Sånt man har blogg till...
Skulle skriva ett inlägg om att jag känner mig destruktiv.
Så råkade jag uppdatera inläggshanteraren.
Så då försvann allt jag hade skrivit...
Skrällar!
Skrällar till det med ett inlägg när man fått ett så fint omdöme så man nästan blir lite äcklad.
Ja vad ska man säga här sitter jag med mina egenköpta presenter och ett ytterst fint ölglas fyllt med en laglig lager på en måndag, något ovan sinnesstämning men vem är jag att klaga.
Men som jag brukar säga det är ju fantastiskt att få kunna göra banktransaktioner på egen hand och även att få möjlighet att ta körkort, MEEN, man är ändå inte vuxen förrens man är trettio och då är det ändå bara ett tillfälle där man borde tänka över saker så framåt trettiofem kan man ta steget in i vuxenlivet.
Så jag har, få se här nu, femton år ungdom kvar.
Dags att leva lite.
(Tänkte göra en liten utläggning om vad som förorsakar vissa av mina beteenden som Victor så finstilt skrev lite om men det låter vi nog bli.)
Jag är ju inte den som tycker om att använda stora fina termer för att ja, det är ju som det är.
Men det tidigare inlägget var nog bland de finaste textraderna någon nån gång har dedikerat till mig och det är jag mycket tacksam för!
tjenare mannen
hkohgtyuikhujhjkjjhhhhhhikkklkllllllllllllkmllp
nu ska jag skriva ett inlagg nu nar jag val ar igang.
Det visar sig att utav ett litet selektivt sallskap sa ar det bara jag som innehaver mojligheten att fora in text i den sa kallade brodtextrutan. Dock uppstod en viss problematik nar jag skulle forsoka fora in nagon utav det anrika svenska sprakets sista tre bokstaver i texten. pga en oforklarlig anledning sa gar inte detta.
det har visats intresse for att jag ska borja resonera i varldens (las bloggosfarens) alla problem. Detta ar nagot jag far ta att overvaga dock sa kanner jag sjalv att mitt bidragande i kampen for varldsfred kommer vara valdigt minimal och oviktigt som en annan del utav min narhet (sjalvhat ar nagot som fler behover testa pa)
Men som sagt ska jag overvaga detta trots att det inte kommer gora minsta skillnad har i varlden
Försöker åtminstone ibland
Hej och hå
bögfasoner
Enough said
Sensation!
Tänkte mig att jag skulle skrälla till och göra min första inläggsstreak sedan före krigstiden. Jag har inget vettigt att säga tänkte mer bara göra detta för konstens skull. Tilläggas är ju att jag är en dålig människa som slunkit undan en uppsats och fått extra tid på en annan med lite charm och modifiering utav sanningen. Känns fruktansvärt bra, då jag kände starka panikkänslor jämtemot allt plugg som jag inte orkade göra för att jag är en tragisk, dålig och fruktansvärt lat människa.
En annan tanke är vem som egentligen orkar ta sig igenom mina och Victors inlägg. Jag för en gör det ju inte. Känns ju sensationellt då om någon annan skulle orka göra detta egentligen, men vad vet en enkel man som jag.
Har kommit till faktumet att det är väldigt avreagerande att skriva, speciellt utredande texter. Detta kräver ju dock inspiration och att man får upp en bra flyt i "skapandet" om man ska uttrycka sig i sådana konstnärliga termer. Det lite ledsamma är att det som vore mest "häftigt" som ungdomarna kanske hade uttryckt sig vore ju att lyckas få ned lite fin lyrik på papper, men icke. Det tar stopp. Får jobba på detta.
En annan tanke är vem som egentligen orkar ta sig igenom mina och Victors inlägg. Jag för en gör det ju inte. Känns ju sensationellt då om någon annan skulle orka göra detta egentligen, men vad vet en enkel man som jag.
