Vareitu
För några sekunder sen kände jag att det kanske var dags att skriva ett helt casual inlägg.
I detta kanske ska nämnas att jag precis genomförde en telefonintervju för Gröna Lund och kommer få besked om jag får jobb eller inte inom 2 veckor.
Också bör nämnas att jag behöver göra nummer 2.
Och att jag faktiskt egentligen varit helt ledig idag men ändå varit i skolan och skrivit min engelskaupgift och nu ska jag plugga. Sedan tänker jag belöna mig med muffins.
Ikväll ska jag träna tyngdlyfting. Det är kul. Bara det att mina stackars baksidor på riktigt känns som de blivit bearbetade av en hammare i några timmar. Men jag har matchande brännmärken på lillfingerknogarna så det gör inte så mycket.
Egentligen tänkte jag bara lägga upp en rolig bild, men nu blev det lite tråkig text också. Det tackar vi för.
Nu tänkte jag bli lite seriös.
Hörde på radion om att det under förra året anmäldes fler våldtäktsfall än någonsin, samtidigt som det skedde färre fällande domar.
Först och främst vill jag bara säga att det finns ingenting som får mig att känna mig så arg, obekväm och chockad som att höra om en våldtäkt. I mina ögon är det förmodligen det värsta en människa kan göra mot en annan. Att tvinga sig till sex. Att förstöra någons oskyldiga bild om att sex ska man ha med den man vill, när man vill. Att sex har man med någon man tycker om, för att man tycker det är skönt, eller för att skaffa ett barn.
När någon tvingar sig på en annan människa. Förnedrar den så mycket det bara går. När jag hör om sådant här mår jag uppriktigt dåligt. En ilning går genom min kropp och en kall klump lägger sig i magen samtidigt som en film spelas upp i mitt inre hur det skulle sett ut.
Och med detta sagt, att det nu fälls färre förmodade våldtäktshen än tidigare. Det kan ju uppenbarligen inte vara rätt? Varför sker detta då? Jo, för att det krävs hårdare bevisning än tidigare.
Men det som gör mig så skeptiskt till detta är att jag har jävligt svårt att se det scenariot där(jag är medveten om att killar också blir våldtagna men kommer hålla mig till majoriteten) en tjej anmäler en kille/killar för våldtäkt utan att det skett något. Offret vet väll bäst själv vad som har hänt. Svårt att tro att någon bara för att jävlas skulle anmäla en våldtäkt, och är så fallet så tror jag att det ganska klart skulle märkas.
Därför undrar jag, varför ska det vara så svårt att få en fällande dom för de värsta avskummen i vårat samhälle? De som gör andra människor till offer bara för att tillfredställa sina egna lustar. I mina ögon är sådana människor inget värda. De borde klumpas ihop i en bunker för resten av sina liv. Jag vet att sådana straff inte följer etik och moral men nej, de är asen inte värda.
Punktjävel för den diskussionen.
stört
Bilaga till tidigare inlägget...
Intressant!
Det är intressant hur jag inte har något mer att säga efter två inlägg, som jag för övrigt inte har vågat läsa än. För då kommer de säkerligen försvinna från intranätets yta omgående pga min sångerskelika självkriticism...
lol
Mastodont
Öh... hej bloggen. Det var jag här igen. Hoppas du inte saknat mig för mycket...
¨
Äsch, jag kan inte med att leka att denna sketna webplats som agerar "dagbok" åt mig och "halvårsbok" åt Laggan är en person. Eller någon som bryr som om att jag skriver saker.
Ialf, några anledningar till att jag varit borta: Bloggparadoxen(har man mycket roligt och intressant att göra hinner man inte blogga om roliga och intressanta saker) och anledning två, som med anledning av bloggparadoxen gör bloggen överflödig, twitter.
Det är nämligen på twitter mina åsikter, tankar och funderingar tar sin tillflykt när inget händer här. 140 tecken har du till förfogande. Och där ska du försöka få med en inledning, tanke och förhoppningsvis ett humoristiskt avslut. Det äger.
För ska man vara lite självkritisk, eller ja något sånt ialf... så oftast innehåller mina inlägg max 140 tecken av verklig innebörd. Resten handlar ju mest om utfyllnad.
