I dagarna är det många av våra kära söta partiledare som har hållt sommartal inför hösten, vilket visar på ganska bra hur det svenska debattklimat just nu ser ut (Håll käften, jag orkar inte stå för det jag säger ta det för vad det är jag är en pretentiös pojke på 19 år som tror sig ha en bättre världsuppfattning än vad han egentligen har).

 

Det jag tänker är varför kan inte åsikter stå för sig själva? Var finns objektiviteten? Varför är det självklart att opinionen måste smutskastas så fort någon yttrar sig? Det är lika illa blått som rött.

 

Reinfeldt var ytterst nogrann med att poängtera Löfvens brist på konkreta förslag och uttalanden överlag(Löfvens tysthet är för övrigt lite rolig då vad jag förstått S gått upp i opinionsundersökningar pga en partiledare som håller tyst. Roligt i sig självt men ett annat ämne). Jonas Sjöstedt gick lika hårt åt högervingen. Löfvens har jag faktiskt inte lyssnat på så han kan mycket väl ha betett sig föredömligt.

 

En fråga är varför väljare måste vinnas genom att en syndabock målas upp. Varför kan inte bra politiska förslag stå för sig själva? Jag menar det är väl ingen som är förvånad om vänstern och högern tycker precis olika i många frågor, det är i min lilla trångsynta, vita, blåögda, heterosexuella mansvärld så är det mer anmärkningsvärt när de båda sidorna tycker likadant. Så jag ser inte poäng med att så nitiskt poängtera att det andra blocket tycker tvärtom. Till en viss grad kan jag se nödvändigheten med att poängtera brister i andra partiers förslag. Men skippa smutskastningen av partier, personangrepp och effektivisera debattklimatet och politiken överlag.

 

Det blev ett ganska intetsägande blogginlägg men försöker att på något plan vara ofiltrerad och kanske få någon form av respons och bredda mina vyer. Men sånt händer ju inte här på BrödernaBra. Någonstans att få utlopp mest och några stalkers som läser! Bröst!

 

 

 

 

 

 

 

Vill inte komma någonvart med detta men det är alltid roligt att omvärdera sina mallar av normer och vad man intuitivt tar för givet. Jag tror personligen att ställer du frågan "Vilket tror du är sämst för dig knark eller snabbmat?" skulle nog de flesta spontant svara att det självklart är knark som är sämst för dig.

 

Men som sagt inte laddat på något sätt bara en hjärnretare!

När jag slutar mina kvällspass klockan 23.30 varje Måndag-Torsdag så lyssnar på jag på P3 de 25 minutrarna de tar för mig att åka hem från Annelund. De 25 minutrarna sänds Ligga med P3, ett program som kretsar kring sex, sexualitet och allt där omkring. Allt från kyssar till gråtrunkning. Något som också ofta diskuteras är homosexualitet. Just idag så pratade man om den homfobi som homosexuella känner för sig själva och sin egen läggning. 

 

Det låter ju ganska skumt. Varför känner man så? Det är ju lite som att älska lakrits men förakta sig själv för att man äter det. 

 

Varför känner då större delen av alla homosexuella på något sätt denna "inre" homofobi? Jo. Det är det övriga samhällets fel. Som en man som berättade hur han inte ville eller kände sig obekväm med att hålla sin man i handen när de gick på stan och hur de inte kramades eller kysstes när de till exempel skulle säga hejdå till varandra på en tågstation. Rädda för att någon ska kommentera. Kommentar och kommentar, mer att någon skriker "BÖGJÄVLAR" över hela perrongen. Något som inte är så ovanligt. Flera andra exempel radas upp från olika personer med olika läggning(bi, homo, trans) radades upp under programmet. 

 

Och jag blir så jävla arg när jag hör detta. Hur ett killgäng skriker "jävla bögar" när ett gift par står och håller om varandra i en rulltrappa. Ser mig framför hur det "coola" killgänget med kepsar och Monster-hoodies tycker de är de grymmaste i stan när de skriker saker som de inte själva förstår sig på. 

 

Det är ju ganska förståeligt att man blir "rädd" för att visa sin sexualitet om någon hånar en öppet ute på stan. Och jag tycker det är så sjukt. Så oerhört lågt. Dåligt. Skamligt. ÅH IDIOTER.

 

Jag vet ju med mig själv att man kallat andra "jävla bög" och "Är du gay eller?" osv. Men det är ju som en förolämpning, som lika gärna kunde varit något helt annat. Men att ge sig på någon/några som just är homosexuella. Och tycka att det är fel. Det är fel.

 

Hur många gånger har man inte hört: "Det är väl okej men bara de ger fan i mig!" när man talar om homosexualitet. 

 

Min hjärna låser sig lite. Men jag vill bara säga att jag blir så arg på småsinta människor som inte kan acceptera en sådan sak som att Kalle älskar Johan eller Anna älskar Sofia. Jag vill bara stå och skrika på dem som kallar det "onaturligt" och "en sjukdom" att DET ÄR VÄL FÖR FAN INGEN SLUMP ATT MÄNS JÄVLA G-PUNKT SITTER I RÖVEN ERA JÄVLA IDIOTER. 

 

Jag hyser ju nämligen väldigt stor tilltro till evolutionen och hade det ur den synpunkten varit onödigt att ha en g-punkt i analen så hade vi inte haft det. Och hade inte det funnits homosexuella djur överallt. 

 

Det känns som att de människorna som inte kan acceptera att alla människor är olika är just de människorna som kör en gammal rostig 240 med en sliten stickers som det står: "Det 11:e budordet, sköt dig själv och skit i andra" på. Och snälla, kan ni inte bara låta folk vara ifred. 

 

Så. Inga konstigheter.