag slog mig ner i en ledig säng till tonerna av en tryckluftshammare och Marvin Gaye. Klockan 9 vaknade jag och var hur pigg som helst och började traska hemåt och nu ligger jag som sagt här i mitt lilla krypin med systers dator, en flaska vatten, nyskiten, inte jättebakis, lyssnar på "Everyone's a winner" på spotify (spanskspotifyreklam biter!) och taggar livet. Något ensamt kanske, men ey that's life.

Blir nog en kiwi till frukost och lite sömn nu. Sen vankades det nog utgång ikväll igen. Men jag längtar fortfarande hem. Lite ialf, pussiljumsken!