Har kommit till faktumet att det är väldigt avreagerande att skriva, speciellt utredande texter. Detta kräver ju dock inspiration och att man får upp en bra flyt i "skapandet" om man ska uttrycka sig i sådana konstnärliga termer. Det lite ledsamma är att det som vore mest "häftigt" som ungdomarna kanske hade uttryckt sig vore ju att lyckas få ned lite fin lyrik på papper, men icke. Det tar stopp. Får jobba på detta.
Det är inte alltid lätt att vara bög och tycka om flickor
lol
Den stora frågan är varför jag alltid ska komma till denna förvåning som jag nämnt i tidigare inlägg och då i och med den känna mig lite tvingad att skriva inlägg.
För det är ju inte en gång vi talar om här utan ett stort antal gånger. Varför kan jag inte bara få någon form utav kontinuitet i "bloggandet" för jag tänker inte kalla de jag gör att blogga riktigt. För det stereotypa bloggandet har jag redan uttryckt mina känslor jämtemot.
Det var ju lite synd att min fina idé med veckans ämne aldrig riktigt tog fart. Alla andra verkar ju kunna köra sina snuttegulliga frågestunder och min idé är ju bara samma sak men mer utförligt. Men sedan kan det ju mycket väl vara så att det inte finns så mycket fläsk att dra i och med det mindre antalet läsare vi har. Dock vill jag uttrycka min tacksamhet jämtemot er och att ni få trogna, solidariska och vackra läsare faktiskt finns där och förgyller vår statistikgraf.
Men man kan ju inte få allt här i livet. Det är ju lite brodernabra mot bloggosfären och om inte (alltså om det finns liknande bloggar som förespråkar liknande saker) så skulle ni mer än gärna få visa mig då det vore intressant med lite vettigt bloggande här i världen. Sedan så kanske världen inte skulle vara en så trevlig plats om alla vore cyniker men det är ju ett senare problem som man brukar säga.
Sen är ju frågan om det är jag som är den skeva skeden i silverservisen. Att det som finns på bloggosfären faktiskt är det som folk vill ha. Att jag lever i min lilla egna värld och tror att folk vill ha vettigare saker när de egentligen inte vill det. Det är ju också tänkvärt. Sedan ska ju även tilläggas att jag inte är det minsta insatt i denna bloggosfär som jag nämner. Det finns väl bra folk och tankar ute i världen. Men frontmännen och dess undersåtar gör ju inte saken bättre.
brodernabra.blogg.se bloggen där Linus hatar bloggar
Insikt!
Kom än en gång till någon form utav förvåning och insåg att jag faktiskt medverkar i en blogg! Så fick inte riktigt skuldkänslor men något åt det hållet och kände att jag skulle skriva ett inlägg. Då kom den eviga frågan upp, som många gånger förut. Vad ska man skriva om som har någon form utav relevans? Så var jag påväg att än en gång börja skriva om att det är svårt att finna saker att skriva om. Men då förstår ni kom jag på mig själv med att detta ämne har jag redan arbetat av åtminstone 5-6 gånger. Så det blir ju ganska tradigt om man vill uttrycka sig så. Så nu står jag här ensam, kall och vet inte vad jag ska skriva om!
Så för en gångs skull så ska jag sjunka så lågt att jag tänker göra en brief genomgång av vad som jag gör. Då det kanske kan intressera er trogna läsare en gång vad herr undertecknad hålls med.
Jag har suttit mest hela förmiddagen och lekt i ableton för att lära mig mjukvaran. Jag vill även uttrycka min nyfunna kärlek som heter midikontroll och midimapping, jag och den där passar som ler och långhalm ihop. Sedan har jag även kopplat upp mina datorer på hemnätverket så de kan interagera med varandra och även skaffat mig en så kallad dropbox. Allt detta för att få en så mysig datormiljö att vistas inuti, för det spenderas alldeles för mycket tid här.
Men på tidigare punkt så kan jag säga så mycket som att jag HOPPAS att jag själv kan ha tillräckligt med självdisciplin och jävlaranamma så att jag kan lyckas producera några bangers, då jag tjatat en jävla massa om att jag ska börja producera ordentligt. Men som med mycket annat i mitt liv så är det en fruktansvärt massa snack och ambition men fruktansvärt lite verkstad! Så även om det kanske inte är riktigt rätt projekt och ambition att börja med så är det ändå en steg i rätt riktning, en intern framgång kan man ju hoppas på någon form utav kedjereaktion.
