Måndag kväll. Fantastiskt.

 

Imorse kände jag mig faktiskt utvilad efter helgen. Ja, faktiskt! Det är helt sant. Fylld av energi för att möta en ny vecka. Nu, ca 14 timmar senare är det lite tvärtom. Somnade på soffan direkt när jag kom hem från jobbet och den tänkta träningen uteblev. Skäms. 

 

Men så är det ibland. En kan inte alltid vara lika fitness som man tror. Detta gäller speciellt mig under hösten. Har snittat kanske 2 tyngdlyftningspass per vecka. Och det skäms jag för. Vet inte för vem eller varför. Min lille inre latmask tycker att det får räcka när man har nästan 2,5 timmes pendling plus en flickvän att umgås med. För att inte tala om alla de cyklar som jag måste fixa. Den inre träningsnissen däremot skäms. Att det går så långt mellan passen så att jag får kämpa för att öka resultaten, eller ens hålla dem uppe och inte minska.

 

Det är tufft att inse men så är det just nu. Jag har inte motivation för att lägga ner mer tid. Varenda gång jag sätter mig på cykeln till gymmet börjar jag titta på klockan för att se att inte klockan blir för mycket. Som att jag alltid är stressad och aldrig kan vara tillräckligt snabb. Sen känner jag mig inte riktigt helt hemma på mitt nya gym, Sundbybergs TK. Det är bra på alla sätt och vis men det blir inte riktigt samma driv att gå till gymmet utan att ha en fast tid med tränare och polare som är där för att göra samma sak som du. 

 

Men tror att det är bra för mig att inse att jag inte behöver vara värst jämt. Att man får vara slapp. 

 

Nog om tråkig info om bristande motivation!

 

Haft en askalas helg som spenderats mer eller mindre enbart med ingen mindre än den fantastiske Jakob Daniels. Killen med de brutna fotlederna som jag först lärde känna honom som i Österrike för drygt ett år sedan. Det är till stor del Herr Daniels förtjänst att jag blivit lite av en cykelnisse. Han har lyckats sprida visionen om att man inte kan ha för många cyklar till lille Ingemar.

 

Vi har ialf i Jakobs källare mekat och svurit under så gott som hela lördagen. Sedan var vi och lekte runt på Kistamässan under gårdagen på cykelmässan. OJ vad mycket roligt det fanns där. Allt från handmålade tantcyklar, fullkittade downhillcyklar, elcyklar som kan lasta 150 kg och en racer för 122 lök som väger under 3,5kg...

 

MYCKET SKOJ med andra ord. 

 

Roligast var definitivt att få provcykla stora delar av Haibikes elcykelsortiment. Elcykel har länge tilltalat mig. Men Haibikes heldämpade enduroelcyklar som gör över 40km/h så länge man bara drar runt vevpartiet är helt sinnesjuka! När jag blir stor och rik kommer jag att köpa en sån. En cross har aldrig känts mer onödig. 

 

Och med det bombnedslaget, ha en bra kväll!

 

 

Att leva i storstaden har sin charm. Nära till allt, bra kommunikationer, mycket på gång och alla har möjlighet att få vara sig själva.

 

OSV.

 

Som väntat så försvann min pepp på att blogga cirka 7 minuter efter det tidigare inlägget publicerades. Det blev så svårt att skriva det här svåra andra comeback-inlägget. Vad ska jag ta för riktning? Ska jag skriva om marsvin? Lite fitness? Lite cykel? Lite reflektioner från en bemanningsanställd trädgårdsskötare i november?

 

Började ju ovan med någon sorts reflektion över hur det är att bo i "schtan". Det är faktiskt mycket bra. Tycker det är väldigt skönt att få leva på ett ställe där man faktiskt träffar på folk från hela världen, med möjliga olika religioner och politiska åsikter. När man är från ett ställe där alla känner alla är det rätt schysst att knappt känna en käft.

