Måndag kväll. Fantastiskt.

 

Imorse kände jag mig faktiskt utvilad efter helgen. Ja, faktiskt! Det är helt sant. Fylld av energi för att möta en ny vecka. Nu, ca 14 timmar senare är det lite tvärtom. Somnade på soffan direkt när jag kom hem från jobbet och den tänkta träningen uteblev. Skäms. 

 

Men så är det ibland. En kan inte alltid vara lika fitness som man tror. Detta gäller speciellt mig under hösten. Har snittat kanske 2 tyngdlyftningspass per vecka. Och det skäms jag för. Vet inte för vem eller varför. Min lille inre latmask tycker att det får räcka när man har nästan 2,5 timmes pendling plus en flickvän att umgås med. För att inte tala om alla de cyklar som jag måste fixa. Den inre träningsnissen däremot skäms. Att det går så långt mellan passen så att jag får kämpa för att öka resultaten, eller ens hålla dem uppe och inte minska.

 

Det är tufft att inse men så är det just nu. Jag har inte motivation för att lägga ner mer tid. Varenda gång jag sätter mig på cykeln till gymmet börjar jag titta på klockan för att se att inte klockan blir för mycket. Som att jag alltid är stressad och aldrig kan vara tillräckligt snabb. Sen känner jag mig inte riktigt helt hemma på mitt nya gym, Sundbybergs TK. Det är bra på alla sätt och vis men det blir inte riktigt samma driv att gå till gymmet utan att ha en fast tid med tränare och polare som är där för att göra samma sak som du. 

 

Men tror att det är bra för mig att inse att jag inte behöver vara värst jämt. Att man får vara slapp. 

 

Nog om tråkig info om bristande motivation!

 

Haft en askalas helg som spenderats mer eller mindre enbart med ingen mindre än den fantastiske Jakob Daniels. Killen med de brutna fotlederna som jag först lärde känna honom som i Österrike för drygt ett år sedan. Det är till stor del Herr Daniels förtjänst att jag blivit lite av en cykelnisse. Han har lyckats sprida visionen om att man inte kan ha för många cyklar till lille Ingemar.

 

Vi har ialf i Jakobs källare mekat och svurit under så gott som hela lördagen. Sedan var vi och lekte runt på Kistamässan under gårdagen på cykelmässan. OJ vad mycket roligt det fanns där. Allt från handmålade tantcyklar, fullkittade downhillcyklar, elcyklar som kan lasta 150 kg och en racer för 122 lök som väger under 3,5kg...

 

MYCKET SKOJ med andra ord. 

 

Roligast var definitivt att få provcykla stora delar av Haibikes elcykelsortiment. Elcykel har länge tilltalat mig. Men Haibikes heldämpade enduroelcyklar som gör över 40km/h så länge man bara drar runt vevpartiet är helt sinnesjuka! När jag blir stor och rik kommer jag att köpa en sån. En cross har aldrig känts mer onödig. 

 

Och med det bombnedslaget, ha en bra kväll!