Hymn till ensamheten, en biografi av Laggan

När Laggan kommer summera ihop sitt liv om cirkus 70 år kommer han vilja skriva en bok. Och i den kommer han säkert försöka hylla det faktum att man borde leva sitt liv så mycket utan att andra människor korsar din väg.

Det är vad han vill ialf.

Men han faktiskt en av de trevligare nötterna jag umgås med, ialf när han sätter den sidan till. Och man kan ju även förbereda sig på att han inte är riktigt som alla andra. Men man kommer snart igenom allt självhat, cynism och ironi och hittar en störtskön, förmodligen väldigt kramgo kille(jag är ju man så kan ju inte erkänna att det är mysigt att krama en annan kille(samuel är självklart undantaget)).

Jag stod i duschen i Lördags och tänkte: Vad fan, jag måste ju hålla ett tal til idioten. Ska jag skriva ner det? Nej, det räcker med att jag vet vad jag ska säga. Så... vad fan ska jag säga?

Det slutade med att jag imroviserade att halvkasst tal på noll min kändes det som.

Han är ju en man med många strängar på sin lyra, utöver att han är en trevlig idiot. Han kan spela bas. Han kan räkna matte och fysik. Han kan läsa väldigt invecklade böcker om alternativa universum. Han kan dricka öl. Han kan dansa(till dub om inget annat). Han är en jävel på att kallprata, ni skulle se honom i uthyrningen. Han är en jävel på att åka skidor. Han är en jävel på att hoppa trampolin och kasta sig runt i allmänhet och volta. För detta hatar jag honom innerligt.

Jag skulle väll nästan gå så långt att jag skulle påstå att jag älskar honom som den tvillingbror jag aldrig haft... Och nu kommer han spy på mig för att jag använde ordet älska men fuck him.

Så grattis på dig, ditt svin



Grattis!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0