Så om ni tycker att denna blogg suger men ändå fortsatt tror på att jag är en såpass intressant/idiotisk/irriterande/roande person att ni vill ta del av mitt bidrag till cybervärlden så följ mig här.
Inte så att jag tänker lägga ned bloggen, nej inte alls! Men jag har kommit in i en fas där jag gör så mycket annat roligt att jag känner att jag inte har tid eller motivation till att göra tråkiga inlägg om min dag.
Lite synd är det dock att jag inte tog mig i kragen när jag hade alla underbara intryck från till exempel våra konserter färskt i minnet. Då hade jag förmodligen fått med många fler noterbara och intressanta detaljer. Men ialf, de ägde. Jag älskar att stå på scenen och fåna mig. Älskar utmaningen som det innebär. Det eger.
Men nu till sammanfattandet av min dag, som sig bör. Idag vaknade jag upp i en säng på Ängsgatan. Jag åt en uppvärmd pizzaslice till frukost och tittade på dåliga sitcoms till lunch. Sedan åkte jag hem, åt lunch. Lagade på ren impuls en till paj(den tredje smulpajen på väldigt kort tid, hänt där?) och läste lite samhäll(ja, på riktigt). Sedan har jag kollat på en jävla massa top gear.
Och nu, nu ska jag förklara vad som är så fruktansvärt bra med just det programmet. Vad som skiljer det från alla andra.
Jo, det är så att förutom alla fantastiska bilar, vackra vyer och häftiga explosioner så finns det en liten story. Tre programledare som var och en spelar sin egen lilla roll. När du ser hela serier så lär du dig snabbt uppskatta alla de små saker som endast är ditskrivna i deras manus för att roa dig. Som när de under alla tävlingar avsiktligt kör in i varandra, eller förstör varandras bilar om de råkar till exempel ha en fungerande AC, eller när de påar Stig, eller när de åker som tre visa män genom öknen för att hedra jesus. Och massa annat.
I min hjärna skulle den korta recensionen bli mycket mer övertygande. Men det får duga. Och hela detta inlägget skulle svämma över av korta precisa punchlines. Men det får duga.
Nu ska jag sova. Alternativt kolla ett Top Gear avsnitt till. Jag älskar er. Alla ni 2 som faktiskt läser detta.
¨"And on that bombshell, it is time to end"
Det fortsätter...
Mycket riktigt som jag nämnde i gårdagens inlägg så var det inte nån vidare ventilering utan snarare en uppvärmning för hjärnkontoret (Kan ju även tänkas att det var den halva kannan kaffe som jag drack ganska nära sänggången, men för dramatikens skull så skulle vi kunna säga att det var mitt ickebloggande(för jag bloggar inte utan det är något annat jag gör, då det är ett så nedsmutsat uttryck att blogga men det är något som jag behandlat tidigare och kan behandla igen någon annan gång) som orsakade dessa vaga sömnsvårigheter) så efter att ha fått lite beröm utav Victor och efter att ha funderat lite så tror jag det blir lite ickebloggande (och för er som inte förstår betyder detta alltså att jag ska blogga) en tid framöver i hopp om att kunna tömma själen på allt vad heter tankar och ångest och bara lämna kvar det djuriska, vilket är ganska uppenbart att det inte kommer hända men man kan ju ge det ett försök, det är ju inte som att det kan skada mig (eller?)
Det svåra med att ickeblogga med någon form av kontinuitet är ju att det lätt blir krystat det man försöker uttrycka som en klassisk fjortisvlogg tex. "cha cha, ääääääh, eeeeeeh. Vad ska jag säga?" Börja inte filma dig själv om du inte har minsta aning om vad du ska säga eller har tillstymelse till förmåga att improvisera fram något av värde. Detta fenomenet uppstår ju då det ska pumpas in content utan att det finns någon substans bakom det. Vilket är en uttrycksform som jag absolut inte vill stödja. För som tex. igårdagens inlägg så skrev jag rakt ut vad jag kände utan några större eftertankar och förklarade den tillstymelse till rädsla jag har för att uttrycka mig i ett offentligt medium så som det i ett försök till att med tiden kunna övervinna denna rädslan som finns där långt bak i huvudet på mig. Och jag försöker göra detta i hopp om att någon, utöver att jag ska få uttrycka mig, ska kunna läsa detta och få ut något av det. Tex. känna igen sig i mina tankegångar och finna någon trygghet i att inte vara ensam i denna världen eller att skapa större förståelse för andra hos den som kanske inte känner igen sig (återigen så vill jag poängtera att detta blir väldigt överdrivet när man sitter och sätter ord på sina tankar för att öka slagkraften(JUST FUCKING DEAL WITH IT BITCHES(Här snackar vi om att förstöra sina egna poänger med att på ett väldigt strikt följande av jantelagen förstöra sin text med kursiva parenteser, lol))).