Men känner jag mig själv så brukar det bli som så att vinner man på en front förlorar man på en annan. MEN något som heller inte borde ha är förutfattade meningar om saker och ting. För går man in med en sådan sinnesbild så ökar risken för att utkomman också blir sådan. Nu får jag det att låta lite mer dramatiskt än vad det är, för så illa är det inte. Fast det har väl hänt att folk blir trampade på tårna på grund utav min lathet och felaktiga prioritering. Så då är det ju det som blir ihågkommet osv osv.
Dugligt inlägg ändå...
Snagg incoming
(Sedan kan ju även någon få förklara för mig varför min styckesindelning tenderar att inte fungera)
Jag känner mig
Arg fast nöjd. Det är en salig blandning kan man säga!
Då var det dags igen!
Hallå, som titeln säger så var det dags för ett sånt här inlägg igen.
Men du kanske ställer dig frågan varför? Det enda jag kan svara på det är att ingen riktigt vet och att det är filosofisk fråga med ett stort tankedjup, men jag kan säga så mycket som att till och med en man utav min bravur måste ibland ha utlopp för sina textrelaterade lustar.
Idag tänkte jag anta det stora och svåra projektet att skildra den enorma bitterfittighet som det innefattar att vara en sådan fruktansvärt manlig man som jag. Vi börjar att ta tag i den kanske mest stora, omfattande och uppenbara frågan! Varför? Till detta har jag absolut inget att säga till mitt försvar och inga argument över huvud taget för varför jag tenderar att bedriva denna sinnesstämning känd som bitterfittighet.
Man kan ju ta sig friheten att resonera runt i kring detta fenomen. Tjänar det någonting till att vara en sämre medmänniska än möjlighet? Till detta kan jag bara svara, nej! Men Linus/Markus/Laggan vad får du ut av att vara så bitter? Absolut ingenting överhuvudtaget. Förvisso kan man stundtals få möjligheten att trycka ned en medmänniska, vilket jag på sjukliga grunder finner en del av min vardagliga dos utav komik. Men för att återgå till grundsvaret så kan det vara så att vi funnit en loop i mitt lilla sjuka system. Att jag är bitter för att jag är bitter. Denna bitterhet ligger nog grundad ett tag bak i tiden och jag har inte riktigt lyckats ta mig ifrån denna loop.
Trivs jag med att vara bitter? Inte det minsta. Jag skulle mer än gärna vara dum och lycklig. Få bara glida med och njuta av det lilla som livet har att erbjuda.
Så vad lär vi oss av detta barn? Det kanske är den viktigaste frågan?
Roligt och roligt, greser sa inte ha roligt!
!
Lite förbättrat!
Ja, som titeln säger så är läget lite förbättrat och känner mig ändå relativt harmonisk. Hade bra flyt på språket kände jag spontant efter att ha skrivit en formell förfrågan och ett formellt logginlägg!
Men sedan hände diverse saker på vägen och flytet tappades snabbare än vad jag hann skriva inlägget. Men vi gör ett försök på något kreativt i alla fall.
Jag skulle kunna försöka uttrycka mina känslor runt om julen med ett semi-poetiskt inlägg. Men jag ska skona er detta. Jag får väl säga att jag håller med understående talare, man kunde haft det jävligt mycket sämre. Detta kommer då från en fruktansvärt låtsas bitter fjolla som gnäller alldeles för mycket. Sen det största och kanske mest intressanta och fina är att det är den enda högtid som inte associeras med kollektiv ungdomsfylla, detta har jag sagt förut och jag kommer definitivt att säga det igen.
Sedan så tycker jag personligen att det är fint att det också blivit en så sekulariserad högtid från att ha legat i grund i kristendomen från början, vilket alla inte håller med om då det funnits liknande högtider tidigare. Till exempel så firade vi svenskar en högtid som kallades Midvinterblot, då firade man vändpunkten på året, dvs. att det går mot ljusare tider. Men en högtid som bara blivit en högtid utan egentliga religiösa band.
