För inte ens en månad sedan så kretsade mitt liv kring studentfester, förberedelser, häng med polarna och sista rycket i skolan. Behöver väll knappt tillägga att det varit den bästa tiden i mitt liv. Och det kanske fortfarande är den tiden.

Idag skulle jag varit ledig, eller rättare sagt igår ser jag nu, men jag jobbade övertid bara för att tjäna ihop pengar. Vilket är väldigt bra. Imorgon ska jag också jobba övertid vilket är väldigt bra. Denna veckan har jag spenderat större delen antingen inne i ett lager eller i min säng. Det är det man hinner med. Mitt sociala liv har avstannat helt, eller ialf trappats ned väsentligt.

Idag(läs igår) så fyllde Samuel år så jag och Laggan tog med honom ner till puben för att fira lite och sällskapa oss. Allt eftersom vi satt där trillade det in folk och det var som vanligt i lilla Falköping många välkända ansikten. En hel del ansikten som man under tre års tid nästan sett dagligen och bytt några ord med. Det känns speciellt på något sätt att träffa folk igen efter studenten. Ialf så var det väldigt trevligt och jag vet inget bättre än att sitta och prata och träffa massa olika folk, typ ett klassiskt cafeteria-häng. Folk kommer och går och man byter några skämtsamma ord. Men hur blir det med sådant nu?

Tänker tillbaka på de där veckorna innan studenten. Så mycket som hände, så mycket man gjorde och kanske ännu mer vad man kunnat göra mer.

Jag har väll tagit ett betydligt större steg än jg kanske tror i livet nu, eller kommer ta om inget annat. Men det är så mycket jag kommer sakna. Så många människor jag kommer sakna framförallt.

Regnet öser ner, det är svalt och skönt ute. Det är den 30:nde juni och jag börjar jobba om 5,5 h. Vet inte om jag fick fram något av det vemod jag känner just nu. Eller så är jag bara lite trött och ensam.

Kram från en sällskapssjuk kille.