Torsdagar är ändå helt fantastiska, spelar i en helt egen liga gällande terroriserande av stackars små barn. Börja 08.00 och sluta 16.30, inte så rockigt...

Men latinen var slapp, kören var go, engelskan spårad, matten sjuk, kemin ok och fredags var kalas.

Precis som det ska vara alltså.

Faktiskt inte ens hälften så trött som jag trodde att jag skulle vara nu så det är ju ett plus, kan ju vara för att jag sitter och lyssnar på Pop goes the world med Men without hats som mycket väll kan vara en av de mest episka låtarna någonsin. Ligger förmodligen där uppe någonstans med Don't stop believin och 2 Piece

Sjukgymnasten var för övrigt ytterst tveksam till att jag skulle kunna spela match på lördag med mitt nymassakrerade bröst. Den sprängda tutten har precis blivit värre, rätt gött.

Så nu är det rehab 4(fööööörti) gånger om dagen och hoppas på det bästa. Skicka de dock mor att hustla fram lite smärtstillande om inget annat funkar... kanske blir en favorit i repris från RIG-matchen?

Men ialf, nu är det latin och topgear som gäller. Life's good!

 

Åh vad det är episkt!