Alla tankar rusar runt, men står samtidigt stilla.
Finns inget sätt att få dem att klarna.
Det är saker som har hänt, händer eller kommer att hända.
Jag vill bara göra allt på en gång och få upp lite moment.
Men ändå känns det som jag sjunker och fastnar i gamla vanor.
Vill förändra men bevara det gamla
Allting.
Ingenting.
Det känns lite som jag fastnat i en bubbla.
I en paradox.

Jag får inte ned på pränt vad det är jag faktiskt känner just nu.
Eller ja, vad jag känner just nu är inte så svårt.
Tyckte att äpplet jag precis åt var gott och att det var lika tråkigt att klippa gräs som vanligt samt att det är skönt att tankesmedjan är tillbaka.
Men ur ett persketiv: Vem är jag? Vad står jag för? Vem bryr jag mig verkligen om?

Hur ser jag mig själv om en månad? Ett år? Fem år? Vart har livet tagit mig.

Jag tänker alltid att det bara är att flyta med, men någonstans har känslan av att jag inte har någon kontroll tagit över.

Jag tänker: Det löser sig. Men jag hinner ångra mig 10 gånger innan jag hunnit vänta ut lösning. Var det rätt? Blev det fel? Ska man vänta eller ska man skrida till handling?

Det blir lite som att aldrig kunna slutföra en enda tanke till slut.