Nu till det jag tänkte behandla. Som ni tre trogna följare vi har på bloggen kanske vet och även ni som inte vet så har ni märkt att jag känner en lätt avsky jämtemot den moderna rosafierade bloggosfären och sociala medier i största allmänhet. Då kan man ju ställa sig en fråga? Varför kommer du då tillbaka med jämna mellanrum för att bidra till den cancercysta som bloggosfären är i dagsläget? En bra fråga Linus! Jo, jag har funderat lite och kommit fram till lite hur jag funkar som person. Jag tror jag tycker om att stå i centrum MEN jag tycker inte om det om jag måste hoppa och skrika för att få den uppmärksamhet som det krävs för att ändå stå i centrum (Så har jag tolkat mig själv har någon annan gjort det annorlunda så NOCAREEVER!). Jag tycker ganska mycket om att tex. stå på scen och i skolan om tillfälle ges till att hålla ett muntligt anförande så gör jag ju gärna det. Dessa två sorters aktiviteter faller ju in under min tes då, om man står på scen så den publiken som är där måste dras med den som är på scen vad han eller hon gör utan att han eller hon behöver dra till sig uppmärksamheten.
Men Linus hur kopplar du det här till ickebloggandet? Jo, jag ser kopplingen i att text är en väldigt envägs uttrycksform. Det är aldrig så att någon kan få dig att inte tala till punkt i den text du publicerat utan du får dela med dig utav fullständiga tankar och idéer utan avbrott och förhoppningsvis med ett uns av "marknadsföring" så kommer någon läsa det och på något sätt ta till sig av dina tankar, åsikter eller vad fan man nu vill kalla det. Vilket gör att på ett väldigt indirekt och diskret sätt kan jag få stå i centrum för en liten stund utan att jag behöver kalla till mig den nödvändiga uppmärksamhet (Ja, jag ser hyckleriet med att för någon ska visa uppmärksamhet och läsa dina texter behöver man visa att det finns bla bla bla. Jag fattar det. Men jag tror ni också fattar vad jag menar också!) vilket är trevligt för då behöver jag inte känna mig som en smutsig attentionwhore. Utöver det så har jag på senare tid märkt att den enda kreativa utloppet jag kan få spontant är genom prosa vilket jag antar är bra att det finns något. Men det hade ju varit så mycket roligare om lyrikskrivande eller komposition föll sig som naturliga uttrycksformer för mig. Jag önskar verkligen att det vore så. Men nu sitter jag här fast med min prosa så den får väl duga för nu, så får jag försöka klinka på pianot, gitarren och ableton så gott det går. (Många tänker nog tanken "Men varför gör du inte bara det du vill då?" till vilket jag rekommenderar en text utav Yersinias sångare Mattis http://www.yersinia.se/mattis/punkdrommar-vad-vi-onskar-vi-ville som behandlar just detta jag pratar om. Denna text vred verkligen om mitt inre och gav mig en viss kreativitetsångest men alltid intressant med insikter) Sen vet jag inte riktigt om alla håller med om mitt ickebloggande är kreativt men om jag får se det som det kan jag väl få det. Jag vet inte varför just ord och närmare bestämt prosa faller sig som det mest naturliga för mig och det är väl antagligen något som man aldrig kommer få svar på heller. Men jag tror det är något med att man kan uttrycka sig så exakt med hjälp av prosa till skillnad från de andra uttrycksformer jag nämnt som ofta snarare blir approximationer av känslor, vilket absolut inte behöver vara något negativt utan egentligen öppnar upp dörrar för tolkning. Men eftersom jag är teknist och naturvetenskapsskadad(kanske är till att tänka högt om mig själv då jag inte ens gått ut gymnasiet och tror att jag vet allt men så ser jag det JUST FUCKING DEAL WITH IT) så då faller det sig ganska naturligt att få uttrycka sig så exakt som man ändå kan göra med prosa och att som jag nämnde tidigare att det är ingen som kan säga emot för texten är ju där och det är det är det ingen som kan göra något åt(Inte ens om de ville. Grundlagar för yttrande och tryckfrihet, BIIITCHESS!).
