Blir det bättre?



Om man nu skulle vilja sammanfatta våran lördagskväll

Ett liv

Ibland tar livet oväntade vändningar, jag lyckas med att sätta på ett nytt skärmskydd till telefånen(nästan helt perfekt, eller ja) och Linus skriver inlägg.

Sedan finns det andra saker som mer verka höra till vardagen numera. Som att miljökunskapen hittills verkar vara en riktigt soft kurs. Det enda som händer är att Lars visar bilder och filmer som får det att vända sig i magen när man inser att det faktiskt är under våran generation som allting(oh yes sir, I mean everything) kommer att skita sig. Sedan är det ju inte första gången vi är lediga från Ugglans lektioner, tvärtom. Till exempel så var hon ledig igår vilket innebar 3 timmars sovmorgon, och sedan är hon sjuk idag vilket ger oss 4 timmars hål och sedan får vi sluta en timme tidigare. Alla är nöjda och glada.

Vem var det som sa att män inte kan multitaska förövrigt? Här sitter jag och bloggar, kollar twitter, fejjan, tuben samtidigt som jag kikar runt på Junkyard. Simultankapacitet hejhej

Nu har jag tittat igenom The Adjustment Bureau, som förövrigt var bra(vilket är betyget över sevärd) och ska inmundiga lite lunch med mina kära föräldrar innan jag åker tillbaks till skolan och pratar lite med Oliviera. Träning ikväll osv. Solen skiner. Har skjorta på mig. Kunde varit värre. Helt klart. No doubt.

Luktar lik i munnen också... hehe... tuggummi någon?



Alla vi som är unga i sinnet räcker upp handen nu!

Skrällar!

Skrällar till det med ett inlägg när man fått ett så fint omdöme så man nästan blir lite äcklad.
Ja vad ska man säga här sitter jag med mina egenköpta presenter och ett ytterst fint ölglas fyllt med en laglig lager på en måndag, något ovan sinnesstämning men vem är jag att klaga.
Men som jag brukar säga det är ju fantastiskt att få kunna göra banktransaktioner på egen hand och även att få möjlighet att ta körkort, MEEN, man är ändå inte vuxen förrens man är trettio och då är det ändå bara ett tillfälle där man borde tänka över saker så framåt trettiofem kan man ta steget in i vuxenlivet.
Så jag har, få se här nu, femton år ungdom kvar.
Dags att leva lite.
(Tänkte göra en liten utläggning om vad som förorsakar vissa av mina beteenden som Victor så finstilt skrev lite om men det låter vi nog bli.)
Jag är ju inte den som tycker om att använda stora fina termer för att ja, det är ju som det är.
Men det tidigare inlägget var nog bland de finaste textraderna någon nån gång har dedikerat till mig och det är jag mycket tacksam för!

Hymn till ensamheten, en biografi av Laggan

När Laggan kommer summera ihop sitt liv om cirkus 70 år kommer han vilja skriva en bok. Och i den kommer han säkert försöka hylla det faktum att man borde leva sitt liv så mycket utan att andra människor korsar din väg.

Det är vad han vill ialf.

Men han faktiskt en av de trevligare nötterna jag umgås med, ialf när han sätter den sidan till. Och man kan ju även förbereda sig på att han inte är riktigt som alla andra. Men man kommer snart igenom allt självhat, cynism och ironi och hittar en störtskön, förmodligen väldigt kramgo kille(jag är ju man så kan ju inte erkänna att det är mysigt att krama en annan kille(samuel är självklart undantaget)).

Jag stod i duschen i Lördags och tänkte: Vad fan, jag måste ju hålla ett tal til idioten. Ska jag skriva ner det? Nej, det räcker med att jag vet vad jag ska säga. Så... vad fan ska jag säga?

Det slutade med att jag imroviserade att halvkasst tal på noll min kändes det som.

Han är ju en man med många strängar på sin lyra, utöver att han är en trevlig idiot. Han kan spela bas. Han kan räkna matte och fysik. Han kan läsa väldigt invecklade böcker om alternativa universum. Han kan dricka öl. Han kan dansa(till dub om inget annat). Han är en jävel på att kallprata, ni skulle se honom i uthyrningen. Han är en jävel på att åka skidor. Han är en jävel på att hoppa trampolin och kasta sig runt i allmänhet och volta. För detta hatar jag honom innerligt.