Känner mig lite väl högtravande nu och lite som om jag försöker vara väldigt politiskt fin och korrekt så jag äcklar mig själv en gnutta. Så det är väl bäst att göra som de visa säger och sluta på topp.
hej!
Fick ångest över döden...
Fan va juligt...
Han bloggar för bra!
Jag hinner inte prestera!
När jag efter ett uppehåll, för att förfriska mina vyer, och då samlar ordentligt med kraft för att göra ett inlägg. Så hamnar jag i en lite smånöjd sinnesstämning "Åh, vad jag kan det här med att blogga!". I senare skeden när jag kommer till uppenbarelsen att jag är delaktig i en blogg som kanske borde uppdateras, så smyger man sig in och finner cirka fyrtio inlägg sedan undertecknad gjort sitt senaste, och då tänker man ju liksom "OOOOOKAAAAJ".
Detta är delvis ett kompliment till min käre del(läs majoritets)ägare utav våran söta blogg, men även en insikt i att jag själv inte riktigt fullföljer mitt åtagande till den grad jag borde.
Men som jag tidigare påpekat så känner jag inte mig riktigt hemma i "bloggosfären". Då jag ogillar det stereotypa bloggandet i en ganska omfattande utsträckning. Ska man blogga borde man antingen ha ett ordentligt syfte med bloggandet, något vettigt att säga eller ett intressant liv. Vilket då jag inte upplever att majoriten av alla generic bloggar som man råkar klicka sig in på från facebook loggen upfyller.
Detta har jag sagt förut och jag kommer säga det igen. Tills internet står vid himmelrikets port.
Kontentan blir att jag kommer bli en jävligt ensam och bitter men ändå glad gammal surgubbe!
Tjalol!
Efter ett uppehåll för att få perspektiv på saker och ting och samla inspiration till att genomföra magnifika stordåd för och med bröderna bra!
.
First things first, känner ett stort hat jämtemot världen och sociala medier dagen till ära. Det kan vara en förkylning som ligger till grund för dessa hatiska känslor. Dock är ju inte denna nämnda fördkylning tillräckligt påtaglig för att kunna gnällas över, så tji fick jag!
Sociala medier kan vara bland det sämsta mänskligheten har uppfunnit (syftar främst på t.ex. facebook). Visst, i en viss utsträckning kan det vara roligt. MEN hur många gånger har jag inte funnit mig stirrandes på facebookloggen? Alldeles för många! Men vår generation är så fruktansvärt labila att utan internetuppkoppling och/eller vet man inte vad man ska ta sig till!
Jag känner att jag skulle finna det väldigt uppfriskande och harmoniskt att bo på en ö utan internet och telefon, ha en stort utval med böcker, diverse musik instrument och (inte nödvändigtvis) lite sällskap!
TJALOL!
.Hej
Hej
ambitiöst...
Det föll snö idag...
Det kändes fortfarande ganska tomt inombords...
Vad är felet med mig?
ambitiöst...
Orkar inte en läsa min egen blogg...
Där har ni något att fundera på!
ambitiöst...
Jag utlovade ju ett hatiskt inlägg om något som jag inte riktigt kommer ihåg vad det var. MEN poängen med det var att jag tänkte kicka igång en utav alla tusen återkommande grejer som jag och äcklet har pratat om.
Upplägget är tänkt som så att ni läsare får uppge ett ämne som ni gärna skulle vilja ha brödernas åsikt i (har ju dock inte samtalat med Victor om denna idé (då det blir ett jävla tjöt när det tar ett tag för mig att genomföra saker och ting) så han får ju själv avgöra vart han lägger ribban). Så kommer vi välja något som är tillräckligt hetsande eller intressant att skriva om. Kommer det inga vettiga ämnen så får vi väl välja något själv.
Kan ju direkt gå ut med att veckans ämne med största risk inte kommer bli med jämna mellanrum.
Men nu får ni fan trycka till lite!
