Då var vi en skolvecka närmare studenten(</3) och även våran egen avslutning kommer närmare. Soft.

Bara det faktum att jag kommer saknar studenterna något djävulskt. Jag skulle helst av allt frysa tiden som det varit nu den sista tiden av vårterminen, allt har varit kalas. Jag skulle kunna leva resten av mitt liv så, ingen storing ens. Men man kan ju inte få allt, tyvärr.

Igår så var det megasoftande i skolan(som vanligt numera), engelskan är klar, biologin är klar, svenskan är klar, matten är klar, bara kemin kvar. Fina.

Tar tag i mitt liv och orkar inte vila på ännu en planerad vilodag, ska bara låta kvällsmaten skjunka undan lite sen så ska Kayanorna få plågas lite i löparspåret. Kvällsolen inspirerar ju till stordåd men gårdagens gym gör sig påminnt genom ovanligt mycket stelhet i gluteus maximus(röven(nej, jag försöker inte verka cool med att glänsa på latin)). Sen är det ju det vanligt med dampande Tibialis Anterior och Patella. Men det är ju bara att höja volymen och springa fortare. Standard.

Imorrn så offrar jag en ledig dag för att hjälpa min älskade morfar och den kanske inte riktigt lika älskade, men ändå omtyckta motorklubben att arrangera en serietävling. Förhoppningsvis innebär detta att klicka på en knapp var 20:nde minut och sitta och titta på tävlingen resten, inte så farligt ändå.

Lagfest på Fredag också. Femkamp och mat på Wrågården... kan bli blodigt med tanke på hur diskussionerna efter nickfotbollen ser ut... och nu är det yxkastning som står på schemat... wish me luck