Upp tio i sju, ta två alvedon och sova till nio. Sen in till skolan och få reda på matten. Det finns en första gång för allt och detta blir mitt första G i en kurs. Matte D väntar.

Sen lite flummigt arbete på hälsopeddan innan vi begav oss ner till kyrkan.

Kände det att när Torbjörn inte klarade av att hälsa välkomna så är det ingen vanlig dag. Vilken också var precis det han sa... Det var jobbigt, riktigt jobbigt. Att påstå något annat skulle vara en lögn. Dock hade jag förberett mig på det värsta så det var ingen överraskning. Men återigen så känner jag mer för dem som står honom närmre än jag själv, det är ingen position man skulle önska sin värsta ovän. Och nu råkar flera av dem vara raka motsatsen till ovänner, vilket inte gör det lättare. Hoppas att Karl är på ett bättre ställe och att hans familj kan klara sig ur det här