Jag skulle väll nästan gå så långt att jag skulle påstå att jag älskar honom som den tvillingbror jag aldrig haft... Och nu kommer han spy på mig för att jag använde ordet älska men fuck him.

Så grattis på dig, ditt svin



Grattis!

Ja må han leva uti hundrade år!



Linus Laggan Lagergren får köpa folkisar, hurrahurrahurra!

Helg a'la 2011

Träffade Anders i fredags, vi nyttjade våra fikabiljetter på Sommarhemmet och satt och njöt av den då varma sommarkvällen... ialf tills de stängde. Så då lurvade vi iväg för fortsatt fikande på donken istället, det är så man gör det 2011. Väll där så garvades det i ovanligt höga oktaver... av någon jävla anledning. Bra kväll.

Igår så var det till att vara uppe med tuppen och leva det hårda bondelivet.

Eller ja... så hårt det är att vara bonde år 2011 ialf. Sitta i den luftkonditionerade traktorn och rycka i lite spakar medans man lyssnar på P3.

Sen var det ju lite festligheter hos Herr Lagergren på kvällen som inleddes med en tre-rätters utav av högsta klass. En synnerligen angenäm middagsbjudning. Sedan traskade vi nästgårds och inledde partyt. Allt som allt kan det sammanfattas som en av de bäst ljudande och bäst klädda tillställningarna jag har varit på. Avesome.

Dock har jag för en gångs skull(myt) fått vad jag förtjänat idag. Men kul vart det ialf.



Fenixorden

Dagens notering

Världens befolkning har ökat lavinartat de senaste 100 åren. På 60-70 talen fick barnen lära sig att det fanns tre miljarder människor på våran planet. I skrivande stund så finns det 6,957,822,687 människor på våran jord. Alltså Sex miljarder niohundrafemtiosju miljoner åttahundratjugotvå tusen sexhundraåttiosju människor delar denna planet med varandra. Sen det värsta är att befolkningen inte bara ökar än idag, det går fortfarande snabbare och snabbare. Från 6 till 7 miljarder tog det ca 12 år. Nästa miljard beräknas ta 8 år.

Växthuseffekten? Global uppvärmning? Svält(åtminstone delvis)? Kan alla dessa världsproblem vara en effekt av denna otroliga befolkningsökning?

Well... I figure yes.

Vad gör man då åt detta?

Ska vi kanske bara låta folk dö som flugor på ställen där de idag inte knappt kan klara sig utan hjälp från omvärlden? För att jämna ut siffrorna lite innan vi når bärgränsen och populationen kraschar och drar med sig alla(inte alla men många) oberoende deras status eller makt... och det kanske inte är så gied för dem. Men är det detta jag föreslår? Självklart inte. Men problemet är: Hur ska man lösa det? Många tror att vi redan är långt över jordens bärgräns och då har vi två alternativ: Antingen leva tills populationen ändå kraschar, eller låta folk dö tills vi är under gränsen.

Det är så jag ser det. I alla fall är det så jag ser på det idag. Har någon annan individ än mer humant sätt att se en lösning på problemet så är jag idel öra. Tills dess, hoy!

Sedan jag började på det här inlägget har världens befolkning ökat med 5015 människor.




Mini-blogg?

Mini-mjölk, mikro-blogg.

Twittrandet går nästan överstyr, och då är jag ändå inte ens i närheten av vår käre Mcdreamy när han har sina bra dagar.

Tre lektioner in på sista skolåret och jag har noterat följande: Jag tycker faktiskt Lars är småkul(ja, det gör mig till nörd jag vet). Jag tycker att psykologin verkar som gjort för mig, intressant men väldigt lite konkreta saker= ordbajseri(min specialitet). Till sist var det mer en påminnelse om att det är väldigt svårt att lyssna på en lärare som har samma tonläge som en elvisp i 80 minuter. Speciellt när elvispens berättarförmåga är lika med ett kylskåps.

Det var väll typ det, godnatt!



Did I hear partyslips?

