Ja, vad finns det att säga om en kväll i en soffa, framför en tv, med 3 väldigt annolunda individer mitt ute i obydgen?

En hel del kan det komma att visa sig.

Först och främst åkte jag till PA:s för att vänta in Anders och Agne. Efter ett kryptiskt samtal kommer det en röd Ådi insusandes på parkeringen och ur hoppar två glada gossar. Inne i affären så börjar vi sjunga när vi står och väljer chips och under den mest energifyllda delen av sången så passar Anders på att hoppa upp på min rygg, när vi hör ett gapskratt bakom oss... Någon hade överblickat scenariot och fann det tydligen väldigt roande. Kul att kunna glädja någon!

Sedan gjorde vi oss väg fram till lösgodiset när plötsligt en påse Polly viner tätt förbi Agnes öra. Oscar har tillslutit. Med 10 min till matchstart slänger vi oss i Ådin och åker till Agne, hoppar ner i soffan och börjar snaska på chips, lösgodis och choklad.

När Sverige får frispark så börjar vi alla såga de svenska chanserna till mål. Men tji fick vi...

Någonstans här börjar det balla ur. Ju fler gånger frisparksmålet visas desto mer skriker vi i förvåning, förtvivlan, lycka och ja, lite allmänt så där.

Vi skriker när Holland gör mål. När domaren ramlar. När finnen missar mål. När Holland gör mål. När det blir straff. När finnen gör mål. När Elm gör inkast. När Elm slår en frispark.

En fantastisk kväll. Personlig höjdpunkt måste vara när jag i en fifa-match mot Agne(där jag var något djävulskt pressad) lyckas under mitt enda "anfall" bara vända om och damma upp bollen ribba en bra bit utanför straffområdet... Glädjen visste inga gränser...