That lovely feeling...

Åh så fint allting kan kännas en fredag kväll. Det spelar ingen roll om man har inlämningar att göra eller uppsatser att förbereda, 3.5 timmes fantalonisk träning och allt är på topp. Inte undra på att jag älskar skiten. Fick ett nytt topptio-moments också, världens goaste distansanfall. Allting kändes bara så jävla bra, ingenting kunde varit bättre. Passet, upphoppet, armdraget, you name it. Det var sjukt. Sånt händer inte varje dag. INte så perfekt ialf.

Har aldrig varit så taggad för att spela lite boll och fukka ur imorrn. Kan bli episkt. Spelar ingen roll att jag inte kommer att kunna gå imorrn för att mina vader är så knullade, jag kommer flyga. Bara för att ge ett exempel hur knullade de faktiskt är: Det känns inte ens som vader längre, eller någonting annat heller. Bara som två stela klumpar som gör ont bara man tänker på att de existerar, så jävla hc.

På tal om hc, min pastasallad kan ha blivit det bästa jag gjort i matväg. Nånsin. Och den kommer räcka hur länge som helst. Nu toppar jag nog av med lite kaffe och någon bit Marabou Mango(epic) innan jag intar liggande läge framför house.

Saknar inte ferrandet för fem öre, vem behöver vara full när man kan hoppa högt och slå hårt? Ingen ingen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0