I dagarna är det många av våra kära söta partiledare som har hållt sommartal inför hösten, vilket visar på ganska bra hur det svenska debattklimat just nu ser ut (Håll käften, jag orkar inte stå för det jag säger ta det för vad det är jag är en pretentiös pojke på 19 år som tror sig ha en bättre världsuppfattning än vad han egentligen har).

 

Det jag tänker är varför kan inte åsikter stå för sig själva? Var finns objektiviteten? Varför är det självklart att opinionen måste smutskastas så fort någon yttrar sig? Det är lika illa blått som rött.

 

Reinfeldt var ytterst nogrann med att poängtera Löfvens brist på konkreta förslag och uttalanden överlag(Löfvens tysthet är för övrigt lite rolig då vad jag förstått S gått upp i opinionsundersökningar pga en partiledare som håller tyst. Roligt i sig självt men ett annat ämne). Jonas Sjöstedt gick lika hårt åt högervingen. Löfvens har jag faktiskt inte lyssnat på så han kan mycket väl ha betett sig föredömligt.

 

En fråga är varför väljare måste vinnas genom att en syndabock målas upp. Varför kan inte bra politiska förslag stå för sig själva? Jag menar det är väl ingen som är förvånad om vänstern och högern tycker precis olika i många frågor, det är i min lilla trångsynta, vita, blåögda, heterosexuella mansvärld så är det mer anmärkningsvärt när de båda sidorna tycker likadant. Så jag ser inte poäng med att så nitiskt poängtera att det andra blocket tycker tvärtom. Till en viss grad kan jag se nödvändigheten med att poängtera brister i andra partiers förslag. Men skippa smutskastningen av partier, personangrepp och effektivisera debattklimatet och politiken överlag.

 

Det blev ett ganska intetsägande blogginlägg men försöker att på något plan vara ofiltrerad och kanske få någon form av respons och bredda mina vyer. Men sånt händer ju inte här på BrödernaBra. Någonstans att få utlopp mest och några stalkers som läser! Bröst!