Skämt åsido, två riktigt roliga konserter. Den sista var bäst, vi sjöng rävabra om jag får säga det själv. Men om jag ska vara brutalt ärlig, vi var inte nära att toppa fjolårets. Då visade vi fanemig vart skåpet skulle stå. Den sista gången vi sjöng Halleluja då... damn, det var fan urfakkelse.

Men jag är inte den som är den, hur nöjd och glad som helst! Två underbara morgonkonserter väntar imorgon också, semikul TBH men vad gör man inte för lite fika.

Mitt knä blev inte bättre av att stå på sjuka gradänger, that's 4 sho. Men ey, I ain't complaining. Det var ju faktiskt varmt och gosigt.

Sen var det sedvanligt donkenhäng efteråt. Går ju inte att beskriva något sådant egentligen. Man måste vara där. Punkt. Slut.