Två dagar i rad nu har jag haft världens jävla träningsvärk, på riktigt. Jag nästan inte kunnat lyfta armarna över axlarna utan att skrika högt av smärta. Resa sig gör man knappt om man behöver det. Men men, no pain no gain som farsan säger... eller ja, han säger mer saker som: "Hej hopp i lingonskogen", "Jak kom ju med bussen igår" och "livet på en pinne"... men ni förstår principen.

Det är också livsnjut att gå och lägga sig i soffan inne i stora huset, gosa ner sig under en filt och kolla på collegebasket. Somnade nästan... ehe. På tal om collegebasket, HELVETE vad duktiga de är. Och biffiga. Och de är typ 19. Önskar jag kunde se ut så nästa år.

Det drar ihop sig till skidskola i helgen. Jag och Herr Wolff den halvgamle ska skola 5 stycken småttingar till stordåd. Sedan ska jag även få snöra på mig bootsen och lära ut lite haschplanka, FREAKKIN AWESOME. Det kan bli en riktigt jävla bra helg.

Jag är taggad.