Blogglivets paradox
Tunt med uppdateringar men livet går på högvarv nu, 7 konserter på 2 dar tar musten ur de flesta vill jag påstå. Men så jävla roligt har det varit rent ut sagt, finns inte mycket som slår att stå och fåna sig inför en fullsatt stadsteater. Trivs som fisken i vattnet där framme. Men nu är det ju slut på det roliga för denna gången tyvärr, men har faktiskt inte hunnit sörja så mycket än. Främst på grund av att jag hållit mig sysselsatt med annat de här två dagarna. Igår var det skidskola, två lektioner varav en med två vuxna greker som aldrig stått på skidor. Faktiskt riktigt roligt att få lite variation från småbarnen!
Sen blev det ju självklart lite smöråkning efter skidskolan igår, ända i kaklet som simmarna säger faktiskt. Första gången på länge jag åkt i Falköping tills liften stänger. Och bara för att så gjorde jag dt idag igen liksom.
Igårkväll så hängde jag med NVe:s finest och det spårade rejält, inte bara en gång utan säkert två eller tre. Det hela slutade med att vi kollade på Lejonkungen hemma hos mig och sedan att alla låg utslagna förutom Anders som passade på att spela sig igenom några gamla hederliga Fifa-matcher framåt halv tre-tiden.
Var i backen halv ett idag, förbannad på mig själv för att jag missat de två första timmarna. Men fick så jag teg ändå, kan inte förklara hur gött det är att glida runt i slasket och jibba på all småskit och det är så sjukt när man tänker på hur vi gled runt i minus 20 i vintras när det var som blåsigast och jävligast. Dagar som den här är utförsåkning när den är som bäst. Fick ju för mig att flippa lite också av någon anledning, har ju inte varit man nog att göra det än denna säsongen så det var lite nervigt. Men go hard or go home-mentaliteten funkar fint ändå. Dock kan man ju undra lite när jag tar tillfället i akt den gången då jag varken har ryggskydd eller hjälm på mig... har ju aldrig påstått att jag är smart. Men jag lever så fml.
Nu tänkte jag flyga iväg till Floby och lyfta lite skrot och kanske fysa lite om jag hittar någon inspiration. Måste ju komma i form inför sm... eller nått.
(O just det, blogglivets paradox också! När man gör saker på dagarna som medför att man har något att skriva om så hinner man inte. Och när man hinner har man inte gjort något. Så sjukt)
Soft ändå
Sen blev det ju självklart lite smöråkning efter skidskolan igår, ända i kaklet som simmarna säger faktiskt. Första gången på länge jag åkt i Falköping tills liften stänger. Och bara för att så gjorde jag dt idag igen liksom.
Igårkväll så hängde jag med NVe:s finest och det spårade rejält, inte bara en gång utan säkert två eller tre. Det hela slutade med att vi kollade på Lejonkungen hemma hos mig och sedan att alla låg utslagna förutom Anders som passade på att spela sig igenom några gamla hederliga Fifa-matcher framåt halv tre-tiden.
Var i backen halv ett idag, förbannad på mig själv för att jag missat de två första timmarna. Men fick så jag teg ändå, kan inte förklara hur gött det är att glida runt i slasket och jibba på all småskit och det är så sjukt när man tänker på hur vi gled runt i minus 20 i vintras när det var som blåsigast och jävligast. Dagar som den här är utförsåkning när den är som bäst. Fick ju för mig att flippa lite också av någon anledning, har ju inte varit man nog att göra det än denna säsongen så det var lite nervigt. Men go hard or go home-mentaliteten funkar fint ändå. Dock kan man ju undra lite när jag tar tillfället i akt den gången då jag varken har ryggskydd eller hjälm på mig... har ju aldrig påstått att jag är smart. Men jag lever så fml.
Nu tänkte jag flyga iväg till Floby och lyfta lite skrot och kanske fysa lite om jag hittar någon inspiration. Måste ju komma i form inför sm... eller nått.
(O just det, blogglivets paradox också! När man gör saker på dagarna som medför att man har något att skriva om så hinner man inte. Och när man hinner har man inte gjort något. Så sjukt)
Soft ändå
Kommentarer
Trackback