Idag på "P3 gillar" så diskuterades funktionshinder. Vilket ledde vidare till att en av programledarna ifrågasatte ett uttryck som de flesta hört någon gång relaterat till någons graviditet "Jag bryr mig inte om vilket kön det blir på barnet, så länge det är friskt". Hon kände sig nästintill provocerad av denna sortens uttalande. Detta får mig arg. Jag förstår grundtanken i hennes resonemang att man borde oavsett vad det blir för kön,färg eller form på barnet försöka göra dess tillvaro så bra som möjligt, visst, men att nästintill romantisera funktionshinder och kalla folk som önskar sig friska barn för dåliga människor bara för att de helst vill ha friska, hela barn. DET är något jag inte förstår mig på, ursäkta mitt ordval men hur fan tänker man då? Klart att man vill ha friska barn och det är väl inget konstigt med det och att om man får ett nedsatt barn så hanterar man den situationen då och gör bästa möjliga av det. En neutralitet i frågan känns mest sund i mina ögon. Jag vet ju inte vad jag egentligen snackar om, men uppenbarligen visste hon inte det heller så det går jämnt ut. Jag vill även poängtera att jag ser inga problem med funktionshindrades rättigheter i utbildningssystem, arbetsplatser osv. Det är en nästan självklarhet att VI,staten(vilket är ett annat intressant ämne att behandla), ska göra deras tillvaro så bra som någonsin går. Så ni, hypotetiska läsare, inte tror att jag sparkar på någon som ligger ner bara för att jag är emot denna romantisering.

Sen mer generellt så upplever jag när man lyssnar mycket på P3 så är det en väldigt stark minoritetsromantisering kring HBT-frågor, etnicitet, individens sexualitet(kalla mig konservativ, homofob, rasist, partypooper vad du vill för denna åsikt, BMI(Om vad du hypotetiska läsare tycker dvs(alltså inte ämnet som jag behandlar där jag uppenbarligen har en åsikt och bryr mig lite åtminstone))) självklart förstår jag poängen med att man behöver tala om saker. MEN det drivs ofta in i absurdum upplever jag. Att man är konstig om man inte öppet vill tala om sin sexualitet eller om man ifrågasätter vissa kulturella system som tvivelaktiga. Jag lever antagligen i en drömvärld där jag tror att problemet finns bara så länge debatten finns.