 

Men. Bara för att jag flyttat till stan är jag inte beredd att baktala allt som har med småstadsliv att göra. Nästan tvärtom. På samma sätt som det kan vara jobbigt att känna alla, är det även fantastiskt att få vara en del i ett sådant litet kretslopp som ändå Falköping är. Man har alltid gemensamma bekanta. Bor nära varandra, sett samma saker. Att vara lika är bra. Att vara olika är bra. Bra va?

 

Och för den intresserade har jag idag blåst löv i 8 timmar och mycket motvilligt tagit mig till gymmet. Väl där körde jag lite ryck och frontböj i brist på bättre fantasi. Ganska seg. Men hyfsat stark. Dock inte som jag var för ett år sedan. Tyvärr. Men jag är iallafall bättre på att blåsa löv än jag var för ett år sedan. Det ni!

 

 

 

Och här är vi nu.

 

Du sitter/står/ligger och läser detta på någon sorts apparat med internetanslutning.

 

Jag sitter i min och Pias gråa soffa i den lägenhet vi hyr i andrahand på Gustafsvägen 1 i Solna. 

 

Varför blogg? Varför då? Varför nu? Varför upphåll? Varför liv? Varför är inte lakrits något som staten förser alla med, likt sjukvård?

 

Frågor som söker svar.

 

Sen sist? Vad som har hänt de senaste dryga 570 dygnen i mitt liv(denna överslagsräkning ska tas med en nypa salt(som de flesta andra uträkningar på internet))?

 

Jo, jag ska göra en sammanfattning.

 

1. Jag har kommit hem från Asien med Pia (Juni -13)
2. Jag slet på ett lager och missade vad som sägs varit en bra sommar (Sommaren -13)
3. Jobbade som Elevassistent i en autistgrupp på Kyrkerörskolan (Hösten -13)
4. Min flickvän åkte till Peru i ett halvår (Hösten -13)
5. Stukade foten.
6. Jag krängde skidor som en gud (Hösten -13)
7. Spenderade 4 månader i Österrike och åkte en herrans massa snöbräda (Januari-April -14)
8. Bröt handen.
9. Flyttade till Stockholm (Maj -14)
10. Började jobba som trädgårdsskötare (Maj- Pågående)
11. Svettades mer än vad som borde vara möjligt under en sommar. 
12. Röstade på F!, MP, MP.
13. Började tro att cyklar är lösningen på allt.

Då när det skulle skaffas marsvin ansåg jag att jag behövde en till cykel. 

 

En till(?) cykel undrar ni som inte följer mig på andra sociala medier, vad menas med en till?

 

Jo, ska ni förstå. Jag har sedan Maj gått från att äga 0 cyklar till 5. Varför då? 

 

Kan hitta på många olika anledningar. De är fina att titta på. Jag känner mig händig och lite duktig när jag lyckas skruva isär(och ibland ihop) något själv. Då är cyklar bra för de har inte överdrivet många saker som kan krångla. 

 

Det var det jag tänkte innan jag började. Men precis som allt annat som finns kan även den enklaste sak bli något mer komplicerat i slutändan. MEN kul är det i alla fall och så länge inte någon far illa av det(eller det finns mer plats i förrådet) kommer jag nog hålla fast vid denna "hobby". 

 

Och på tal om komplicerade slutändar, duktigt att du tagit dig igenom detta inlägg. Detta början på fortsättningen i framgångsagan om brödernabra.

 

Vi får se vart det tar vägen. I Januari kommer jag till exempel åter pröva lyckan i det förlovade landet som flödar av veteöl och semestrande ryssar, Österrike. Och där kan det tänkas att jag kanske till och med kan komma med lite kul inlägg. 

 

Med det sagt, och detta MYCKET SVÅRA inlägg skrivet skulle jag vilja passa på att hälsa nya läsare välkomna och gamla välkomna åter. Brödernabra är "tebaka"