När man stannar upp en stund och blickar upp mot den stjärnklara himmelen så får man ett annt perspektiv på saker och ting. Man känner hur höstens kyla börjar komma men att en del av de svala sommarkvällarna hänger sig kvar. Man känner hur man tappar manin i att uppdatera sig på de olika sociala medierna var femte minut och det faktum att medcinsk grundkurs kan bli lite segt existerar knappt.

Man fastnar i någon sorts dvala, man kanske får frågor med så stora svar att ingen levande människa kommit fram till dem. Är vi ensamma i universum? Kommer jorden gå under imorgon? Varför finns just jag?

Man står där en minut, kanske flera. Bara njutandes av det lugn som infinner sig när man kopplas bort från samhällets stress...

Sedan går man in och slår sig ned vi datorn och garvar åt ett klipp där någon idiot på skoter lyckats fastna i en rulltrappa... vart tog frågan om din existens vägen? Jo den försvann samtidigt som du loggade in på Existenz.

Men jag går nog ut och sätter mig en stund till och njuter.