Så får vi se hur det blir med mina drömmar om en europaturné med ett fyramans hardcoreband om jag kan lyckas lära mig att ha en naturlig fallenhet för musiken.
DÅLIGT
Jag suger som bloggare. Jag vet detta. Men problemet är att jag har alldeles för roligt nu för att hinna skriva. Jag återkommer med friska tag när jag fått en dip i livet igenom och är tråkig och sur. Men ni kan ju få se vad jag gjort på film ialf!
Det tackar vi för
Gjort där Linus?
Jag är ju inte så aktiv här nu för tiden och har aldrig vart det heller. Jag vet inte ens om Victor är aktiv för den delen heller det är lite på den nivån det ligger. Men så här en helt vanlig söndagskväll så blir man lite tankspridd och den här I-landsångesten gör sig påmind. Vilket jag kände att jag för en gångs skulle ville försöka ventilera ut på något sätt, vilket jag annars brukar vara alldeles för konflikträdd för att göra.
Det kan man ju tycka att det låter väldigt konstigt att man känner sig konflikträdd inför att ventilera lite och få utlopp för det man känner i stunden. Men det är ju så att normen i dagsläget för utlopp för ens känslor är i många fall via olika sociala medier vilkets syfte är att andra människor faktiskt ska läsa det man facebookar,twittrar,skypear,postar på icke anonyma messageboard etc. och jag hamnar ständigt i det dilemmat att jag börja komposera ett inlägg utav någon form som jag sedan kasserar för att jag är rädd för att behöva stå för vad jag tycker och känner då de tex. knappt 400 vännerna jag har på facebook får möjligheten att läsa mina i stunden innersta tankar (Med risk för överdrift och hyckleri då jag skriver ett blogginlägg, men jag hoppas att ni förstår min generella idé/poäng jag försöker få fram).
Detta får mig ju att låta som världens vekaste människa som då inte skulle borde kunna ha några åsikter över huvudtaget. Och ja så skulle det ju kunna vara. Men så är ju inte riktigt fallet då jag inte egentligen är konflikträdd i verkliga livet. Men på något sätt att ha en direkt koppling med vad man gör i sitt eget hem och med dagens mobiltelefoner överallt ska ha en direkt koppling med alla andra i ens närhet är något som jag har lite svårt för. Det känns som om det har gått inflation i riktiga relationer. Det är viktigare att posta de roliga sakerna man är med om på twitter, facebook än vad det kan vara att berätta för någon i verkligheten. Det är ju på något sätt som om man ska rättfärdiga sin egen existens med andras vetskap om vad du gör och att man ska höja sig själv ett steg socialt.
.Detta får mig ju att låta som världens vekaste människa som då inte skulle borde kunna ha några åsikter över huvudtaget. Och ja så skulle det ju kunna vara. Men så är ju inte riktigt fallet då jag inte egentligen är konflikträdd i verkliga livet. Men på något sätt att ha en direkt koppling med vad man gör i sitt eget hem och med dagens mobiltelefoner överallt ska ha en direkt koppling med alla andra i ens närhet är något som jag har lite svårt för. Det känns som om det har gått inflation i riktiga relationer. Det är viktigare att posta de roliga sakerna man är med om på twitter, facebook än vad det kan vara att berätta för någon i verkligheten. Det är ju på något sätt som om man ska rättfärdiga sin egen existens med andras vetskap om vad du gör och att man ska höja sig själv ett steg socialt.
