För det är ju inte en gång vi talar om här utan ett stort antal gånger. Varför kan jag inte bara få någon form utav kontinuitet i "bloggandet" för jag tänker inte kalla de jag gör att blogga riktigt. För det stereotypa bloggandet har jag redan uttryckt mina känslor jämtemot.

Det var ju lite synd att min fina idé med veckans ämne aldrig riktigt tog fart. Alla andra verkar ju kunna köra sina snuttegulliga frågestunder och min idé är ju bara samma sak men mer utförligt. Men sedan kan det ju mycket väl vara så att det inte finns så mycket fläsk att dra i och med det mindre antalet läsare vi har. Dock vill jag uttrycka min tacksamhet jämtemot er och att ni få trogna, solidariska och vackra läsare faktiskt finns där och förgyller vår statistikgraf.

Men man kan ju inte få allt här i livet. Det är ju lite brodernabra mot bloggosfären och om inte (alltså om det finns liknande bloggar som förespråkar liknande saker) så skulle ni mer än gärna få visa mig då det vore intressant med lite vettigt bloggande här i världen. Sedan så kanske världen inte skulle vara en så trevlig plats om alla vore cyniker men det är ju ett senare problem som man brukar säga.

Sen är ju frågan om det är jag som är den skeva skeden i silverservisen. Att det som finns på bloggosfären faktiskt är det som folk vill ha. Att jag lever i min lilla egna värld och tror att folk vill ha vettigare saker när de egentligen inte vill det. Det är ju också tänkvärt. Sedan ska ju även tilläggas att jag inte är det minsta insatt i denna bloggosfär som jag nämner. Det finns väl bra folk och tankar ute i världen. Men frontmännen och dess undersåtar gör ju inte saken bättre.