Fan hittade en stackars liten ensam piggelin begravd djupt i frysen mörka vrår bland dill och vinbärssylt. Tänk hur livet kan bli så lätt pga lite "frösen" saft som min käre far skulle sagt.

Jag ville bara vara lite glad, dan börjar med sovmorgon, strålande solsken, en återupptäckning av min kära stereo och så släppte vaxproppen i örat(fukkin avesum)

Allt var förberett för en fantalonisk dag. Vilket det var också till stor del. Förutom det faktum att jag hann åka till trafikskolan 2 gånger innan jag såg den lilla skylten som informerade om att kontoret var stängt pga sjukdom. Sen blev det lite bättre igen när kemiprovet gick bra(hoppas vi) och att vi lyckades hustla oss igenom en engrdovisning helt utan förberedelser.

Sen vart det lite dans(schmack!) innan jag fick hem och njuta av den efterlängtade powernappen. Sen var det träning. Och det är där det börjar gå utför... inte för att det gick dåligt. Tvärtom nästan. Kände mig tillfreds med det mesta vi gjorde, tills det var dags att börja hoppa... då bestämde sig min rygg för att bryta ihop helt. Inte kul. Det gör inte bara ont utan det skär verkligen i hela mig så fort jag böjer mig åt något håll. Jag blir fan deprimerad.

Detta plus det faktum att jag nog egentligen är sjuk, bara det att jag inte vill acceptera detta för att jag inte hinner det atm. Men vecka 10, då har jag planerat in lite sjukdom.

Men för att inte sluta i depression återgår jag till lite av de ljuspunkter som finns: Cash är inget problem längre och det kommer inte bli sämre efter en veckas jobb till. Det ska snöa inatt, imorrn och på fredag, underbart. Och det är två skoldagar tills ett "Lov" innan det är dags för att göra Österrike osäkert. Kan bli episkt. Bokstavligt talat.

Fan, ingen inspiration eller tid för sånt här egentligen. Men slapp dag as usual, ensam med Palme. Inte så hemskt som det låter. Förmodligen var det värre för alla andra...

Lite självrannsakan: Jag är en miserabel idiot som har för dålig självdisiciplin för att ta tag i någonting och grundar sin existens på vad andra tycker om mig. Livet känns lagom roligt just nu.

Upp tio i sju, ta två alvedon och sova till nio. Sen in till skolan och få reda på matten. Det finns en första gång för allt och detta blir mitt första G i en kurs. Matte D väntar.

Sen lite flummigt arbete på hälsopeddan innan vi begav oss ner till kyrkan.

Kände det att när Torbjörn inte klarade av att hälsa välkomna så är det ingen vanlig dag. Vilken också var precis det han sa... Det var jobbigt, riktigt jobbigt. Att påstå något annat skulle vara en lögn. Dock hade jag förberett mig på det värsta så det var ingen överraskning. Men återigen så känner jag mer för dem som står honom närmre än jag själv, det är ingen position man skulle önska sin värsta ovän. Och nu råkar flera av dem vara raka motsatsen till ovänner, vilket inte gör det lättare. Hoppas att Karl är på ett bättre ställe och att hans familj kan klara sig ur det här

Mjusic: Wu-Tang Clan har jag hittat tillbaks till, tung men soft. Just how I like it



Spelelse: Zombiefarm, farmville fast med Zombies... jag skäms för att erkänna det men jag är fast. Igen.

En ganska grå-dag i skolan idag. Kändes att det saknades något(någon). Men det är ju som det är, verkligheten kommer väll snart ikapp igen.

Träningen gick sådär, kändes väldigt motigt. Tror det är någon influensa-skit som ligger och bidar sin tid... inte kul.

Men nu taggar jag livet med bästa efter-träningsmaten i mannaminne; Korv med bröd och mos <3

(Sen känns livet ganska underbart när det är friluftsdag imorrn och Yr lovar tre plus och strålande solsken, det är fan porr på riktigt <3)

För ung, för tidigt. Så onödigt. Underbar kille som alltid var glad och hade sköna åsikter om det mesta. Fyllde dessutom år på den bästa dagen möjliga. Mina tankar går till de som stod honom närmre än mig själv, i synnerhet hans stackars klasskamrater och familj. Hoppas att han är på ett bättre ställe nu. Vila i frid Karl.

Kombinera allt jag tycker om: Organisera saker, köra fyrhjulingen, bygga saker, köra lastmaskin, åka snowboard, fota, käka flötig mat, dricka för mycket energidryck, slå sig, vara trött dygnet runt och sova så många svettiga pojkar i mitt krypin som möjligt.