Åh

Tacka vet jag träning. Bra skit.

Tusen tankar

Alla tankar rusar runt, men står samtidigt stilla.
Finns inget sätt att få dem att klarna.
Det är saker som har hänt, händer eller kommer att hända.
Jag vill bara göra allt på en gång och få upp lite moment.
Men ändå känns det som jag sjunker och fastnar i gamla vanor.
Vill förändra men bevara det gamla
Allting.
Ingenting.
Det känns lite som jag fastnat i en bubbla.
I en paradox.

Jag får inte ned på pränt vad det är jag faktiskt känner just nu.
Eller ja, vad jag känner just nu är inte så svårt.
Tyckte att äpplet jag precis åt var gott och att det var lika tråkigt att klippa gräs som vanligt samt att det är skönt att tankesmedjan är tillbaka.
Men ur ett persketiv: Vem är jag? Vad står jag för? Vem bryr jag mig verkligen om?

Hur ser jag mig själv om en månad? Ett år? Fem år? Vart har livet tagit mig.

Jag tänker alltid att det bara är att flyta med, men någonstans har känslan av att jag inte har någon kontroll tagit över.

Jag tänker: Det löser sig. Men jag hinner ångra mig 10 gånger innan jag hunnit vänta ut lösning. Var det rätt? Blev det fel? Ska man vänta eller ska man skrida till handling?

Det blir lite som att aldrig kunna slutföra en enda tanke till slut.



Varför blir det enkla svårt när till och med det svåra är enkelt?

Home at last

Det har blivit några bilturer i sommar, kusten fram och tillbaka x antal gånger, Stockholm och andra små utflykter. Det är faktiskt ganska gemytligt ändå. Så länge det går att smita förbi de som inte inser att man kan ligga 85 på 80 sträckor med fartkamera. Men har man trevligt sällskap eller kanske något trevligt radioprogram att lyssna på går det bra att köra som en väglus då med(ja ja, kanske inte lusigt men ändå). Detta ska ju helst toppas av med väder som inte innefattar störtskurar alternativt hagel och en Loka Likes LA Pineapple(lite mentos har det ju blivit i sommar men det talar vi tyst om).

Senast idag hade jag ju en väldigt gemytlig bilfärd hem från Brastad med allas våran Johan Tholin. Lite småsega efter en kräft(räk)skiva och en i allmänhet väldigt trevlig helg begav vi oss hemåt strax innan 9. På vägen möttes vi av en stor brist på rusningstrafik, vi var i princip ensamma, och solsken. Sen lite utav åka bil-listans härliga toner på det och man kunde för en stund drömma sig bort och släppa tankarna som kommer i och med skolstarten och framförallt kanske det faktum att det idag är den sista sommarlovssöndagen jag någonsin kommer uppleva...



Lite som gjord för att åkas bil till

Semester no. X

Sitter på soffan och slötittar lite lätt på något b-program medans jag ägnar desto mer energi åt att leta igenom nätet efter en overall till vintern... nästan så man sitter lite och längtar. Tänk dig, klockan ringer halv åtta, du vaknar snabbt och drar på dig understället och ovanpå Uglin fort som bara faen för att temperaturen i rummet ´ligger runt 15-16. Du öppnar dörren, becksvart, snön singlar ner i stora fluffiga flingor. In och käka gröt och sedan packa bilen och åka in till backen... Jag blir nästan lite kåt...

Men nog om det. Hade en riktigt fin dag igår, det var varmt och fint och brännan bättrades på lite(kanske för sista gången i sommar känns det som). Tog även upp min ännu icke påbörjade vindsurfingskarriär(läs aldrig prövat innan). Gick helt ok, bättre än förväntat. Roligt som faen. Men idag blir det nog tyvärr ingen favorit i repris då det är klass 1-varning över hela bohuslän och det blåser kuling...

Och ja, för er som inte förstått det så hänger jag i Laggans stuga i Brastad med nyss nämnde och Tholle. Förmodligen det bästa möjliga slutet på det bästa möjliga sommarlovet. Avesome.

