Känner mig som en urvriden disktrasa. Efter en fantastisk vecka i Bad Gastein är det inte mycket som verkar så jävla roligt längre. Ett konstant lyckorus på en vecka gör även den bäste ganska mätt på intryck. Vaknade upp med feber och halsont imorse. Det var förmodligen uteblivandet av den dagliga dosen jäger som gjorde att det slutligen bröt igenom... lagom roligt. Drog hem vid 12, sov i 4 timmar, pluggade latin i en halv, sen har jag suttit och degat ikapp framför datorn och laddat upp alla otroliga bilder från resan. En kär vän påpekade att det verkade som det hade varit mycket fest och lite åkning om man utgick ifrån bilderna... något jag gärna vill dementera. Det var snarare så att jag inte gick så hårt på festandet(inte varje dag ialf...) och då kunde fota. Istället gick jag ut väldigt hårt i backen och hann/ville inte fota så mycket. Där av den felaktiga slutsatsen. Men jag orkar inte recapa veckan idag, känner snarare för ett avsnitt House och sen lite mer sån däringa sömn. Men nämnvärt är att jag gav efter för mitt köpsug och inkasserade ett par nya goggles... mamma gjorde sitt bästa för att påpeka sin rädsla för när jag ska få hålla i mina pengar helt själv. Hon påstod att det aldrig skulle funka. Men I beg the differ. Jag menar, jag behöver ju faktiskt ett par goggles för soliga förhållanden. Det är ett måste... isch... Det är ialf lika roligt att handla för det! So long fukkers!

Hur glad är man när man springer runt halvnaken i snön sjungandes Dancing Queen i falsett efter en dags arbete?

Svar: Ingen aning, men man är nog jävligt tillfreds med livet ialf.

Det är ialf hur jag ser på saken, sen om mina skidskoleungar tycker jag är lite tappad när jag hoppar, dansar och sjunger medans jag försöker se ut som en giraff det är deras problem. Im just to cool to care... or something.

En väldigt trevlig avslutning på en väldigt trevlig dag, 2 lärare och 3 löjligt taggade barn(red. anm. lärarna var ännu mer taggade iofs). Jag menar om ungarna drar rakt ner i backen, vurpar, ställer sig upp och tjuter utav lycka: "Yes, jag är mästare. JAG TAPPADE BÅDA SKIDORNA!" med ett leende som sträcker sig från öra till öra. Kan man något annat än älska sitt jobb då? Semitvek asså.

Om ni inte har förstått det än så har det varit en bra dag med höjdpunker som Pia med skidhjälm på banken, kebabrulle med idioterna, bytt o nytt med idioterna och handla godis med idioterna. En fantalonisk dag. Sen att de flesta barnen varit glada och duktiga är ju bara avesome i sig självt.

Har aldrig varit såhär taggad på att dra till Bad Gastein som nu, BETTER WATCH OUT!

Soft dag i skidskolan, tyvärr kom varken jag eller pelles fantastiska tal med i tv. Men Saga och Erik förklarade ialf att skidskola var mycket bättre än skola. Och mina skidor kom ju med på ett hörn, win!

Just sayin

+10 timmars arbetsdag, kaffe, krusbärspaj, kebabrulle, vitlöksås, nya boots beställda

-skräpig rygg, skräpiga knän, gnälliga göteborgare, gurglande dansker

Att gå upp har aldrig varit någon dans på rosor, men de senaste dagarna har det snarare varit gyttjebrottning på glödande kol. Inget roligt alls den första timmen innan kroppen kommit igång, och spec när allt smärtlindrande i huset göransson är slut. Rätt soft dag på jobbet, fast mjäh. Första halvan var lugn och sen lagom till att Jonathan gått hem kom danskexpressen. Jag måste vara sämst i världen på att förstå danska och det underlättas inte utav att de alltid kommer och vill ha hjälp i grupp och pratar i mun på varandra. Men jag lyckades ialf lista ut att en frågade om vädret och en annan undrade om jag kunde skriva upp hans fotstorlek, två mycket nöjda danskar. De kanske har känslor de med...

Sen har jag fått min andra kebabrulle på två dagar, satt döligt fint. Sen har jag beställt ett par nya boots. Är löjligt taggad på att se hur de känns, det ska bli skönt att åka bräda med boots som faktiskt håller fast fötterna i brädan.

Kan bli intressant att se hur ryggen känns om 24 timmar efter några lektioner i skidskolan, wish me luck!

Klockan ringde 08.52, redbull och gröt till frukost, samling 10.08 i Göranssons Körse, sen dess har jag hunnit käka en färsbiff jämställd med en spräckt tarm av Dr Ull, krama en långhårig "Boris" från Sollentuna, förlora tre set, göra något bra, käka en kebabrulle, tre pingvinstänger, en rulle mentos och titta på Stånka Korv. Nu sitter jag här och tröstäter godis som sköljs ner med lite mer Redbull. Livet kunde varit värre. Har ju knappt ont i knäna ens. Men nu ska jag gå och bajsa innan jag inviger nästa säsong utav House, wish me luck!

klockan är 09.46, jag har sovit 9 timmar, -14 och stråålande solsken. Hade jag varit en normal människa hade jag trängts med 2000 människor i bygelliften idag. Men eftersom jag inte är normal ska jag åka till Falkenberg och spela lite volleyboll med ett riktigt brögäng. Sen har jag kommit fram till att jag nog inte har ont, jag är sjuk. För annars har man inte dödligt ont på 4Ö ställen samtidigt pga av att man vilat. Jag som trodde jag förklarat för min kära kropp att jag inte kunde vara sjuk tills vecka 10... fäkk.