Alltså allt som gör livet värt att leva.

Från början så tog det kanske totalt 8-10 timmar innan det ens fanns något att hoppa på och efter några timmars arbete i fredags så var det fullt åkbart. Laggan, Love och Alex körde hårt(Love körde på sitt sätt...) och gjorde undertecknad fylld med eurofori och liknande känslor. Löjligt bekräftande.

Efter några timmars shredd drog vi in till donken i de fulaste utstyrslarna möjliga, mycket härlig upplevelse. Topp 3 moments på donken lätt.

Sen sov vi la någon timme elr två innan det var dags att häva sig upp ur sängen och dra iväg till skidskolan. Efter genomfört jobb så körde vi lite till. Linder, Philip, Lus och Laggan gjorde sitt bästa för att slå sig fördärvade. Sedan drog vi en spårad pizza innan vi drog ut igen och körde till Laggan pajjat sin skida och bensinen i elverket hade evaporerat. Vilket kanske var bra då jag precis hunnit finna lite jobbiga visioner om inverterade luftfärder...

I morse var det samma visa igen, upp och häva i sig en PK för att få igång maskineriet igen. Var det jobbigt att gå upp i lördags så kan jag säga det att döden inte var långt borta imorse... fifan.

Pga väldigt olyckliga omständigheter då våran älskade Kristoffer Linder kantade landingen i stan med ryggen först(vilket resulterade i en kotkompression och ingen mera åkning för honom i vinter) så slutade det med att jag, Laggan och Oliver körde skiten ur den nu ännu slitnare fyrhjulingen för att fånga de sista timmarna utav årets V.I.G.I och en fantastisk solnedgång. En olycksfylld avslutningsdag som ialf hade vädret med sig.

Nu sitter jag här nyduschad, nyrakad, nysnaggad i nytvättad Ugli. Känns jävligt konstigt att inte lukta kuk längre. Vilket jag gjort konstant sen i fredags, då jag inte funnit motivation till att varken duscha, byta underställ eller sockar då det ändå bara var någon timmes luktfrihet det skulle infria ändå. Och jag ska inte ens försöka att beskriva den doft som legat tung inne här under snart 2 1/2 dags tid. Tänk dig att 4(*2) killar kommer in och slänger av sig pjäxor, kläder, underställ, strumpor och att utrymmet är väldigt begränsat. Jag kan ju säga att jag aldrig varit med om något liknande ialf...

Men nu tänker jag göra något jag tycker jag förtjänat. Nämligen sova 4Ö timmar. Herå!

Är inte alls trött. Det luktar inte alls kuk här ute och man kan se golvet för alla grejer. Tre lögner.

Jag är trött. Det luktar kuk härute och man kan inte se golvet för alla grejer. Tre sanningar.

Lyssnar på Edith Piaf och njuter av det faktum att jag snart får komma ut i friska luften. Jobb till 2, sen hem och hoppas på att det klarnar upp och att det slutar blåsa. Då blir jag klad hest. Nu ska jag försöka leta fram min underställs tröja i röran, wish me luck

Jag har ju en sån häringa blogg också, den kanske man ska underhålla lite också...

*Tänker på vad jag gjorde igår och kommer inte ihåg något*

Men idag har jag ialf haft kostym på mig(nya kavajen, semigo) och haft två lektioner(sry Theng, biologi är inte värd 3.5 timmes hål), druckit kaffe med mor och far, sovit, letat fram all skit vi kan behöva ikväll och nu tänkte jag kolla House tills det blir dags att rulla till Floby och träna lite småbarn.

Gjorde ett ryck och tvättade fälgarna på el'traktor. Och hör och häpna så skruvade jag faktiskt upp den panelen som varit loss på passagerarsidan sen tidig december. Känner mig sjuukt duktig.

Hoppas att jag inte dör ikv, håller en tumme elr två

Sovmorgon till 9, matte D, kemi B, fisk och sen hem. Soft.

Lyckades visst förtränga att vi hade svenska och engelska efter två timmars hål men jag gjorde annat viktigt som förhoppningsvis kompenserar det.

Till ex pluggade jag fysik i säkert 10 min, löste tre uppgifter och kände att jag kunde allt. Sen läste jag på suffixen i Latinet i två min... tror att jag kan två.

Sen byggde jag kick några timmar, planade ut inrunnet, hämtade PVC-röret, fyllde ut landningen och lite annat ointressanta saker.