(Tyvärr så har jag inga smaskiga bilder att bjuda på, saary)


tjenare mannen

hkohgtyuikhujhjkjjhhhhhhikkklkllllllllllllkmllp
nu ska jag skriva ett inlagg nu nar jag val ar igang.
Det visar sig att utav ett litet selektivt sallskap sa ar det bara jag som innehaver mojligheten att fora in text i den sa kallade brodtextrutan. Dock uppstod en viss problematik nar jag skulle forsoka fora in nagon utav det anrika svenska sprakets sista tre bokstaver i texten. pga en oforklarlig anledning sa gar inte detta.
det har visats intresse for att jag ska borja resonera i varldens (las bloggosfarens) alla problem. Detta ar nagot jag far ta att overvaga dock sa kanner jag sjalv att mitt bidragande i kampen for varldsfred kommer vara valdigt minimal och oviktigt som en annan del utav min narhet (sjalvhat ar nagot som fler behover testa pa)
Men som sagt ska jag overvaga detta trots att det inte kommer gora minsta skillnad har i varlden

Frustrationen som uppstår

Jag är beredd att döda, mörda, ha ihjäl och framförallt orsaka våran jävla helvetesmaskin till skrivare så mycket smärta som en plastklump bara kan uppleva.

Vad nu, tänker ni förstås. Let me tell you the story...

Igår började jag med en lätt sanering av mitt hus som skulle bestå av det vanliga upplockandet av saker och dammsugandet, men det ballade ur till att bli en rensning och omorganisering av precis allting jag äger och har. Vilket i sin tur ledde till att jag tog tag i den sedan uttänkta visionen om att slänga upp lite bilder på väggarna för att förgylla tillvaron för alla som kan tänkas befinna sig i mitt rum. Sagt och gjort började jag gå igenom gamla fotoalbum och hittade en hel del guldkorn, problemen uppstår när jag rensat datorn på sådant som jag vill få utprintat. Glad i hågen slår jag mig ned vid skrivaren, kopplar in den, laddar med papper och gör i ordning. Jag menar för idag funkar den säkert lika bra som alla andra dagar(eller snarare inte funkar alls som alla andra dagar...)

Föga fårvånade stöter jag alltså på patrull direkt, papper fastnar, färgen måste fyllas på och då fattar inte skrivaren vart den var innan och jada jada. Så nu sitter jag här med en halvt fulländad vision i knät och 40 ofullständiga bilder... samt en hel del frustration... vad fan gör du på en tisdag?

Njuter

Hemma efter en ganska lång bilfärd fylld utav massa ointressanta upplevelser som knappt borde kallas upplevelser. Som att det tar ganska exakt 6 sekunder för en kvinna, körandes en blå Ford Focus av okänd årsmodell, att glömma av att trycka på den högra pedalen då hon istället funnit stort intresse för sin mobiltelefon som sitter klistrad i hennes hand medans hon försöker fixa till sitt smink. Sedan tar det 30-40 innan hon kommer ihåg att hon framför ett fordon på motorväg och just nu ligger mitt över 2 filer i knappa 70 km/h... Hon rättar till problemet och finner sin rätta plats i högerfilen medans hon ökar hastigheten. Gissa vad som händer 6 sekunder efter detta?

Nog om Ford-förare och tillbaka till verkligheten. Jag lyckades tajma maten perfekt och ligger nu här på sängen och smälter den för fulla muggar. Tror banne mig att jag stannar här en stund.

Det var lite fest i helgen. Jag blev svettig. Jag blev blöt och jag blev väldigt glad av att få hänga med bland annat 2 utav Falköpings finaste pojkar. Detta fångades även på bild(vilken återfinns i botten av inlägget, väl mött). Sen fick jag även årets glad-dans-damp när min absoluta favorit låt(in da bottom) för tillfället spelades on da dancefloor.

Hörde att det skulle bli fint väder imorrn(även om det för stunden känns rätt långt borta) så ska nog försöka organisera lite utomhusjobb för att försöka hålla fast den lilla bränna man har kvar lite lite till...




And the anthem

Förlåt

Jag tänker härmed be min älskade lever om ursäkt för det kommande året och allt det som kan tänkas behöva renas ut.

