Galet trött efter en ganska intensiv vecka, småbarnen var dampiga. Kände dock igen mig ganska väll...

Fan vilket as jag måste vara att träna...

Och så blir man alltid lika deprimerad när man tar av sig kostymen och tänker på att den inte kommer att åka på igen inom den närmaste framtiden, so sad.

Ungefär som säsongens sista piggelin, den som avnjuts i den bitterljuva höstsolen då frosten biter sig fast i gräset och man känner att det är slutet på ännu en era. Lite så känns det att stoppa in kavajen i sin mörka håla.

Fy fan

Och sen är det bortamatch imorrn med. Inte taggad. Inte bra i bröstet. Piller hejhej.

Men bejeweld och topgear gör min dag.