Jag ville bara vara lite glad, dan börjar med sovmorgon, strålande solsken, en återupptäckning av min kära stereo och så släppte vaxproppen i örat(fukkin avesum)

Allt var förberett för en fantalonisk dag. Vilket det var också till stor del. Förutom det faktum att jag hann åka till trafikskolan 2 gånger innan jag såg den lilla skylten som informerade om att kontoret var stängt pga sjukdom. Sen blev det lite bättre igen när kemiprovet gick bra(hoppas vi) och att vi lyckades hustla oss igenom en engrdovisning helt utan förberedelser.

Sen vart det lite dans(schmack!) innan jag fick hem och njuta av den efterlängtade powernappen. Sen var det träning. Och det är där det börjar gå utför... inte för att det gick dåligt. Tvärtom nästan. Kände mig tillfreds med det mesta vi gjorde, tills det var dags att börja hoppa... då bestämde sig min rygg för att bryta ihop helt. Inte kul. Det gör inte bara ont utan det skär verkligen i hela mig så fort jag böjer mig åt något håll. Jag blir fan deprimerad.

Detta plus det faktum att jag nog egentligen är sjuk, bara det att jag inte vill acceptera detta för att jag inte hinner det atm. Men vecka 10, då har jag planerat in lite sjukdom.

Men för att inte sluta i depression återgår jag till lite av de ljuspunkter som finns: Cash är inget problem längre och det kommer inte bli sämre efter en veckas jobb till. Det ska snöa inatt, imorrn och på fredag, underbart. Och det är två skoldagar tills ett "Lov" innan det är dags för att göra Österrike osäkert. Kan bli episkt. Bokstavligt talat.