Lusseålle/Ållympiaden eller även känt som the best day of my life

Alltså, jag trodde att saker skulle spåra. Trodde att jag skulle bli trött. Trodde att det skulle vara jobbigt.
Det var allt detta men framförallt har jag aldrig någonsin tidigare haft såhär jävla roligt under loppet av knappa 24 timmar.
Igår så plockade jag upp lite rövare och vi var i lokalen runt halv 8. Började dricka så smått och folk droppade in, den ena mer utklädd än den andra. Blev så varm och glad i hjärtat när jag såg hur hela klassen gått in för det så hårt. Sist kom självklart Ali Baba själv(Palme) och festen var snart ett faktum. Det dansades, trots att jag glömt söka danstillstånd(!), det dracks och garvades i alla möjliga hörn. Stämningen var på topp! In droppade också 5 stycken gula, glada, älskade NV och SPe:are till allmänhetens jubel. Man skulle nästan kunna säga att de är lite som våra bonusklasskamrater.
När folk började bli fulla som svin och när några spyor lagts så rörde sig vi i en nästan samlad trupp till Dagnys. Jag stannade självklart till på Statoil för att få mig en go'korv, och jävlar vad go den var! Bra där Victor.
Stod utanför och drack lite kaffe och åt bullar med Ny Generationarna och skrek på folk jag kände innan jag smidigt gled(hoppade) in i kön och gick in och ägde! Shottarna haglade tätt och kung i baren är ett attribut som jag nog skulle vilja tillskansa mig. Kung på dansgolvet var som vanligt Samuel. Det var riktigt mycket folk och bra tagg. Nämnas bör ju göra att detta var mitt första Lusseålle någonsin(!). Jag har ju alltid annars varit tvungen att vara duktig och nykter för att stå och gapa mig hes i strut och särk på morgonen...
De två sista timmarna var en enda stor dansdimma och jag hade så djävulskt roligt så jag knappt tror det själv. Jag triggade igång spontansånger hela vägen uppför trappan, utanför Dagnys, på Happy Time, på vägen till Lokalen, i Lokalen. Ja, ni kanske ser mönstret. High on alcohol and life.
Hängde en stund utanför och var farbror Gunnar(Alltså när man är asglad och flyger runt och pratar med alla man känner). Var i lokalen runt tre och sedan vet jag inte riktigt när jag hamnade på golvet mellan Johan Mårtensson(heders NV:are för natten) och Emma W, men jag vet att det var skönt att ligga ner. Endel krigade vidare, och en del ... ja, jag vet inte riktigt. Tappade lite kontakten med omvärlden.
Tio i sju så sätter livet igång igen. Vaknar förvånasvärt pigg och alert, knappt full...fast... jo. Turbanen hänger på trekvart och jag ser ut som jag inte badat på några månader. Står där och älskar livet och mina klasskamrater som ligger däckade i hörn runtomkring mig. Passar på att trycka in iPhonen i stereon och väcker liv i festen med "I'm sexy and I know it", fanns det något annat alternativ liksom? Hulkar i förebyggande syfte i mig en laddning Treo och dricker ur en svettig ciderflaska som stod i något hörn för att komma till liv. Dans-sopar undan den värsta skiten och skriker taggande saker till mina medmänniskor. Folket som inte krigade så hårt som undertecknad och gick hem och sov droppar in allt eftetsom och strax innan halv 8 beger vi oss till tävlingen med stort Å.
Känslan som uppstår när man går in i en fullsmockad foaje i Odenhallen. Fylld med spritluktande Mimare, slitna Avatarer, taggade Indianer, fulla Robot-Unicorns, odrägliga Cowboys(fast söta), sömniga Grannar-i-Beck och självklart en hop med röviga rövare! Ni vet, den känslan. Folk skriker och hejar, folk däckar i hörn och lärarna står och funderar över varför i helvete de gör detta varje år...
Lagom till första start har alla blivit gemensamt trötta men så fort startskottet går så lyfts nivån. Man lägger i den där extra växeln där allt är möjligt. Cepar, skriker, svettas, hånar och hejar. Jag var vildsint därinne. Vi började starkt med två solklara segrar i Kuddkrig och Trampbilarna. Sedan får vi två andraplatser i Twister och Frågorna. Detta ledde till att vi efter alla grenar i gruppspelet låg lika med våra ärkerivaler i Teknik...
Särskiljningen skulle ske genom en extra omgång kuddkrig. Alla andra klasser skickades upp på läktarna och vi andra samlades i mitten. Första gången vi körde valde jag att avstå efter som jag inte kände mig så optimerad för dennagren men när insatserna höjdes kände jag att det var dags att gå all in. Här någonstans gick jag in i "the zone". Det enda som fanns i mitt huvud var vinst.
Jag mot Gustav. Rövare mot Indian. Oduschad mot Duschad. Volleybollare mot Skidåkare. Natur mot Teknik.
Första ronden går jag ut aggresivt. Vi fejkar båda varsin gång innan jag försöker gå på kraft och går själv först i golvet tätt efter Gustav. 1-0. Fördel Teknik.
Andra ronden. Båda är passiva. Gör några viftningar var men inga anfall. Vinglar till lite men ordnar upp det. Står och stirrar varandra i ögonen. En uppercut liknande utfall mot huvudet på Gustav. Den träffar men jag går ner i backen först. Ridå.
Jag tar av mig hjälmen. Lägger ner kudden. Känner hur tomheten stiger inom mig. Det här fick inte hända.
Men det skickas in direkta protester från NV. Gurra var nere först säger dem. Domarna dömer om.
1-1.
Bara att försöka samla sig igen. Ser en chans att vinna ära till NV igen.
Tredje ronden. Vi står där och stirrar på varandra i något som känns som en evighet. Båda vinglar lätt. Vi vet vad som står på spel. Gustav är oerhört passiv och hans klasskamrater manar honom till att avakta, inte anfalla. Jag spelar inte så. Jag är aggresiv. Tänker att nu skiter jag i detta och måttar ett slag samtidigt som han vinglar till. Tyvärr så får detta slaget honom snarare i balans och jag går ner.
Känner mig dålig men är det någon jag skulle förlora mot så är det Gustav. Inga hard feelings. Bara jobbigt.
Teknik vinner till slut hela skiten och HP tar hem utklädnaden. Vi är trötta och går tillbaka och städar.
Lämnar av lite folk. Köper mig en pizza. Sätter mig hemma i fotöljen och njuter. Mat och vila. Stilla och lugnt. Family Guy på tv. Pratar lite med Pia. Sover. Vaknar.
Har fortfarande kvar samma underbara känsla i kroppen när jag står och svabbar golvet i lokalen som när jag nästan exakt ett dygn innan började förfesten. Bra livet. Bra fest. Bra NV.
Långt och jävligt blev detta. Jag är trött nu. Men fyfan vad kul jag har haft. Älskar det. Det finns ohyggligt många fina bilder. En del kommer nu. Puss.
Löv jo gajs

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0