Nu tänkte jag kolla på Top Gear och/eller House till det blir läggdags. Men först; Bajsa

Helt ok dag, hundra lektioner(4) innan lunch och sen avsluta med kemilabb som jag och Herr Anthony piskade skiten ur. Skolan sammanfattad i en mening, svårt.

Sen dess har jag hunnit börja på årets V.I.G.I setup, gymmat och hängt med Laggan och Tholle.

Är jävligt taggad på V.I.G.I men sorgligt nog finns det nog inte tid till alla mina ideer som flyger runt i min skalle, men kreativiteten och skaparglädjen är på topp samtidigt som de ska bli fint väder både natt och dag i helgen så det ska nog hinnas med ett och annat ändå... Fifan vad jag är glad

Kom ju på att jag utökat min så kallade "garderob" med två nya kavajer på något vänster, kavajgubben inom mig myser

Frågan är hur mitt liv kan gå från ointressant till superointressant?

Jag kan berätta hur, man spenderar bara hela helgen i uthyrningen. Inte ens svårt. Har hunnit med att käka pizza med Linus, kolla på Sherlock Holmes(semibra, sevärd), kollat på en säsong av House(bra, men det visste ju alla) och sen absolut ingenting mer. Soft.

Jag som hade sjuka planer om att jag skulle ha massor av energi över att bygga sjuka saker, tji fick jag. Nu tänker jag kolla vädret och sen sova i 4Ö timmar. Hoppas ni har haft en mer händelserik helg än jag!

Fredagsmys = bada på hälsopedagogiken, softaste lektionen i mannaminne. Borde bli standard kan tyckas.

Softade på latinet som vanligt, slingrade mig ur ett läxförhör som jag skulle gjort igår som jag skulle gjort idag som jag får göra på måndag. Typ.

Sen sprängdes jag mentalt på matte C-provet. Det var något av det sjukaste jag gjort på länge. Önskar att jag kunde hoppas på bra betyg, men jag är nog för smart för det(läs realistisk)

Fan, jag skriver ju som om jag hette Johan Palmenäs. 4Ö sjuka sprängda softa

Har tränat lite småbarn och hunnit åka lite b-räda(med b-rudar på)

Nu tänkte jag kolla lite House och sen sussa sött tills det är dags för jobb imorrn. Dumt att klaga.

(Och har varit tvungen att falla för trycket och skaffat Spotify Premium idag... jag vet inte hur jag känner inför det riktigt. Om jag ska skratta eller gråta... men det är väll ett senare problem)

Tidig revelj idag då det var genrep 07.30-08.30 med fredagsensemblen inför ållebergsdagen, sen lite chill och rehabelitering(aka donkenfrukost) innan det var dags för första uppträdandet. Gick la helt ok, kände mig lite cool när jag gick längst fram när vi gick in och fick "representera" de svenska mästarna... inte för jag var med på den tiden men ialf... jag kände mig jävligt häftig just då.

Alltid lika kul med uppträdanden, speciellt utan klänning och strut. Är ju inte alltför bortskämd med den sorten numera...

Jag blev ju inte mindre cool eftersom jag var så fräsig med svart skjorta, svarta byxor och vita hängslen. Fräsigt.

Förmodligen fanns det bara två pers som uppskattade drogföreläsningen, nämnligen brödernabra. Shan Atchi är överskattad och var halvbra. En liten poäng här och där men inget som kittlade skrattnerverna något vidare. Fick ju hans bukett sen, vilket gjorde att jag blev ännu lite coolare - när jag och Shan blivit polare(var bara tvungen för att det rimmade)

Sen blev det några minuter onödigt plugg innan jag drog in och gymmade lite. Nästan pinsamt hur gött det kan vara att rycka i lite tunga saker och njuta av det... perverst

Halvsemisoft dag(taftologi win)

Gewers fick mig att gå hela dagen istället för att åka hem och plugga matte och sova vid tolv. Hatar honom för det såhär i efterhand men ialf. Hade sista biologi A lektionen idag, lite ledsamt... fast ne. Vi kollade på en jävligt intressant dokumentär om primater världen över, jobbig NV-varning på att jag faktiskt tyckte den var riktigt bra...

Sen har jag varit inne i backen och haft en halvjobbig privatlektion, lite svårt att få två 12-åriga tjejer som aldrig stått på ett par skidor förut att lära sig åka på blåis...

Hunnit med att plugga matte en timme och nu ska jag koppla av...

På något halvvänster så har jag kommit underfund med att jag gjort väldigt mycket på senaste, både varit och shreddat i Funäsbergets park (se 04.39)

 

Och så spelar jag tydligen handboll i Hk Country...

