Världshistoriens konstigaste uttryck, livet på en pinne. Jag menar hur jävla kul kan man ha det på en pinne egentligen? Min pappa använde detta uttryck frekvent under min uppväxt och jag fick alltid någon inre bild att man satt uppflugen på en telefonstolpe på något fält med kanske någon gam som stilla cirklade över en i den gassande solen, kändes som det fanns bättre saker liksom.

Tappade lite från det tänkta orginalspåret här, vilket var att jag skulle berätta om att jag har det räva-soft här och nu. Varit med Laggan och Carl och druckit kaffe på donken som alla gentlemen bör göra några gånger i månaden allrahelst. Sedermera sitter jag nu tvärsöver min gigantiska (har fortfarande inte riktigt vant mig vid storleken) dubbelsäng med datorn i knät(blablabla sperman funkar snart inte blabla) och har en halvljummen, halvt avslagen flaska Loka Likes LA Pineapple och en halvfull påse Fruktopia. Självklart iförd linne och kalsonger. Fönstret står på glänt och jag hör hur åskan letar sig närmare och hur regnet smattrar hemtrevligt mot taket. Jag har bara egenjobb imorgon och nu ska jag leta fram en trevlig film som jag kan dåsa till en stund innnan John Blund hittat hit. Sweet summer nights.