Sen är nog jag en av de få som tänker i dessa banor men jag försöker ju bara bryta mitt semidestruktiva beteende med att aldrig få utlopp för mina tankar. Som i veckan har jag på riktigt legat och bankat mig själv i skallen när jag har försökt somna för det har funnits så jävla (ursäkta ordvalet) mycket tankar som har flugit omkring inne i skallen på mig om allt möjligt men det blir ju ofta att jag hamnar i onda cirkulära tankegångar kring klassiska existensiella frågor "Vad är meningen med livet?" "Varför är jag här?" vilket är fruktansvärt destruktivt egentligen då man aldrig någonsin kommer att finna ett definitivt svar på sådana frågor och även då jag vid flera tillfällen nått insikten att det inte finns någon mening och därav ska man göra det man vill och tycker är roligt för på ett väldigt obuddistiskt buddistiskt sätt minimera det själsliga lidandet. Men ändå stå kvarstår dessa frågor.
.Men sen när man ser lite utanför sin personliga existens och ser mer globalt så blir det lätt att man hamnar i en slags metaångest där man får ångest över den ångest man har då man vet att man har det så fruktansvärt bra ställt i jämförelse med majoriteten av jordens befolkning. Jag har mat och tak över huvudet, fri tillgång till utbildning, bra förhållanden hemma och är fysiskt frisk. Vilket gör det ännu mer destruktivt för bara för att man får metaångest så betyder inte det att den ångest som allting grundade sig inte kvarstår. Men sen har jag inte kommit så långt i mitt funderande över om det är okej att ha ångest i alla eller om man måste ta sig i kragen och uppskatta det man har i sin omgivning. Men sen kan man ju argumentera lite som snook gör att "Smärtan är den samma även för hypokondriker" vilket inte jag är den som avgör om det är okej eller inte men.
.Nu tror jag att jag har ordbajsat tillräckligt det kommer som det känns just när jag skriver detta inte hjälpt som ventilation utan har snarare satt igång maskineriet men NO CARE EVER.
(och för er tre som läst hela det här inlägget så låter jag som ett vrak men vi kan väl säga att detta är samlade tankar över en längre tidperiod och att man vill ju alltid göra sig själv till martyr på något sätt direkt eller indirekt så det är absolut inte så illa som det låter(om det ens låter illa? jag är ju inte precis något allvetande väsen som vet vad alla andra tänker och tycker det kanske är sådant här som alla tänker på hela tiden men utger sig på facebook som att allt är schnitzel hela tiden, vem vet?))
Torsdag
Om du läser detta idag(torsdag), då vet du att det är fredag imorgon.
Det är fint.
Idag har vi haft brandskyddsutbildning. Det var ingen storing direkt. Fick släcka lite eld.
Sovmorgon gynnar ju också.
Sedan satt jag och lipade i cafeterian en stund innan Jonas Fronth ringer straight out of nowhere och undrar om jag vill laga mat med han och Benjamin. Snacka om vändning på dagen! Att bli inbjuden till ett så celebert-sällskap händer inte varje dag. Sweet!
Sedan var det att kämpa sig igenom Medicinen innan det var dags att sjunga lite. Börjar sätta sig nu. Känns bra.
Fick en vision om att vi skulle överraska Tholle ikväll med en paj och kaffe. Så här sitter jag och väntar på att pajen ska bli klar. Fint däh.
Det äger att det redan är fredag imorgon. Det suger att det går så fort till studenten. Hinner inte med något.
Men ialf. Kram
Tagg
Inte för att jag claimar att jag är först på bollen, men det är få saker som slår denna när det kommer till träningstagg. Perfekt blanding av urfakkelse, bas och melodi. Löv it.
Träningträning
Lite mer aktiv dag idag. Både mentalt och fysiskt. Har faktiskt gjort skolarbete(!). Satt till och med kvar med Palme OCH(!!) Sean när vi kunde gått hem från lektionen och jobbade klart. Hänt där?
Tisdagar är rätt konstiga dagar. Har ju bara en massa hål. Hann både åka till mormor och powernappa, på riktigt för en gångs skull och dricka kaffe och äta chokladboll hemma hos Laggan. Det äger.
Sedan har vi övat lite flashiga dansmoves inför konserten. Powernappat lite till och tränat tyngdlyftning. Kände mig jävligt klen idag. Inte kul alls. ALLS. Klen och sen är jag smal. På riktigt. Är nästan i klass med Andrew, Hampus eller någon annan av gossarna som inte begåvats med underhudsfett. Hänt där?