 

Inte undra på att jag tycker det blir lite körigt...

För er ihärdiga läsare så vet ni vad det är dags för. Jag tänker inte säga vad som flyger genom mitt huvud, men ni förstår var jag menar.
Jag tänkte för en gångs skulle inte skriva det vanliga inlägget jag brukar skriva utan försöka gå utanför ramarna och skriva ett sådant inlägg som jag egentligen vill skriva men oftast saknar inspiration och material inför eller känner att det är för personligt och inget som allmänheten bör få ta del av.
Men sagt och gjort så ska jag försöka mig på det här. Jag var i Branäs i helgen på en skidresa, vilket egentligen inte hör hit, vilket då gjorde att jag för ett par dagar stängde ute mig från omvärlden till en liten del. Egentligen bara inte gå in på facebook. Men då när jag kom hem från denna resa på söndagkväll och inte hade besökt denna helvetessida sedan i fredags ca 16.45 så gled även måndagen förbi utan att jag egentligen tänkte på att jag inte besökt denna hemsida. Så då slog det mig att jag borde göra en intern utmaning utav det här och göra ett uppehåll för en vecka.

Det ledsamma med det hela är att jag under den tid jag spenderar framför datorn nära på reflexmässigt har öppnat facebook. Detta är egentligen ganska hemskt när man tänker på det att man är så bunden under denna hemsida. För jag känner ju inte att jag får ut speciellt mycket när jag väl sitter där och nu efter några dagar borta där ifrån så känner jag ingen större saknad heller.
Sen är det ju så att jag vill komma någon vart med mitt liv och vara lite produktiv. Vilket då ibland stoppas när man sitter och refreshar facebook tills man blir blind. Så detta är egentligen ett ställningstagande att jag ska försöka att bryta de starka banden som jag byggt upp med detta komersiella monster.
Detta kan man ju argumentera fram och tillbaka för och väga in en fruktansvärd mängd med olika infallvinklar. Det finns ju dels det med att vissa tycker privatlivet förstörs, vilket jag inte är en utav dem då jag tror att i dagens samhälle så om regeringen eller något ondskefullt geni skulle vilja monitorera alla individer så skulle inte det kräva en speciellt stor effort. Då de flesta nu mera har smarta mobiltelefoner med gps och snabb internetuppkoppling. Men då med alla dessa sociala medier (dock är vi svenskar väldigt smalt insatta i detta och håller oss för det mesta till facebook och diverse bloggar, när det finns en fruktansvärt vacker internetkultur utanför dessa ramar. Men detta är ett helt annat ämne (Note to self, skrivmaterial)) så kan man hamna i en sorts kontroll ändå, i och med att du själv kan välja att visa allt du håller på med och endast dölja en del saker i ditt liv.
Så den aspekten är inget som direkt skrämmer mig. Jag tror mer det är en form utav frustration jämtemot att jag egentligen inte ens bryr mig om vad allt folk gör. För man har ju inte bara de "vänner" som faktiskt är ens riktiga vänner som man kan ha någon form utav intresse av vad de håller på med.

Nästan samma som vanligt i alla fall.

God kuk till er alla

Sista gången jag såg en handbollsmatch var det från VM i Kroatien. Det enda jag kommer ihåg är att man inte vågade och när man gjorde det så var det idiotsatsningar utan dess like, allting såg tungt och orkeslöst ut och man mådde illa bara man tittade på dem.

Sen dess har jag bojkottat handbollen, det skulle aldrig kunna bli några matcher värda att se utan de gamla gardet med Wisslander och co. som gjorde handbollen till en tidig favorit.

Och nu gällde det, Vm på hemmaplan och Sverige hade allt att vinna. Man krossade tydligen Chile i matchen som jag knappt visste spelades och det var tydligen en av de bästa matcherna som spelats på länge inom svensk handboll. Såg de tre sista minuterna av förra matchen och det såg lite ut som Sverige var på gång igen.

Med experternas ord i öronen så bänkade jag mig i soffan för att se Sverige "ta med sig enkla poäng in i nästa omgång"

Inte riktigt. Det var som om det var Kroatien all over again. Ingenting stämde, ingen vågade visa vägen och moralen är körd i bott. Däremot var det riktigt härligt att se ett överpresterande Argentina med målvakten Schulls i spetsen.

Det ska nog mycket till för att jag ska kolla på någon mer match inom en nära framtid...

Det räcker med att jag måste vara med och spela sådana matcher själv...