Jag har kämpat hela veckan att ta mig tid till att göra ett inlägg som skulle resonera kring min nuvarande existensiella kris angående studenten mm. men nu när jag är lite berusad så kan jag göra ett inlägg utan att "skämmas" vilket gör mig till en dålig människa. Men vad fan ska man göra. Ludvig har en jättefin macbook. De bästa texter görs ju på foreign ground som Däckarn sagt en gång i ett fantastiskt .txt dokument. Fast speciellt bra blir den ju inte. Jag lyckas inte supa bort mina sorger riktigt utan det blir snarare att jag i fyllans grumlighet ser klart och deterministiskt på livet. Samtidigt som det uppstår en dualism på metaplanet i och med att jag ett flertal gånger insett att livet går ut på att ha roligt och inget mer. Men det är ändå så svårt att ta livet för vad det är. Nu tar jag itu med alldeles för stora frågor för min sinnesstämning men jag bryr mig inte ens. Känner av lite skrivkramp såhär på fyllan, vilket antagligen är ett bra tecken. Sen kan jag ju även säga att just i denna sinnesstämning så bryr jag mig inte speciellt mycket om styckesindelning ni tre som läser detta får läsa ett långt osammanhängande stycke.