Men den här låten gör mitt liv lite bättre(vilket ändå är rätt remarkabelt då det faktiskt är rätt bra, vädret gör mig ju barnsligt glad vare sig jag utnyttjar det eller ej)

HElvetE då, inbäddningen funkar ju halvbra... och länkar med... fäkk.

Dagens framsteg: Chokladtårta, banan och glass är härmed godkänt för behandling av ryggvärk.

Dagens ROFLMAO: Jag och Palme går loss, hela dan.

Dagens väder: Snö, löv

Dagens mjäh: Jag är inte kompis med matte D än, inte på låånga vägar

Dagens ohshit: Jag har inte gjort latinet... skräll

Fan hittade en stackars liten ensam piggelin begravd djupt i frysen mörka vrår bland dill och vinbärssylt. Tänk hur livet kan bli så lätt pga lite "frösen" saft som min käre far skulle sagt.

Jag ville bara vara lite glad, dan börjar med sovmorgon, strålande solsken, en återupptäckning av min kära stereo och så släppte vaxproppen i örat(fukkin avesum)

Allt var förberett för en fantalonisk dag. Vilket det var också till stor del. Förutom det faktum att jag hann åka till trafikskolan 2 gånger innan jag såg den lilla skylten som informerade om att kontoret var stängt pga sjukdom. Sen blev det lite bättre igen när kemiprovet gick bra(hoppas vi) och att vi lyckades hustla oss igenom en engrdovisning helt utan förberedelser.

Sen vart det lite dans(schmack!) innan jag fick hem och njuta av den efterlängtade powernappen. Sen var det träning. Och det är där det börjar gå utför... inte för att det gick dåligt. Tvärtom nästan. Kände mig tillfreds med det mesta vi gjorde, tills det var dags att börja hoppa... då bestämde sig min rygg för att bryta ihop helt. Inte kul. Det gör inte bara ont utan det skär verkligen i hela mig så fort jag böjer mig åt något håll. Jag blir fan deprimerad.

Detta plus det faktum att jag nog egentligen är sjuk, bara det att jag inte vill acceptera detta för att jag inte hinner det atm. Men vecka 10, då har jag planerat in lite sjukdom.

Men för att inte sluta i depression återgår jag till lite av de ljuspunkter som finns: Cash är inget problem längre och det kommer inte bli sämre efter en veckas jobb till. Det ska snöa inatt, imorrn och på fredag, underbart. Och det är två skoldagar tills ett "Lov" innan det är dags för att göra Österrike osäkert. Kan bli episkt. Bokstavligt talat.

Fan, ingen inspiration eller tid för sånt här egentligen. Men slapp dag as usual, ensam med Palme. Inte så hemskt som det låter. Förmodligen var det värre för alla andra...

Lite självrannsakan: Jag är en miserabel idiot som har för dålig självdisiciplin för att ta tag i någonting och grundar sin existens på vad andra tycker om mig. Livet känns lagom roligt just nu.

Upp tio i sju, ta två alvedon och sova till nio. Sen in till skolan och få reda på matten. Det finns en första gång för allt och detta blir mitt första G i en kurs. Matte D väntar.

Sen lite flummigt arbete på hälsopeddan innan vi begav oss ner till kyrkan.

Kände det att när Torbjörn inte klarade av att hälsa välkomna så är det ingen vanlig dag. Vilken också var precis det han sa... Det var jobbigt, riktigt jobbigt. Att påstå något annat skulle vara en lögn. Dock hade jag förberett mig på det värsta så det var ingen överraskning. Men återigen så känner jag mer för dem som står honom närmre än jag själv, det är ingen position man skulle önska sin värsta ovän. Och nu råkar flera av dem vara raka motsatsen till ovänner, vilket inte gör det lättare. Hoppas att Karl är på ett bättre ställe och att hans familj kan klara sig ur det här

Mjusic: Wu-Tang Clan har jag hittat tillbaks till, tung men soft. Just how I like it



Spelelse: Zombiefarm, farmville fast med Zombies... jag skäms för att erkänna det men jag är fast. Igen.

En ganska grå-dag i skolan idag. Kändes att det saknades något(någon). Men det är ju som det är, verkligheten kommer väll snart ikapp igen.

Träningen gick sådär, kändes väldigt motigt. Tror det är någon influensa-skit som ligger och bidar sin tid... inte kul.

Men nu taggar jag livet med bästa efter-träningsmaten i mannaminne; Korv med bröd och mos <3

(Sen känns livet ganska underbart när det är friluftsdag imorrn och Yr lovar tre plus och strålande solsken, det är fan porr på riktigt <3)

För ung, för tidigt. Så onödigt. Underbar kille som alltid var glad och hade sköna åsikter om det mesta. Fyllde dessutom år på den bästa dagen möjliga. Mina tankar går till de som stod honom närmre än mig själv, i synnerhet hans stackars klasskamrater och familj. Hoppas att han är på ett bättre ställe nu. Vila i frid Karl.