Denna insikt har vuxit fram under sommaren och kanske framför allt slog det mig när jag återfanns på nästan varenda utav Plantis fest-album(väldigt många episka bilder för övrigt).

Men jag tänker följande: Det man inte har på sig får man ha innanför västen.

Slutsats: Det går att festa i shorts mitt i vintern om man bara preparerat med C2H5OH(Alkohöl).

Så.

Då vet ni.

Ljuva Onsdag

För första gången på länge är jag riktigt pigg på morgonen, och man kan inte ens skylla det på inspirerande väder(snarare tvärtom) utan bara genuin pigghet. Bådar gott inför kommande skolstart. Bollade lite ideer igår med mitt favoritbollplank om projektarbetet och blev riktigt inspirerad/taggad. Lite skönt. Mycket skönt.

Sitter inne och är trevlig. Jag, mor och Torsten sitter vid varsin laptop i tv-rummet och utbyter inte alltför många intelligenta tankegångar. Bra start på morgonen. Snart är det jobb och idag står det el-stängseluppförsel(just made that up) på schemat. Så när dagen är slut kommer mina händer förmodligen vara fyllda av glasfiberstickor, vilket är inte alls så trevligt som det låter. Men man kan ju inte med att ha handskar på sig. Speciellt när pappa tycker att jag ska skydda mina "frökenfingrar"... Fröken kan han vara själv.

Livet är göttigt(för att citera en av mina favoritmorgonpratare) och det krävs inte alltför mycket eftertanke för att det ska fortsätta så. Lever för dagen och inser att det här flowet inte kommer vara för evigt. Men man ska inte klaga om man inte har roligare än när man gör på sig hoy!

(Fått tummen ur och fyllt på lite sommarbilder på fejjan också(om nu någon skulle kolla här innan där men aja) sevärt som fäen)



Punktering på motorväg är kul, som fäen

Vad är upp?

Lördagkväll gick till historien. Grädde flög och penispumpen gick varm. Det var förfesten hos Mr Zkillan i korta drag. Chips var också en viktig del av kvällen. Övriga notiser från kvällen var väll att det var nedrans mycket folk ute och hade man då tappat bort någon som man sedemera skulle hitta så finns det ett otroligt passande ordspråk innefattande höstackar och nålar. Byt och höstacken mot raggare och nålen mot ett mål(rim, scbäm) så vet du hur enkelt det var. Tagget var på topp ändå och kvällen avlsutades på bästa möjliga sätt med ett kvällsdopp i pankvi. Bara klena människor skulle välja något så banalt som badet för att kyla ned sig efter en festkväll(nämnas bör ju också att temperaturen på Plantis var hög, luftfuktigheten högre och människorna var packade som sillar så bad någonstans var behövligt för alla inblandade.)

I söndags gjordes minsta möjliga, kanske lite för lite för min numera något svedda bringa. Glad i hågen lade jag mig i solen vid 10, vaknade 11.30, kollade tv i en timme innan jag drog en falafel och sedan somnade jag igen och väcktes vid 16.00 och då hade jag transformerats likt en kräfta från lätt grådassig färg till röd. Dock fotade jag inte kalaset men ni kan ju tänka er...

Idag har det varit jobb för hela slanten. Inte kul för fem öre men vad gör man inte. Stranden hade ju varit den enda platsen som man kunde spenderat dagen med det goda samvetet i behåll.

En notis är att man under något så icke psykiskt eller fysiskt krävande arbete som lastmaskinskörning hinner tänka väldigt mycket under en dag. Mycket intressanta saker men dock försvinner det mesta innan man hinner skriva ned något vettigt här men det är ju så att får man inte träna hjärnan med själva arbetet så går tankarna på högvarv istället. Det är det som händer.

För övrigt kan jag nog vara världens äckligaste människa just nu då jag inte duschat sen i Lördags morse. Dock kan jag ju till mitt försvar säga att jag faktiskt badat 2 gånger i Panka. Om det nu är någon tröst... då det snarare är att bada i bajs...

Till exempel har jag blivit inspirerad (eller kanske blev jag bara det undermedvetet i Lördags natt/Söndags morse). Det är nakenchockskrig på g. Anders har lagt ribban, jag svarar. Who's next?

It's on



RSS 2.0