Aja. Det blir inte alltid askalas. Inte ens för mig. Sen hackade Elin, förlåt YNGVE, på min mustasch också. Tungt.
Men life goes on. Ska tydligen gå på någon sorts mässa imorgon. Där ser man sa jag. Kan bli intressant att se vad faen det handlar om.
Grattis till Söt-Tholle i efterskott!
Morbergs visdom
"Livet är en jobbig period. Ska du dessutom dela den med någon, ja då blir det jobbigt"
?
Bu eller bä? Rätt eller fel? Trött eller pigg? Rolig eller långsam?
Frågan är hur dagen förflutit. Jag är inte riktigt säker än. Jag vet ialf att de två prov vi skulle haft denna vecka blivit flyttade. Ingen vet riktigt tills när, och det är nog bra.
Dagens höjdpunkter hittills har varit mastodontlunchen, sova 2 timmar efter skolan, hitta choklad och äta ett ordentligt mellanmål. Sedan det faktum att jag hittade världens godaste morotskaka i skafferiet är ju bara en bonus.
Nu kanske ni tänker: är det enda du tänker på mat och sova?
Då svarar jag nej. Nej, inte normalt. Men sådana här lite mittemellan dagar när jag inte riktigt orkar kommer mitt riktiga jag fram. Han som äter och sover. Och tycker det är mysigt att lyssna på radio. Och snooza.
Känner mig lite skum idag. Får inte grepp om mig själv. Vill jag kramas eller träna? Eller båda?
Men träning får det bli. Säkert tre veckor sedan jag var på volleybollen. Vila sig i form eger, nog.
Ni kan få se en bild på min lunch ialf. Håll till godo.
Törsten eger
Idag har jag spenderat dagen i backen med min käre lillebror. Det har ägt. Strålande sol hela dagen och knappt något folk. Har åkt runt och jibbat på allt möjligt och det har varit sådär smörigt och gött så det känns knappt att man ramlar, frekkin löv it! Detta är fan den bästa sortens utförsåkning. Tyvärr är ju det den som oftast är kortast också efter som det bara är såhär dagarna innan stängning... Men vem fan bryr sig, det eger ju ändå! Satt i solen en lång stund vid lunch och bara njöt. Underbar dag verkligen. På allt så har jag skrivit ett CV och skickat in 4 ansökningar om jobb i Stockholmsområdet. Det känns också förjävla bra. Nästan lika bra som att stompa årets första Backflip på första försöket. Bra Victor.
Bara massa bilder på mig själv, men ni får stå ut. Jag och mustaschen eger ju.
https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1846564/images/2012/pic_192244380.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1846564/images/2012/pic_192244441.jpg" class="image">
OMG
That's awesome
Bilder eger
Dagen efter
Ojoj, where to börja?
Flygningen hem gick kalas. Snabba ryck i Wien bara, fick springa mellan gate till gate. Men det är ju skönt att slippa vänta. Ägde lite när jag hann läsa ut boken typ 10 min innan vi landade. Bra Victor
Det var väldigt surrealistiskt att åka bilen hem. Kändes på något sätt som om jag såg allt det vardagliga med nya ögon. Skum men gemytlig känsla. Sen att det var rena rama vår-attacken sög ju inte.
Efter en dusch så vart det lite körövning.
Efter lite mat så var det bara att ge sig in till stan för festligheter. De ägde. Jag, Däckarn, Palme och Garen satt och ägde i en svettig källare på förferren.
Sen var det sjukt mycket folk ute. Jag lyckades hustla mig längst fram i kön dirr. Och skrek på alla som försökte göra samma... Hoho
Sedan så avstyrde jag en sammandrabbning mellan ett gäng stridstuppar. Mustaschen gav nog mycket pondus. Riktigt rolig kväll. Tydligen så hade folk inte haft så kul... Pfft, då försökte de inte! Ska de fortsätta såhär kommer våren äga så snuskigt hårt.
Sov hos Pia och fick lagad frukost(de eger). Skedade med Håbbe (De eger)
Sedan hade jag taggat för att spela tennis men det blev lekar på idrotten istället. Var nog fortfarande ganska berusad... Men det var förjädra roligt!
Är så himla pigg och taggad. Idag är en fantastisk dag. Och det eger!
