En organisation som sysslar med att kämpa mot aids och hjälpa barn att få gå i skolan och uppnå sina drömmar. Huvudsakligen jobbar de i Sydafrika men även gränsande länder. Vill du veta mer såå...

De var alltså för och med dessa organisatörer vi gjorde en välgörenhetskonsert i Skövde Arena i Söndags.

Jag fyllde min bil med basar och tog mig via 26:an till Skövde, det gick lagligt, lovar mamma. Väll framme så har vissa individer inte köpt någon mat utan tänkt leva på luft hela kvällen. Efter vi åtgärdat detta så trycks det upp över 400 körsångare på ena långsidan i Arenan och repet börjar. Mycket av det vi gjorde satt inte alls bra, eller inte alls. Lite gjorde vi för första gången, så känslorna var blandade inför kvällen. Jag och Gustav klämde oss i ett par 158/164 tröjor och fick många blickar på oss när vi gled runt i kulisserna, om de var för mina kylslagna nipples låter jag vara osagt...

Konserten. Alltså konserten. Det var bra från början. Stämningsfullt och mäktigt. De var ju en ganska stor organisation så att säga. Men någonstans i mitten lyftes nivån till något jag aldrig tidigare upplevt. Publiken ställde sig upp och klappade och skrek och kören klappade och taggade och allt ballade ur. På ett otroligt häftigt sätt. Jag kan inte beskriva känslan för den som inte var där, men ni missade något ialf. Jag har inte hört någon som beskrivit det som något annat än de häftigaste de dem gjort. Min bror sade innan han gick och lade sig på kvällen: "Det här var det häftigaste i hela mitt liv."

Och sedant är det så himla fint när man tänker på det vi faktiskt hade samlats för, att hjälpa andra. Andra som är mer utsatta än vi och måste kämpa för sin dagliga överlevnad.

Om jag skulle säga att jag mitt uppe i all extas inte fick en liten tår i ögonvrån skulle jag ljuga.

Det finns ännu inga bra filmer från konserten men lille Erik var där och fotade lite ialf. OCh eftersom jag är lite lat så lägger jag bara upp en bild, resten finns här!