Nu är livet på max fart igen... eller ialf snart. Tränat(var med på idrotten, cirkelträning) för första gången på säkert 2 veckor, känns som en evighet. Det är prov i eng, biologi och gud vet allt om vartannat. Körkortsteorin är slut och jag har funnit en sanslös motivation till att ta det där jädra kortet den 7 Maj och inte en dag senare, vilket kommer kräva en del jobb. Sedan är det snart mindre än en vecka kvar till Come What May och känslor som börjar likna nervositet tornar upp sig. Fast kanske inte lika mycket nerver som stress egentligen, det är ju jädra mycket som ska sitta om en vecka! Sen på allt annat tror jag äntligen att det börjar luta åt att förkylningen släpper sitt grepp och jag kan gå på träningen i fullfart igen, U-N-D-E-R-B-A-R-T säger jag bara. Man är ju inte träningsnarkoman för skojs skull liksom... vänta nu... Ialf så känns livet rätt jävla fint just nu, solen skiner mest hela tiden och även fast min favoritårstid börjar lida mot sitt slut så finns det mycket att glädjas åt ute ändå. Jag menar så länge det inte regnar ligger ju snön kvar ett tag till, om inte här hemma(då jag tänkt konstruera något som kan liknas vid en episk jibb-linje) så kommer den ligga i backen åtminstone in i April och vår-vintershredd är ju som allmänt känt den bästa sorten. Så T-A-G-G-A!