"Don't call it a comeback"
Och här är vi nu.
Du sitter/står/ligger och läser detta på någon sorts apparat med internetanslutning.
Jag sitter i min och Pias gråa soffa i den lägenhet vi hyr i andrahand på Gustafsvägen 1 i Solna.
Varför blogg? Varför då? Varför nu? Varför upphåll? Varför liv? Varför är inte lakrits något som staten förser alla med, likt sjukvård?
Frågor som söker svar.
Sen sist? Vad som har hänt de senaste dryga 570 dygnen i mitt liv(denna överslagsräkning ska tas med en nypa salt(som de flesta andra uträkningar på internet))?
Jo, jag ska göra en sammanfattning.
- Jag har kommit hem från Asien med Pia (Juni -13)
- Jag slet på ett lager och missade vad som sägs varit en bra sommar (Sommaren -13)
- Jobbade som Elevassistent i en autistgrupp på Kyrkerörskolan (Hösten -13)
- Min flickvän åkte till Peru i ett halvår (Hösten -13)
- Stukade foten.
- Jag krängde skidor som en gud (Hösten -13)
- Spenderade 4 månader i Österrike och åkte en herrans massa snöbräda (Januari-April -14)
- Bröt handen.
- Flyttade till Stockholm (Maj -14)
- Började jobba som trädgårdsskötare (Maj- Pågående)
- Svettades mer än vad som borde vara möjligt under en sommar.
- Röstade på F!, MP, MP.
- Började tro att cyklar är lösningen på allt.
Så. Frågor på det?
Alltså. Jag vet bannemig inte hur jag ska knyta ihop den här säcken. Eller om jag ens måste knyta ihop någon jäkla säck.
Vad är den här bloggen för något kommer många undra? Varför startades den? Vilka är brödernabra? Vem fan är Marcus?
Sen finns det ni få, men älskade människor som faktiskt varit med här förut. I tidernas begynnelse. När jag körde Epa-traktor och hängde på Mcdonalds mest hela kvällarna. Ni är ändå med på tåget. Men ni kanske mer undrar varför denna plattform för meningslöst dravel och elektroniskt dagboksskrivande legat latent under så lång tid?
Jag vet inte vilka som ska premieras i detta.
Så jag ska helt enkelt göra som följer: Skita i allt det och skriva det jag tänker.
Och då kan vi börja med senaste veckan.
Jag och min älskade flickvän Pia Lovisa Liedholm har åtagit oss att ta hand om två marssvin som om de vore våra egna barn. Olle och Snurr. I all ärlighets namn ska man också tillägga att det kanske var mest Pia som åttog sig detta och jag i mitt tigande gav mitt medgivande . MEN det är ganska kul att få ha två pälsbollar som härjar runt i köket.
Då när det skulle skaffas marsvin ansåg jag att jag behövde en till cykel.
En till(?) cykel undrar ni som inte följer mig på andra sociala medier, vad menas med en till?
Jo, ska ni förstå. Jag har sedan Maj gått från att äga 0 cyklar till 5. Varför då?
Kan hitta på många olika anledningar. De är fina att titta på. Jag känner mig händig och lite duktig när jag lyckas skruva isär(och ibland ihop) något själv. Då är cyklar bra för de har inte överdrivet många saker som kan krångla.
Det var det jag tänkte innan jag började. Men precis som allt annat som finns kan även den enklaste sak bli något mer komplicerat i slutändan. MEN kul är det i alla fall och så länge inte någon far illa av det(eller det finns mer plats i förrådet) kommer jag nog hålla fast vid denna "hobby".
Och på tal om komplicerade slutändar, duktigt att du tagit dig igenom detta inlägg. Detta början på fortsättningen i framgångsagan om brödernabra.
Vi får se vart det tar vägen. I Januari kommer jag till exempel åter pröva lyckan i det förlovade landet som flödar av veteöl och semestrande ryssar, Österrike. Och där kan det tänkas att jag kanske till och med kan komma med lite kul inlägg.
Med det sagt, och detta MYCKET SVÅRA inlägg skrivet skulle jag vilja passa på att hälsa nya läsare välkomna och gamla välkomna åter. Brödernabra är "tebaka"
Man kan aldrig gå fel med en ko
Kommentarer
Trackback
