Nu pumpas det content här som aldrig förr, med en bredd som aldrig förr. Medans en brodern har det gött i Asien så sitter den andra här hemma, skadad, sjuk och allmänt melankolisk. Men jag har tänkt att jag i fortsättningen ska orka stå för vad jag tänker(kommer nog aldrig att orka stå för vad jag tycker men det är ju en bit på väg) och att jag skulle ha ett lite mer ofiltrerat flöde av tankar här på bloggen. Idéer som att hitta ett eget litet krypin i någon djup håla på internet där jag skulle vara mig själv helt ocensurerad på engelska har flygit igenom mitt huvud, men eftersom läsartrafiken här på BrödernaBra inte är supertung så kan jag nog vara ocensurerad här utan att få alldeles för mycket skit.

 

 

Nu till min tanke. Detta knyter an till mitt senaste inlägg om att jag tror väldigt naivt att vissa ideal är så normaliserade att det finns någon form av konsensus om att dessa ideal inte behöver brytas. 
MEN nu hamnade jag i någon form av intressant självkritisk tankegång angående vad jag baserar min värdegrund på. Jag vill gärna utforma normer utifrån vad som är naturligt och inte, tex. att sminka sig är inget vi sprang runt på savannerna och höll på med. Vilket för mig vidare till min grundtanke om att varför tänker jag så? För samhället vi lever i idag är väldigt långt ifrån savannen. Så varför känner jag ett behov att motivera våra beteenden utifrån någon form av naturalism/biologism då vi lever i en post-biologisk/post-evolutionär tid där majoriten av befolkningen sitter på kontor större delan av dagarna, äter sönderraffinerad mat och inte har sex för att föröka oss. Så det är ju mycket konstigt att jag väljer att motivera mina ideal utifrån en sådan ståndpunkt. Så det är kanske alla tjejer som spacklar sig varje morgon som har insett att vi är post-biologiska och inte bör acceptera begränsningen av våra egna kroppar utan att vi kan bli så mycket mer än enkla apor utan kanske faktiskt bli något annan.