Hoihoiajaj
Dagens upplevelser so far: Att gå in hos Arbetsterapeuten känns som att kliva in i Tant Agdas lägenhet. Det luktar lite gammalt och är virkade och stickade saker överallt. Där slutar liknelserna. Ur ett hörn kommer en sköterska och undrar om jag vill anmäla mig. Efter fått svaret ja, så glider vi in i ännu ett Agda-rum, fast denna gången begåvat med en dator. Sjuka saker.
Nog om det. Fingret var bra och allt pekar mot att det kommer bli fullt återställt(woho), dock så har jag en hel del träning framför mig, har inte alls någon greppstyrka i högern längra(*sad*).
När jag ändå var uppe i dessa regioner på sjukhuset passade jag på att gå in till sjukgymnasterna och kolla om någon kanske ville ta en kik på mitt knä. Och självklart gick det att lösa. Vips låg jag där utan byxor på en bänk med tejpat knä. Ett knä som senare blev vaxat, fint. Tydligen har jag slitit för mycket på min fettkudd(höhö), som ligger under främre ledbandet och dämpar, så nu irriterar den bland annat muskelfästen för framsida lår. Så ingen volleyboll eller rörelse alls tills(minst) på måndag.
Vem är det som säger att vården är dålig? Dummaste jag hört. Vi har det så jävla bra att det är otroligt. Varför får jag annars hjälp på direkten utan att boka tid och komplett uppföljning på det. GRATIS. Bra vården, bra.
Känns inte jättekul med knäet, men är så glad över det faktum att det gick så löjligt lätt att få ett omdöme så det gör nästan inget, och det kan ju vara kul att kunna använda knäna efter man fyllt 25. För övrigt så fick jag mitt livs första komplimang av en sjukgymnast idag. "Hemskt vilka fina knän du har"(han syftade på att de var väldigt stabila, inte så mycket estetik...även fast man kunnat tro det). Jag brukar mest få skäll hos sjukgymnasten för saker jag gör fel. Kul med omväxling!
Nu ska jag sista-minuten-öva till konserterna ikväll. Skjorta är struken. Det enda som saknas är svarta strumpor...fan... måste dra! Herå!
When you least expect it
Kommentarer
Trackback